Älskar offentlighetsprincipen

Tänk vilket fantastiskt land vi lever i. En av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle är offentlighetsprincipen. Idag har jag varit i kontakt med inte mindre än sju personer på sex myndigheter och alla har varit ett under av vänlighet och yrkesstolthet. Mycket imponerad.

Låssmed

Men nu när jag suttit och tyckt synd om mig själv i flera timmar kom jag på att jag faktiskt haft lite roligt idag. När vi skulle kopiera nycklar upptäckte vi att låssmeden inte tog kort. Så pappa hämtade kontanter medan jag hängde hos låssmeden. Lärde mig hur man gör en nyckel och hur en låskolv funkar. En massa fjädrar som rör sig inuti! Och så fick jag lära mig att en säkerhetsnyckel har dubbla rader. Spännande var bara förnamnet. En klar bubblare till att bli ett smultronställe.

Massoud

Att åka buss från Malmö till Lund är under rådande väderlek förenat med livsfara. Tänker mycket på chaufförernas stora ansvar och beundrar dem för deras arbete. Samtidigt är vissa busschaufförer sämre än andra. Tre rondeller med sladd är inget för den räddhågsne.

Så mycket härligare då när en vänlig busschaufför kör tryggt och säkert hela vägen till Lund med inte så mycket som en glidning på bromsen.

I första rondellen noterar jag att han talar i telefon och ser återigen livets sköra tråd. Visserligen ett bussrelaterat samtal men ändå. En passagerare kliver på bussen och det är nu jag blir verkligt imponerad. Busschauffören ordnar en biljett till Köpenhamn samtidigt som han talar vänligt i telefon på ytterst korrekt svenska och taxar ut i bussfilen.

Tänk om..

..taxibolagen tog över Skånetrafiken. Varmt vänligt och punktligt.

Apropå östeuropeisk arbetskraft

När jag såg Uppdrag granskning om östeuropeiska städerskor så blev jag så himla arg. Dels på de svenskar som utnyttjar människor utan att öht fråga hur de mår eller ens vad de heter - men framförallt blev jag arg på Uppdrag granskning som gör ett sådant snyftreportage.

Eftersom östeuropéer kunde komma lagligt till Sverige och plocka bär redan tidigt på 90-talet så har jag vuxit upp med framförallt polacker men även letter och litauer runt omkring mig. Särskilt tre polacker var fantastiskt trevliga och vi kommunicerade på en maffig blandning av svenska tyska ryska engelska och polska. Alltid ordböcker framme.

Visst alla tre var i perioder ifrån sina familjer. Men aldrig längre än bärsäsongerna. En av dem använde pengarna och sina nyvunna kunskaper till att rusta upp sin gård. En annan fick startkapital för sin datafirma i Polen. En tredje är helt flytande på svenska och mellanchef på ett större svenskt företag i Sverige.

Vi har bibehållit kontakten med alla tre och mamma och pappa har varit nere och hälsat på i Polen ett par gånger - en gång för att vara med på en dotters bröllop. Tänk om man kunde se den positiva sidan av rörlig arbetskraft - utbyte av erfarenheter, ökade språkkunskaper, utökat kontaktnät och många härliga skratt. Men det vet inte svenskarna om för de frågar inte ens vad städerskan heter. Och Uppdrag granskning är så vinklat att det inte ens nämner allt det positiva som också finns.

Vit choklad med lakritstryffel och havssalt

Knappt så jag kan tänka mig något godare. Skulle isf vara intilliggande pistagetryffel. Eller kanske kolatryffeln. Givetvis finns godbitarna på Ahlgrens Konfektyr på Lilla Fiskaregatan. Lite av Lunds mötesplats där man alltid växlar ett par ord med ägarna och andra kunder. Känns som att kliva in i en butik från sagorna. Magisk varm och välfylld.

Tippen aka återvinningscentralen

Ett av mina favoritmål hemma är tippen. Eller återvinningscentralen på nysvenska. När man bor stort på landet så blir det en och annan runda dit och oj vilken trevlig personal. Otroligt fin service. Givetvis inställer sig frågan hur det är att arbeta på tippen. Nästan lite avundsjuk när jag tänker att de arbetar i team med förklarliga saker och - tror jag iaf - regelbundna fikapauser. Tänk att få vara pedagogisk och varmt klädd hela dagarna. Att få köra lite truck ibland. Kanske en kran. Jag tror faktiskt att det kan vara ett drömjobb. Kanske därför de är så trevliga.

Tänk att vara..

Min kanske vanligaste retoriska fråga till min omgivning. Eller bara för mig själv om jag är ensam. En del älskar det och spinner vidare medan andra blir irriterade och tysta. Nästan alltid känner jag mig helt ensam om dessa tankar på vad andra gör.

Idag tex tänkte jag på hur det är att vara lastbilschaufför. Tänk att gå upp på morgonen och veta att man ska köra bil hela dagen. I ett fett skönt säte med rocklåtar på högsta volym och kaffekoppen precis inom räckhåll. Eller kanske riktigt riktigt långtråkigt. I vilket fall som helst mycket planering och psykologi. Samordning. Kundkontakt. Som egenföretagare träffar man många chaufförer och bud. Ofta med fjärrkontroll och truck - alltid vänligt leende.

Eller tänk att vara långtradarchaufför och backa med tvåaxlat dubbelsläp. Skulle älska att ha lagstadgad sömn men ha svårt att inte somna nattetid på motorväg. Samtidigt väldigt socialt med deras karavaner. Värsta måste vara att ständigt bli omkörd.

Sotat

Visserligen har vi haft sotaren hemma vart fjärde år sen jag var liten - men det är ändå nåt visst med de gamla skråyrkena. Så när sotaren kom idag kunde jag inte låta bli att följa med runt för att lära mig lite.

Olles Skomakeri & Son

Mina smultronställen lyser visst med sin frånvaro. Men nu när jag är i Lund passar jag på att besöka favoriterna. Eller vad sägs om världens bästa skomakare - i hård konkurrens - på Södra Esplanaden 11. Drivs av mycket sympatiske Bengt Nilsson som på något mirakulöst vis alltid har tid och goda råd. Alla läderdetaljer får nytt liv - så mitt tips är att slinka inom med prylarna och prata bort en stund.