Välparkerad

När jag skulle parkera häromkvällen skojade en mycket söt volvoförare med mig om bristen på parkeringsplatser. Till slut hamnade vi bredvid varandra. Snyggt.

New York går från klarhet till klarhet

Lycka ända från tårna när jag inser hur mycket New York stad gör för cyklisterna. Nya breda fina cykelbanor växer upp som svampar ur marken. Ovan den nya smidiga på-av-farten till Williamsburg Bridge. Skulle kunna ha lagt mig på knä och kysst marken. Fantastiskt.

Samkväm i Williamsburg

Med taggtråd och allt

Och ännu mer

Och så lite williamsburgrealism

Senaste dagarna i Williamsburg

En av mina bästa vänner och numera även roomie tar mig runt på så himla många fina ställen så jag måste verkligen rekommendera strolling..! Nu senast frukost på Aurora.

Tvärsöver gatan

Men ärligt så förälskar jag mig alltmer i Williamsburg. Lugnet. Grafittin. Strosande människor och små gator med lite trafik. Mysigt. Samtidigt som det fortfarande känns lite väl vuxet för min smak.

Williamsburg Bridge 3 AM

Skär verkligen i hjärtat att lämna Alphabet City och cykla över bron hem till Williamsburg mitt i natten. Känns så bakvänt. Mitt i natten ska man ju ta vändan runt pizzastället på St Marks och promenera sista biten hem till 11 and A. Samtidigt måste jag erkänna att jag knappt får nog av Manhattans upplysta silhuett när jag alldeles ensam cyklar över den mäktiga bron med Dolly i poden.

Oslo Coffee Company

Snart ska jag återuppta bloggandet på strolling så att inte hela bloggy fylls med åh så himla gott kaffe de har på... Men hur som helst är de supersöta på Oslo CC och så står det Velkommen vid dörren.

Utanför laundromaten

Lokal patriot

Åh stoltheten rinner genom ådrorna. Även att det råkar vara italienskt.

Lördagsmorgon i Williamsburg

Notera att skylten egentligen ser ut så här.

Utsikten från mitt fönster i Williamsburg

Så avlägset

På väg till festen i grannkvarteret i Williamsburg igår pratade vi om stadsdelens förändring de senaste tio åren. Min vän och roomie flyttade hit 2001 - första veckan i september för att vara mer precis.. - och området har gått från industriromantiskt och bohemchict till tråkigt. Nybyggda fyrkantiga hus med raka hörn och perfekta kanter reser sig mot himlen och känns inte särskilt varken innovativa eller konstnärliga.

Medan vi nostalgiskt strosade längs tegelstensväggarna och saknade det ruffiga Williamsburg kände jag igen processen i Europa. Väst är så renoverat och strukturerat att vid det här laget måste man åka österut för den där levande känslan. Faktiskt gillar jag östeuropa för dess råhet. En oslipad diamant som kommer att förlora alltmer i värde för varje kant som slipas. Samtidigt som jag såklart unnar alla östeuropéer samma levnadssstandard som i väst. Med en viss grön modifikation.

Restaurangen Slavica - tror jag den heter - i Tsalka får illustrera.