...och dagens andra

Foto Ben Fredericson
Den här gången trodde jag att jag hade namnet som i en liten ask. Eller rättare sagt det hade jag - men det var en mix ändå. Pappa var från samma land som namnet men mamma från ett annat. Så vi pratade lite på det ena språket och lite på det andra. Du borde arbeta på ambassad sa han. Det gör jag nästan också log jag. Så berättar jag om mina studier i internationell rätt - om konflikt - och så berättar han att han är mekaniker. Då har du universitetet att se fram emot skojar jag. Men jag lovar att det är en pärs! Sen pratar vi om Ryssland och Iran och Syrien och han är imponerande väl påläst. Samtalet ger perspektiv. Och än en gång lämnar jag en taxi med lätta steg.

Två timmar senare får jag ett sms. Var har jag läst min utbildning? Kan vem som helst gå? Hur gör man för att komma in? Åh. Jag blev helt tagen. Imorgon är det jag som rekommenderar utbildningar..!

Dagens första taxifärd...

Foto Ben Fredericson
Som vanligt avgjorde jag först att det var en trevlig taxichaufför, sen kollade jag namnet. Det var svårt att gissa. Stämde inte med mina klassiska turer. Försökte mig på att det kanske var en mix - mamma från Mellanöstern, pappa från Polen. Nej. Men bra nära. I alla fall om man ser till det hela rent språkligt. Chauffören var från Balkan.  De första minutrarna av misstroende - varför frågar du var jag kommer ifrån? - byttes genom min ryska ut i ett gapskratt - jag förstår ju vad du säger! Klart du gör log jag :) Då skrattade han generat och sa att när han hade sett mitt namn på beställningen så hade han hoppats på en bosniska.. Men så snart jag såg dig - och hörde dig - så tänkte jag att du var svensk. Så log han lite finurligt och sa - men nu ser du allt lite rysk ut. Samtalet mynnade ut i krig och fred och väder och livet och lycka och karma. Och det var med otroligt lätta steg jag lämnade taxin.

Slöseri

Samtidigt som jag njuter i fulla drag av mina taxiresor så skär det verkligen i hjärtat att dessa kunniga intressanta och fantastiskt trevliga förare inte sitter i TV-soffan eller föreläser på universitetet. Som att ingen ser dem och inte förstår att de och deras kunskap finns. Slöseri är ett understatement. Och faktiskt allas förlust till syvende och sist.

Kunskapsinhämtning

Ända sedan jag var arton och flyttade till stan så har jag älskat att åka taxi. Chaufförer är ett socialt och nyfiket släkte och särskilt när jag bor utomlands så har jag snart lärt mig allt lokalt som är värt att veta. Nu på sistone har jag av olika anledningar åkt en hel del taxi. Och följaktligen förkovrat mig än mer inom folkrätten. Palestinier irakier och afghaner ger sin version av respektive konflikt och det internationella samfundets insatser. Lagom briefing som sedan kan kontrasteras i nästa taxifärd.

Fina möten

Bästa som finns är att träffa inspirerande människor. Precis tillbaka från en härlig lunch med fördjupning inom Hebron Georgien Zambia RtoP Baltikum och framtiden. En bra fredag helt enkelt.

Ryskalängtan

När jag klev av Öresundståget igår kväll så hörde jag en så klockren ryska bredvid mig att jag inte kunde hejda mig. Vände mig om och frågade om han var ryss. Fick bara ett mummel till svar så jag frågade varifrån han kom. Malmö fräste han. Aouch. Jag bad så mycket om ursäkt för att ha frågat men att det bara var så härligt att få höra ryska.

Plötsligt tittar han forskande på mig. Men varifrån kommer du. Och jag inser att han nu tror att jag är ryska eller iaf postsovjet. Ja skrattar jag. Sverige. Sen pratade vi iaf hela rulltrappan upp och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade en bra ryskadag. Klockren. Inte ett fel inte en stakning. Det var en konfunderad ryss jag lämnade bakom mig.

Vilka är oddsen

Baxade in mig och mina tre väskor på bussen från Malmö till Lund och hade fullt sjå att få allt på plats. Satte mig bredvid en äldre man som säger något om min väska. Pausar poden samtidigt som jag förbereder mig på att försvara varför jag satt en väska på sätet. Utan att ta någon notis om min pod frågar han om jag har gjort FN-tjänst. Libanon..? Jag är ett frågetecken tills jag inser att jag ju har min FN-väska. Ah säger jag - Genève och Georgien. Tittar noga på honom och frågar - och du?

Det visar sig att han var stridspilot i FN:s tidiga fredsuppdrag i Gaza och Kongo. Landade i Kongo 1961 efter att Dag Hammarskjöld hade blivit nerskjuten. Samtalet var så svindlande att jag fick nypa mig i armen. Min i särklass mest intressanta resa med Skånetrafiken hittills.

Alibi

Köpte en juice på seven eleven. Kvittot? Nej tack. Då har du inget alibi. Eh? Vad paff jag blev. Jag som dessutom är jurist.

Vänsterhänt

Fick precis frågan om jag var vänsterhänt. Nej..? För vänsterhänta är så uppmärksamma och begåvade. Hoppla. Vilken komplimang.

Sammanträffande

Sitter på bibblan och skriver om NATOs intervention i Kosovo när jag känner att det är dags att gå till SevenEleven för lite ny energi. Tänka sig att expediten är från Kosovo. Och hon säger det spontant apropå något helt annat - jag hade inte ens tänkt tanken.

Snart kastar jag in handduken

Alltså jag förstår inte hur folk orkar åka kollektivt. Jag ska aldrig mer göra det i hela mitt liv. Vet att jag skrivit helt andra saker på bloggy tidigare i år men nu har dropparna blivit för många. I torsdags blev jag antastad av en A-lagare och idag fick jag en smärre chock. En tågvärd löpte amok på en tjuvrökare på toa och skrek allt från rubbad till störd till dum i huvudet. Allt blandat med svordomar. Av skulle hon fanimej.

Jag hade pratat helt kort med kvinnan på Simrishamns station och kan säga att hon hade något förflutet - förmodligen missbrukare - men att hon inte var påverkad. Lite virrig kanske men vänlig och trevlig. Hon skulle till Göteborg. Från Österlen. Det är en resa utan slut.

Alla i vagnen tittade. Ingen sa någonting. Jag sa till tågvärden att om de kastar av henne i Ystad kan hon varken åka framåt eller bakåt. Varför inte bara se genom fingrarna. Holy Moses. Tågvärden gick bärsärk mot mig också - tjänstefel brinnande tågvagnar och svordomar om vartannat. Men det biter inte på en jurist. Jag sa att jag förstod tågvärden - till viss del gjorde jag ju det - men att efter utskällningen var det ingen större risk för återfall. Tågvärden lugnade sig något och vi enades om att ev böter skulle vara rimligare. Och hon fick åka vidare.

Lite antiislamistisk propaganda

Hur otillgänglig jag än var inbäddad i dun päls och ylle - och hur folktomt det än var i Simrishamn en söndageftermiddag - nog sjutton blev jag tilltalad iaf. Märkligt det där hur folk alltid börjar prata med mig.

Hur som helst. En fd officer i Saddam Husseins armé bodde nu i Kristianstad och hade tänkt se sig om på Österlen. Men framförallt hade han konverterat från islam till kristendom. Han sänkte rösten - islam kommer att ta över världen. Så spände han ögonen i mig - om trettio år är Europa islamistiskt. Islamistiskt!

Ah sa jag. Det där är bara skräckpropaganda. Kina? Ryssland? Latinamerika? USA..?! Skulle inte tro det. Och fö är en försvinnande minoritet av alla muslimer islamister. Du förstår inte sa han. Du är svensk du är naiv du förstår inte. Tio minuters diskussion senare tittar han på mig med en helt annan blick. Så ber han om ursäkt för en väldigt särskild fråga. Jag gapskrattar och förstår precis. Jag är jurist svarar jag. Mänskliga rättigheter. Ah jag förstod nästan det sa han.

Diskussionen därefter var mer nyanserad. När jag fick serverat att Saddam Hussein var en dålig man men en god ledare - så fick jag kontra med att Saddam Hussein var en dålig ledare men att det ändå var fel av USA att attackera Irak. Sakerna måste hållas isär.

När vi efter trekvart lämnade varandra så bad jag honom att tona ner propagandan och istället bara vara en god förebild själv. Lär dig svenska sa jag, skaffa ett jobb och strunta i om du och din omgivning är kristna eller muslimer. Visa att du står över allt detta som du själv tycker är så fel. Visa att du kan förändra den fördomsfulla bilden av invandrare som islamistiska erövrare. Även att han var långt ifrån övertygad - så såg jag iaf att jag hade sått ett frö. Alltid något.

Charmigt

Apropå kvinnoidealen nedan kunde jag inte låta bli att skratta när jag - trött jurist med väskor fulla av lagböcker - gick förbi tre supersöta tjugofemåringar i Malmö ikväll. Jag tror om jag ska vara ärlig att de trodde att jag skulle bli lite skraj - för det var mörkt och lite avskilt och de hängde i hoodies utanför en spellokal. Men jag är inte särskilt rädd av mig så jag fortsatte mot dem för att gå förbi. Då log två av dem jättesött och sa hej. Inte tja utan hej. Det tyckte jag var väldigt fint.

Svårt att vara asocial

Apropå mitt sociala liv så skulle jag igår vara helt asocial för att verkligen kunna fokusera. Men på väg hem på kvällen började jag småskratta för mig själv. Jag hade ju varit allt annat än asocial.

Morgonen inleddes med ett samtal med en hemlös man på stationen. När jag satte mig på huk vid honom och gav honom mina sista lösa trettio kronor - vilket ju inte är särskilt mycket - fick jag ett underbart leende och tack söta söta du tillbaka. Vi växlade några fraser och han verkade väldigt sympatisk. När jag reste mig och gick därifrån ville jag egentligen bara fråga mer men kände inte att jag kunde.

När jag sen skulle handla så började jag prata med expediten som var ovanligt hjälpsam. Det visade sig att hon var makeup-artist och fitnesstränare. Gosh vilka muskler. Snart visade det sig även att hon hade bott i Linköping och vi var lika snart överens om att det är en himla kall stad. Så pratade vi träning och snart också cykling och miljö. Framförallt tänkte jag på hur spontan och ocynisk hon var och hur mycket jag saknar det när jag umgåtts alltför mycket med kritiska akademiker. Visst vi tränar olika delar av kroppen men ändå.

Så till slut gick jag på thaimassage. Jag har funderat på hur laglig lokalen är och undrar om de anställda har ordentliga avtal. Lite försiktigt förhörde jag mig hos massören. Snart visste jag att hon hade kommit till Sverige för tre år sedan med en svensk man och att hon inte alls tyckte om SFI. Hur ska man förstå Pippi Långstrump om man inte kan svenska? Varför inte se en film om vanliga människor som handlar på ICA frågade hon mig och det var faktiskt precis min tanke sekunden innan. Barnböcker och -filmer är alltid svåra på andra språk. Efter en liten stunds tystnad frågade hon om det inte var dåligt för Sverige att få så många flyktingar och invandrare.

Summa summarum var dagen igår otroligt givande. Utan större ansträngning vidgade jag mina vyer samtidigt som jag fick några riktigt goda skratt. Kände mig lika trygg och glad med främlingar som jag annars gör med vänner. Så enkelt och så givande. Varmt på nåt vis.

Berikande

Tänkt en hel del på sistone. Att jag avviker från min omgivning på en alldeles särskild punkt. Som jag nog aldrig riktigt förstått tidigare. Och det är att jag är väldigt social med min omgivning. Alltså inte med just vänner utan de som finns omkring mig för stunden. Taxichaufförer expediter massörer grannar städare servitörer bartendrar hantverkare. Människor som jag har insett att andra sällan ser. En sån som jag själv är när jag är hemma på gården och har hand om rum och frukost.

När jag tänkte den tanken insåg jag också hur otroligt berikande det är att kommunicera med olika slags människor. Svårt kanske att förklara utan att det låter fel - men jag utbyter erfarenheter och tankar med människor som utifrån sett verkar vara långt ifrån mig och min värld - eller mina världar. Men som jag känner att jag har väldigt mycket gemensamt med just för att vi är nyfikna på varandra.

Mina historier är oändliga och fungerar dagligen som underhållning och eftertanke för såväl familj som nära vänner - men de når sällan bloggy. Tänkte därför lägga en ny tagg som får heta möten och som kanske kan växa till sig en aning. Vi får se.

Skiljer i tilltal

Tänkt på en sak. När jag är i stan säger folk saker som - jag arbetar på SCA eller jag är AD på Fokus. När jag är hemma på vår gård säger folk saker som - jag arbetar på ett företag som heter SCA som sysslar med papper eller jag är sk AD på en tidning som heter Fokus.

Det är stadsbor i allmänhet och stockholmare i synnerhet. Undrar om det beror på att de har komplex och är rädda att falla in i en stereotyp - eller om de helt enkelt tror att bönder är obildade. Alltså vet jag inte riktigt om jag ska känna empati eller ta illa upp.