Idag har jag premiärat Tbilisis tunnelbana. Precis lika långa trappor som Petersburgs - men inte lika vacker som Moskvas. Detalj är att det blev ett vansinnigt hallaballoo när jag tog fotot. Нельзя tjöt de i kör. Men jag bara log och gick därifrån. Fotot var ju liksom redan i hamn.
lördag, februari 28, 2009
Sovjetisk tunnelbana
Kort om rysk film
Några av mina absoluta favvofilmer är ryska. Arken är något så obeskrivligt bra - medan Brända av solen och Ödets ironi är två sinsemellan helt olika favoriter. För några dar sen såg jag slutet på en Amiralen - och har en magkänsla av att också den skulle kunna bli en favorit. Vackra vyer lugna scener välarbetad scenografi. Ödesmättad. Nu ligger dessutom Stiljagi högt på att-se-listan.
Jorden runt på 60 bloggar
Imorse hittade jag till min stora överraskning bloggy presenterad på Aftonbladets guide till svenska bloggare utomlands. Enkelt och snyggt uppräknat land för land och med en kort och träffande beskrivning. Gosh. Precis vad jag har letat efter.
Som referensmaterial finns bloggportalens lista över svenskar i utlandet med mest länkade, mest favoritade och mest besökta.
Lyssnarvänligt
Aningen självcentrerat men ändå alldeles nödvändigt så måste jag än en gång flagga för mina 12 minuter i Radio Östergötland 2007. När jag lyssnade på inlägget idag kunde jag inte förstå hur jag för två år sen kunde låta så säker på FN när jag idag varken vet ut eller in. Inser såklart att ju mer man lär sig desto ödmjukare blir man. Samtidigt som jag blir så himla inspirerad av denna unga och säkra person.
fredag, februari 27, 2009
Och så var det dags igen…
Om en månad så flyttar jag tillbaka till underbara fina vänliga New York. Visserligen kommer jag sakna Gori något alldeles otroligt - men New York var i hamn innan jag blev erbjuden Gori. Så jag ser Gori som en bonus - och med facit i hand - en vansinnigt lärorik sådan.
I New York kommer jag att arbeta på reppen med att assistera den svenska diplomaten för tredje utskottet på FN. Tredje utskottet handhar alla frågor om mänskliga rättigheter och har sin stora generaldebatt under hösten. Eftersom Sverige har EU-ordförandeskapet under hösten och kräver mer personal än vanligt - blir vi allt som allt ett tiotal personer som arbetar med just mänskliga rättigheter.
Mitt arbete blir att planera och koordinera Sveriges - och alltså i förlängningen EUs - MR-arbete vid FN i New York hösten 2009. Därför jag börjar så tidigt som 1 april. Otroligt spännande men samtidigt en utmaning som kräver en aldrig svikande kärlek till datorer, databaser, massmejl, excel och mappsystem.
Med andra ord är jag snart tillbaka där jag började hösten 2007. En höst som känns så märkligt avlägsen men ändå så kusligt nära. Så mycket som hänt sedan dess. Brutal taxiolycka i New York - utkastad på gatan i Genève - live skottlossning utanför Gori. Samtidigt känner jag mig precis som den lyckliga New York-bo som hösten 2007 nyvaken bjuder på sig själv och sin Huffy i Radio Östergötland.
torsdag, februari 26, 2009
Vanliga Mona
Visserligen är videon med Mona Sahlin klassisk vid det här laget. Men analyserna har lyst med sin frånvaro. Idag tar ledarbloggen bladet från munnen och poängterar såväl Monas nära uppväxt med politiken som hennes ständiga vilja att göra detta något som aldrig klart definieras. Själv är jag helt fascinerad över att Mona ses som så vanlig och such a doer.
Varje gång jag sett videon har jag skrattat lite åt journalistens fråga om hennes klarsynthet. Först när jag läser ledarbloggen inser jag att jag omedvetet tolkat frågan som ironisk. Att frågan ställs på fullaste allvar är lika kusligt fascinerande som denna Pogo Pedagog om Palme.
Vad kol att Lili okk Sosie vinner festivalen!
Inför nästa deltävling måste jag bara tipsa om underbara Babburina där so snigga Babushka BBBBB-ar Orets lotar. Me love!
onsdag, februari 25, 2009
Våren och sommaren 2007
Åh. Skulle skicka en länk till en vän och sjönk allt djupare ner i bloggys underbara värld. Så nostalgisk att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Läser mina sprudlande inlägg från sommaren 2007 när jag var kungen av kungligt och fascineras av min till synes bottenlösa energi. Allt gick så otroligt fort och var så himla stort. Minns det som att solen sken konstant medan jag girade mellan affärsmöten produktionslokaler och intervjuer. Första boken var succé samtidigt som jag var lyckligt utvald till Centrum för rättvisas sommarkollo.
Störst var nog att få vara med i morgonsoffan på SVT med mamma och storasyster. Men allra mest saknar jag ändå porscheturerna med Patrik och eftermiddagarna på Handelsbanken. Och kvadratmetern hos Rickard även att jag inte hann vara där så ofta.
För att inte tala om drömtillvaron i Lund med VIP och makalösa fester. Bordskavaljeren som dansade loss i mina röda lackskor - 26 timmars vårbal - förebild för siste april - spontantal till ett födelsedagsbarn vi aldrig träffat. Och sen löparrundorna i grymma ursnygga sneakers. Åh. Sällan jag blir så här nostalgisk men april till september 2007 går lätt till historien som en av de absolut roligaste perioderna i mitt liv.
Samtidigt saknar jag det nog som mest just nu eftersom mitt liv är så allvarligt. Så många tunga berättelser och svåra möten. Så fattigt och smutsigt. Så mycket självbehärskning. Önskar att jag för en helg kunde landa i Lund 2007 och vara helt bananas och alldeles överlycklig.
tisdag, februari 24, 2009
Tal om krig igen
Mina georgiska kollegor är mycket bekymrade över den senaste tidens rykten att Ryssland planerar ännu en offensiv mot Georgien. Skälen anses vara dels att avsätta eller åtminstone skaka om Saakashvili men också att vända ryska folkets uppmärksamhet från den ekonomiska oron till en yttre fiende. Själv har jag svårt att avgöra vad som är georgiskt domedagstänk och vad som är konkreta ryska planer.
Inte bara tilltugg
I torsdags och fredags satt jag på kommunens flyktingkontor för att intervjua internflyktingar från första kriget i början av 90-talet. Många livsöden att lyssna till men framförallt var jag så glad åt att umgås med den fantastiskt öppna och trevliga kommunpersonalen.
Givetvis bjöds det på frukt, bröd, turkiskt kaffe och choklad en masse men det dröjde ända till fredagen innan fiskarna dök upp. Tror de trodde att jag inte skulle klara fiskarna. Men de var faktiskt riktigt goda. Det roliga var när jag tänkte ta ett kort. Plötsligt flyger en av de anställda upp och fysiskt hejdar mig. Visserligen skrattar hon men hon talar skarpt om för mig att jag inte ska skicka foton hem och skratta åt deras primitiva traditioner.
Skrattande satte jag mig ner och så samlade jag alla kring bloggy på mackie. Snart hade inte mindre än fem kommunanställda i Gori fått en helt ny syn på sin stad. Dessutom visade det sig att den uppbragta kvinnan var journalist och att vi hade otroligt mycket gemensamt. Så fiskarna åkte fram igen och så fick jag fota obehindrat.
måndag, februari 23, 2009
Dammbygge
Gigantiska dammar i postkommunistiska länder ger mig rysningar och får mig att tänka på staters orubbliga väg framåt. En obehaglig känsla av att dammen byggts utan någon som helst hänsyn till individer eller natur - så snabbt och skoningslöst som möjligt. Men det är bara en känsla och alltså fullt möjligt att dammen är en tidsenlig och miljövänlig insats väl förankrad i demokratin. Ändå är det just den där kusliga känslan som gör dammen så vansinnigt vacker.
Snabbare än blixten
Jeepen går vansinnigt fort och det enda som håller mig på plats i sätet är bilbältet. Ändå kan jag inte låta bli att fota längs vägen.
Olika verkligheter
Idag var vi på klassiskt manér i en by för att prata med byborna. Eftersom vi bara hittar fyra personer frågar min kollega var affären finns. Givetvis tänker han lite begåvat att där affären finns finns det fler människor. Det fina var bara att vi redan stod vid affären.
söndag, februari 22, 2009
Seasick Steve
Ända sen jag var liten har jag haft en skräckblandad förtjusning inför country. Men iaf de senaste tio åren har jag lyssnat seriöst. Så nu är jag smått lycklig att jag har hittat Seasick Steve. Gissa varifrån. Haha.
Sörby Säteri är till salu
Foto från fastighetsbeskrivningen.
När jag var liten älskade jag att åka förbi först gula mysiga Svenneby herrgård med stor fin park som speglade sig i vattnet. Sen den kurviga grusvägen bort mot Ekenäs Slott som plötsligt tornar upp sig som ur en saga. Och i slutet av grusvägen låg så Sörby Säteri vitt stramt och prydligt i en oklanderligt välskött park. Nästan lite spöklikt.
Inget shoppande
En återkommande fråga off bloggy är hur jag bearbetar mina foton. Svaret är inte alls. Klipper inte ens. Hemligheten är ett öga för detaljer och en fin liten Canon som jag känner utan och innan. Inte så att jag är emot photoshop men det är lite av en sport att försöka få den perfekta bilden direkt. Så skulle jag heller aldrig hinna shoppa bloggy.
Lite roligt är att mina georgiska kollegor nyfiket frågar var jag har fotat någonstans. Ingen förstår att den vackra gränden är granngatan eller att bergen är bakom kontoret eller att macken ligger på väg ut ur stan. Märkligt att de inte ser skönheten - och humorn - runt omkring sig.
Aldrig bara svart eller vitt
Foto Åsa Westerlund.
Läste precis en otroligt gripande artikel om en ung fångvaktare på Guantanamo. En fattig 19-åring som hamnar i en overklig värld.
När jag bodde i New York insåg jag hur viktiga de fattiga amerikanerna är för USAs ekonomi och militär. Det krävs att 20 procent av befolkningen hålls konstant fattig för att hålla ekonomin och krigsmaskinen igång. Om det inte är så att ekonomin och krigsmaskinen i sig skapar 20 procent fattigdom.
För snart två månader sen träffade jag en amerikansk soldat i Tbilisi. Under sina mer än 10 år inom militären hade han varit i stridande förband i både Irak och Afghanistan. När jag frågade honom varför han var militär ryckte han på axlarna och svarade att han var fattig. Det fanns inga andra alternativ. Kände kalla kårar längs ryggraden. Ingen idealism inget äventyr inget krossat hjärta ingen flykt. Bara ett torrt konstanterande av fattigdom.
fredag, februari 20, 2009
öronbedövande tystnad
Idag har jag lärt mig att ett av mina absoluta favorituttryck är ett Oxymoron. Läs mer om Yixins oxymoron - en miljövänlig bomb.
torsdag, februari 19, 2009
Afghansk-azerbaijansk lunch
Efter några timmar klättrade vi nerför en ravin och satte oss vid vattnet för att äta lunch. Min afghanske kollega plockade fram hemlagad afghansk mat som transporterats i runda georgiska bröd - lite som kebab - medan min azerbaijanske kollega gjorde upp en liten eld där han senare mycket allemansrättigt eldade upp sin fimp. Mätta och belåtna lapade vi sol en stund innan vi gick vidare.
onsdag, februari 18, 2009
Lördagstur
I lördags gick jag och mina två underbara kollegor på tur. Fem timmar genom makalöst vacker natur med berg floder och raviner.
tisdag, februari 17, 2009
Militärförflyttning
Plötsligt en massa oväsen. Ljudet av bromsar. Och så gröna militärfordon som lämnar militärsjukhuset fullastade med soldater.
En liten berättelse om att finna det man söker
Min kollega försäkrade mig om att ryska böcker fanns på stans enda supermarket. Och på stans enda supermarket sa de att ryska böcker fanns i stans enda bokhandel. Som också är en damunderklädesaffär. Och i denna bokhandel slash damunderklädesaffär svarade de vänligt men bestämt att ryska böcker inte finns i Gori.
Men jag hade en känsla i maggropen att jag var något på spåren. Så på vägen tillbaka till kontoret slank jag in i pappersbutiken till den mycket finurlige ägaren som känner mig sedan tidigare. Och tänka sig. Genast föreslog han att jag skulle gå till Ryska skolan nästa morgon.
Så imorse gick jag en väldigt lång väg för att komma till Ryska skolan som - visade det sig - låg vid mitt hus. Nåväl. Inte helt lätt att veta utan karta. Vid dörren fick jag veta att lärarrummet låg på andra våningen till höger. Så jag knackade på och gled in. Ibland vet man när man gör entré. Plötsligt står jag i långt blont hår maffig fjällrävenjacka full med pudersnö mitt i en ring av lärare i oranga plyschfåtöljer.
Hur som helst så visade det sig att det fanns ett stort bibliotek en liten affär och så en vänlig kvinna som genast ville ge mig sina Dostojevskij-favoriter. Efter en härlig pratstund och utbyte av kontaktuppgifter gick jag något sen till kontoret. I eftermiddags var det så dags för den lilla affären. Visserligen var den stängd. Men tänka sig att den låg precis bredvid den bokhandel där de sa att ryska böcker inte fanns i Gori.
Lunch
Varje dag äter vi lunch på kontoret. Oftast vår hushållerska slash städerska som lagar men ibland slinker en av chaufförerna in i köket och sveper ihop en specialare. Alltid otroligt gott.
Idag blev det kålsoppa med smetana och det klassiska grönfatet med färska örter. Andra rätten idag var morotssallad. Igår en supergod ris- och kycklingsallad men favoriten näst efter kålsoppan är ändå potatissalladen. Inget griskött eftersom två kollegor är muslimer.
Saknar
Vi har alla hört dem. Högdragna svenskar som har sett världen och informerar oss andra om att Sverige har långt kvar till den bästa skolan de flesta rättigheterna och den finaste sjukvården. Helt ärligt undrar jag vilka vi jämförs med. Norge Danmark Finland räknas liksom inte.
Just idag har jag saknat ett sammanhang med stolta traditioner av demokrati gräsrötter och mänskliga rättigheter. Saknat så det nästan har gjort fysiskt ont. Varför kan folk bara inte förstå sånt här. Det är ju så himla naturligt hemma. Sverige må ha långt kvar till Utopia men vi är trots allt i spetsen på väg dit. Folk vet iaf vad de bryter emot.
måndag, februari 16, 2009
Kontorsskador
Just idag kan jag meddela att det inte gör ont att nita sig i pekfingret. Helt klart inte alls ont i jämförelse med den något vanligare skadan att skära sig på papper. Däremot är det något oklart hur georgiska nitapparater fungerar eftersom möjligheten att nita sig i pekfingret inte ligger bortom allt rimligt kontorsarbete.
Och så en liten FN-bakelse
Foto från DN.
Finns ett något svårförståeligt och alldeles gigantiskt recept här. Mamma och jag återkommer med enklare version. Efterforskningar visar dessutom att Sverige verkar vara det enda landet i världen med den fantastiskt goda smaken att hylla FN med bakverk.
Svenska FN-förbundet
Grafik Svenska FN-förbundet.
När jag var liten var FN en superfin plansch på väggen i lågstadiesalen. Barn i alla färger och en vit fredsduva mot blå bakgrund. Exotiskt och lockande men väldigt avlägset. Så på något vis har Svenska FN-förbundet alltid känts lite mossigt för mig. Men nu har jag precis fastnat på deras väldigt pedagogiska och färgkoordinerade hemsida och är givetvis stormförtjust. Rekommenderar den varmt.
Barn gör som sina föräldrar
Under devisen barn gör som sina föräldrar växte jag upp nästan helt utan tillsägelser. Fick stanna uppe hur länge jag ville lämna hur mycket mat jag ville se vilka skräckfilmer jag ville äta hur mycket godis jag ville titta på TV dygnet runt om jag ville. Lite äldre hörde jag aldrig något om rökförbud eller drickförbud. Aldrig någon särskild tid att komma hem.
Och tänka sig. Jag röker inte äter allt dricker ytterst måttligt sover ordentligt älskar att vara ute i naturen och är oftast punktlig. Och så är jag precis lika rebellisk och principfast som mamma och pappa.
söndag, februari 15, 2009
Gymnasieval
Haha. Fråga mig inte hur jag hamnade där men idag gjorde jag gymnasietestet. Resultatet förvånar mig inte alls. När jag var 14 och skulle välja var jag otroligt estetisk och det var med en hårsmån det blev natur. Men jag visste att det skulle funka bäst i längden. En sådär 16 år senare har jag precis samma resultat. Fascinerande eller hur.
fredag, februari 13, 2009
Dramatisering
Efter besöket på HALO Trust gick vi tillsammans med UNICEF till Goris teater för att titta på en dramatisering. En dramagrupp med barn och ungdomar spelade upp olika historiska och nutida situationer för att förklara hur farligt det är med vapendelarna som hittas i naturen.
Eftersom pjäsen var på georgiska var det inte helt lätt att följa men bitvis gick det kalla kårar längs ryggraden. Barnen var otroliga. En tid framöver reser de runt i hela Shida Kartli för att undervisa barnen.
Nästan som en konstinstallation
När man kommer in på HALO Trusts innergård slås man av skönheten. Mot en kritvit vägg och klarblå himmel ligger vackra metallföremål. Svårt att föreställa sig förödelsen. Svårt att inte tro det är konst.
Vapendelar
Igår informerade HALO Trust om hur de rensar landsbygden från vapenrester och ännu inte exploderade vapendelar. Allt från att storstäda jordbruksmarken till fots till att etablera en god kontakt med lokalbefolkningen till att förklara och utbilda framförallt barn och bönder.
Fantastiskt intressant. HALO Trusts kartor visar tydligt hur dessa föremål ligger som i ett band mellan Gori och Tskhinvali - där striderna pågick i somras. Arbetet beräknas vara helt slutfört först i augusti. Det riktigt skär i mitt bondehjärta över att bönderna inte kunde skörda i höstas och många inte ens kan så i vår.
Ännu ett besök hos skomakaren
Mina trötta sneakers ledde till ännu ett besök hos skomakaren idag. Så i nämre en timme har jag suttit på en pall i den lilla stugan och pratat om livet med två vänliga skomakare.
Fascinerande att se de olika kunderna. Först gled en dam i högklackat ut ur en stålgrå Mercedes med tonade rutor. Sen kom en tandlös medelålders man som nog tittat lite djupt i flaskan. Favoriten var en äldre man med strålande ryska, fin tweedkostym, sjal och en tisha med pingviner. Som tagen ur ett modemagasin.
torsdag, februari 12, 2009
Hemmabygge
I morse blev jag alldeles lycklig när jag såg denna самосделанная snyggt parkerad vid min Avtoremont. På en sekund tog jag fotot med snygg framing innan föraren - som syns rökande inne i vagnen - tittade ut och två montörer klev in i bilden. Foto handlar om tajming helt klart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
