Tbilisi

Nylandad vid tretiden. Utsikten är bedövande vacker och fågelkvittret blandas med lätt duggregn. Lokal tid 04.30. Dags att sova.

Fyrtio kilo

Så där. Hela mitt liv nedpackat i fyrtio snygga kilo som snällt vilar i bagagehyllan. Älskar att packa med packningslistor. Vad som ska packas, kompletteras och sedan sållas. Sista touchen är att plocka ur tveksamheter medan väskan står på vågen. Lycka.

Miljöombyte

I ordets rätta bemärkelse. Nästa söndag lämnar jag varmtempererade södra Sverige för subtropiska Zugdidi i Georgien. Samtidigt lämnar jag gårdsliv och företagande för georgiskt småstadsliv och kontrakt. Känns som alltid vemodigt att lämna men spännande att flytta.

Mitt uppdrag är att vara observatör för EUMM som sedan oktober 2008 har varit i Georgien för att övervaka att fredsöverenskommelserna från 2008 efterlevs. Kanske värt att understryka att EUMM är en civil insats med fokus på stabilisering och normalisering.

Eftersom jag redan nu vet att jag kommer att stanna ett tag och att det är andra gången jag bor i Georgien så tror jag att jag vet hur jag ska lösa värme, dusch och trådlöst. Men erfarenheten säger mig att man bör ta det piano med förväntningarna.

Packandets psykologi

Det här med att packa är så mycket mer än att bara lägga saker i sin väska. Vad man ska lägga där och varför tar så mycket tid och energi. När jag hittar saker jag glömt att jag hade blir jag så nostalgisk. Egentligen gillar jag att packa för då får jag användning för alla mina fina listsystem. Men när man har sån tidspress är det mindre roligt.

Noterar samtidigt att jag sommaren 2007 packade in hela min lya i förrådet i Lund. Fullproppat och tyvärr stökigt. Perfekt att sortera när jag kommer hem tänkte jag. Men jag har ju fortfarande inte kommit hem. Och jag undrar verkligen vad jag egentligen stoppade in i det där förrådet. Saknar en och annan bok men det är också allt.

Ska bli intressant att se när jag kommer hem igen. Om katten själv fick välja skulle jag packa upp städa och organisera i ett par månader.

Och så var det dags igen…

Om en månad så flyttar jag tillbaka till underbara fina vänliga New York. Visserligen kommer jag sakna Gori något alldeles otroligt - men New York var i hamn innan jag blev erbjuden Gori. Så jag ser Gori som en bonus - och med facit i hand - en vansinnigt lärorik sådan.

I New York kommer jag att arbeta på reppen med att assistera den svenska diplomaten för tredje utskottet på FN. Tredje utskottet handhar alla frågor om mänskliga rättigheter och har sin stora generaldebatt under hösten. Eftersom Sverige har EU-ordförandeskapet under hösten och kräver mer personal än vanligt - blir vi allt som allt ett tiotal personer som arbetar med just mänskliga rättigheter.

Mitt arbete blir att planera och koordinera Sveriges - och alltså i förlängningen EUs - MR-arbete vid FN i New York hösten 2009. Därför jag börjar så tidigt som 1 april. Otroligt spännande men samtidigt en utmaning som kräver en aldrig svikande kärlek till datorer, databaser, massmejl, excel och mappsystem.

Med andra ord är jag snart tillbaka där jag började hösten 2007. En höst som känns så märkligt avlägsen men ändå så kusligt nära. Så mycket som hänt sedan dess. Brutal taxiolycka i New York - utkastad på gatan i Genève - live skottlossning utanför Gori. Samtidigt känner jag mig precis som den lyckliga New York-bo som hösten 2007 nyvaken bjuder på sig själv och sin Huffy i Radio Östergötland.

Välpackad

Än så länge har min resväska motsvarat förväntningarna. Mitt underställ i ylle är så välanvänt så det är skrattretande. Min nyinhandlade fjällrävenjacka min bästa vän. Och mina välfodrade vinterstövlar just nu min permanenta bostad.

När så strömmen gick ikväll fiskade jag elegant upp min lilla svarta ficklampa - som mamma så påpassligt skickat med. Familjen jag bor hos är mäkta imponerad. Det enda jag inser att jag missade är mina klassiska Shepherds. Nåväl. Nästa gång.

Snart dags för miljöombyte

Nästa söndag flyttar jag till Gori i Georgien. Så nu har jag roat mig med min distansräknare en stund. Och insett att Gori ligger väldigt nära väldigt mycket. Eller vad sägs om 9 mil från Rysslands farligaste område Ingusjien, 20 mil från Groznyj och 50 mil från norra Irak.

Men Georgien är just nu säkert och jag arbetar för UNHCR med garanterad UN Security Clearance så det är ingen större fara.

Fortfarande något oklart exakt vad jag ska göra. Multipurpose protection officer är den inofficiella lätt skämtsamma titeln. Och på frågan om boende fick jag veta att en sovsäck passar utmärkt till sängen på kontoret.

Däremot är jag redan nu på det klara med att internet kommer att vara obefintligt. Så bloggy kommer bli lidande once again. Men hoppas på en hel del fina foton som kompensation. Så stanna tuned.

Från New York till Genève

Om en månad flyttar jag till Genève för att utreda hur svenska domstolar tillämpar UNHCRs riktlinjer för internflyktingalternativet.

Även att jag älskar New York precis lika mycket som jag älskar underbara Lund - så känns det även denna gång helt rätt att flytta. I höstas levde jag FN-liv dygnet runt och nu under våren har jag frossat i New York. Möten foton upptäcksfärder vänner en masse upplevelser spelningar fester takterasser cykelolycka sjukhusbesök och till slut har nog mitt liv gått precis lika fort som det alltid gör.

Därför ser jag nu fram emot svala eleganta formella Genève. Ja jag vet åtminstone en handfull personer som ler åt att jag ser fram emot det formella. Men faktiskt. Det här är precis vad jag vill göra just nu. Samtidigt som det finns en möjlighet att jag återvänder hit i vår.

För er som är mer intresserade av USA och New York än av mig så kan jag upplysa om att det fortfarande kommer bli en hel del amerikainspirerade inlägg under hösten. Framförallt om valet. Min pärla strolling new york kommer att leva vidare - om än i något lugnare uppdateringstakt och med hjälp av vänner. Dessutom kommer jag att skriva New York-krönikor för Resekoll.se. Så stanna tuned.

Hemma..!

Trots att jag fortfarande har väldigt svårt att hämta mig från chocken att vi haft inbrott hemma - inser jag sakta men säkert att det är en himla tur att jag är i New York. Mer distraktion går inte att få. Staden är underbar och jag är helt förälskad. Känns omöjligt att vara ledsen i ett soligt och på flera sätt väldigt varmt NYC. Kärlek.

Inatt gick jag hem barfota genom East Village med träskorna i ena handen och nyinhandlad mjölk i andra. Älskar dygnetruntöppet. Slank in på en tjugofyratimmars och handlade frukost - precis som jag alltid gjorde som 18-åring i Moskva. Taxin fick släppa av mig vid affären på vägen hem och sen stod jag och valde flingor i minst en halvtimme. Lite lagom tipsy. Underbart.

Den blå dörren är helt enkelt mitt hemma fram till jul. När chauffören släppte av mig berättade han att området är fantastiskt. Men också att han för bara tio år sen aldrig tagit en kund hit. Those where the days. Men nu är det ordning och reda minsann. Rena idyllen.

Seriöst oglamouröst

Efter två dagars intensiv packning och flytt från Lund har jag bestämt mig. Aldrig någonsin någonsin någonsin mer att jag flyttar under tidspress. Nästa gång ska jag ha minst en dag per kvadrat. Sortera. Slänga saker. Slänga rätt saker. Ha ett extra förråd på minst tjugo kvadrat. Förvara i guldfärgade flyttkartonger. Packa i lugn och ro med jazz på lagom volym. Det ska vara vackert att flytta. Poesi.

May I say...