Parallella universa

Mina grannar säger att det bara är att gå till posten på kontorstid. Det är ju bara att stanna hemma fram till lunch och fylla vattentanken på taket. Det är ju bara att ta in tvätten så snart det börjar regna. Det är ju bara att gå fem gånger och hämta vatten. Ordet bara används när det handlar om tid. Panikslagen inser att jag inte kan invänta och avvakta alla olika moment - därför att jag är ute vid gränsen långt från mitt hem. Jag arbetar. Efter att ha duschat hos kollegor och sprungit med vattenhinkar är jag plötsligt oändligt i ofas med hela mitt liv.

Samtidigt hör jag mig själv säga - men det är ju bara att betala avgiften. Det är ju bara att installera ett nytt modem. Det är ju bara att köpa en ny pump. Det är ju bara att uppgradera elen. Det är ju bara att betala förseningsavgiften. Bara vi betalar kommer ju allt att funka.

En olycka kommer sällan ensam

Inte nog med att jag inte har haft vatten på en vecka. Ikväll hade jag plötsligt inte längre någon el. Tydligen hade min hyresvärd tänkt sig att jag efter fem månader själv skulle betala elräkningen. Så nu är jag avstängd. Värsta är nästan att min myggjagare är elektrisk så jag måste stänga alla fönster och döda alla mygg innan jag kryper till sängs. Dessutom värsta tänkbara tajming eftersom jag arbetar övertid denna vecka för att få kompensationsledigt till helgen.

Apfelstrudel

När jag idag skulle ta en mejladress över telefon trodde jag på fullaste allvar att den innehöll ordet apfelstrudel. HAHAHA. Tänkte att med en så krånglig adress måste företaget snart gå under. Inte trodde jag att folk på fullaste allvar använde såna ord för @. Kanelkringla, snabel-a, alfakrull - och nu äppelkaka! - känns så himla 90-tal.

Dyrt att vara fattig

Eftersom en ny vattenpump är dyr så reparerar grannarna den gamla sovjetpumpen. Som hela tiden går sönder. Så förmodligen har de betalat den dyra vattenpumpen flera gånger om med reparationer.

Om du ska göra nåt i Georgien, gör det direkt.

Visa ord av S. Sanningen är den att om man skjuter upp tvätten till imorgon så finns det inte vatten. Eller väntar med att mejla ett viktigt mejl så finns det inte internet. Eller ladda telefonen så finns det inte el. So just do it.

Vattenflykting

Än en gång har vattenpumpen gått sönder. Så nu har jag varit utan vatten sen i tisdags. Det kan låta banalt - men faktum är att hela ens liv rasar ihop. Allt tar så mycket längre tid - köpa och bära vatten, köpa diskhoar och annat lösvattenmateriel, slänga ett oändligt antal flaskor, inte hitta rena kläder, tvätta för hand, tvätta sig, diska utan rinnande vatten. För att inte tala om de mängder man behöver släpa hem för att kunna spola i toaletten. Eller som idag när jag fick packa duschväskan och gå hem till mina snälla kollegor N och M för att helt enkelt duscha.

Det enkla är det svåra.

M

Benjamin Netanyahu i Generalförsamlingen

Mahmoud Abbas i Generalförsamlingen

Nostalgi

Lyssnar på sändningarna från FN och får svår saknad efter de monotona simultantolkarna. Så oändligt många timmar jag har tillbringat i alldeles för sköna skinnfåtöljer med den klassiska snäckan.

Värdet av vatten

Nu är jag utan vatten för andra dan i rad och köpte i ren desperation fem liter dricksvatten för tjugo kronor - en förmögenhet! - bara för att spola toaletten. Och tänker hur vi slösar med vattnet hemma.

Meloner på tak

Hölass

Främmande fågel

Flygande plastpåse.

Körträning

Oväntat verklighetstrogen.

Vägguttag

Morgonbestyr

Lycka

Idag har jag klappat en ko. En så himla söt och snäll ko som leddes genom Botaniska när jag sprang. Hoppas jag ser henne snart igen.

Låt mig presentera

Jag tror att ett nytt djur har gjort entré i mitt zugdidiliv. Ikväll har jag nämligen sett inte mindre än två fladdermöss. Den ena utanför fönstret på gården och den andra över slagsmålet på gatan. Rätt coola små saker men jag hoppas att de inte flyger in genom mina öppna fönster.

Macholand

Ibland märks det tydligare än annars att Georgien är löjligt macho. Ikväll är det stort slagsmål på gatan utanför mitt fönster. Några flyr i en risig taxi som startar i rena förskräckelsen men stoppas av ett rödljus bara några meter bort. Mobben springer efter och dunkar på bilen tills den trotsar rödljuset och sig själv och all världens naturlagar och skumpar genom Zugdidis största korsning.

Mobben återvänder. När en kniv blänker till under gatlyktorna så flyr alla bilarna från taxistoppet. Mobben rusar efter. Snart stannar en privatbil. Fem hoppar in medan en sjätte - som inte får plats - moloket lommar iväg. Bilen gör en u-sväng och när den passerar mig hänger en kille ut från passagerardörren - vidöppen förstås - med kniven i högsta hugg och skriker okvädingsord som jag är glad att jag inte förstår.

Den molokne unge mannen klappas om av en grupp äldre män med stora ölmagar. En man skrattar och kramar om ynglingen som argt vrider sig loss och hoppar in i en liten Lada som av allt att döma inte är körduglig. Slår med nävarna i ratten. Tystnad. Ridå.

Taklyft

Eller rättare sagt rivning. Den här lilla stan förändras hela tiden men sällan till det bättre tyvärr. Om man vill se all vacker kommunistfunkis är det hög tid att komma hit - innan allt har gett vika för tegel och glas.

Verkstad

Däckbyte

Ikoner på lecablock

Sommaren är över

Med 45°C i juli trodde jag sommaren skulle vara längre. Fortfarande 25-30°C men luften känns sval och stränderna är tomma.

Påkommen

Ensamt majestät

Kakafoni

Kunde inte låta bli att räkna antalet tutningar utanför mitt fönster de senaste fem minutrarna. Hela 88 stycken. Nästan 20 tutningar i minuten. Mitt på dagen. Och då har jag ändå räknat alla multipla tutningar som en tutning. Förstå att georgierna kör annorlunda.

Värmande

Häromdan fick jag en så himla fin kommentar på mitt inlägg om Jacobs stege och idag fyllde mamma i med en lika fin kommentar.

Grodorna

Själv såg jag bara två men sen när jag tittade på fotot så fanns det minsann tre. Kanske fler vad vet jag.

Hitta grodorna

Hur många ser ni..?

Och ännu en

Ännu en arbetsdag

Skilda världar

Efter ett liv med cykling och kranvatten så kör jag nu tunga fordon sex timmar om dagen och fullständigt lever i flaskvatten. Tomgång är påbjuden och sopsortering omöjlig. Men vid batterierna tar det ändå stopp. Liksom flera utlandsvänner så tar jag helt enkelt med dem hem.

Nojjig

Efter alla matförgiftningar är jag supernojjig. Slänger mat som aldrig förr. Ofta beror det på att affären har haft längre strömavbrott men säljer maten ändå. Så när jag väl hemma öppnar paketen kan det se ut lite hur som helst. Dessutom har jag ju själv strömavbrott nu och då.

Ahaupplevelser

Ibland är inte saker som man tror. I Zugdidi finns det tre ställen som tar kort och givetvis har jag spontant tänkt att företagare inte har råd med betalterminal. Tills jag plötsligt ser terminaler överallt. Men för mobiler. Precis som i växande ekonomier i Afrika så passerar man ett steg och går direkt in i framtiden. Mobilen som telefon dator och betalmedel.

Eller att ingen georgier någonsin verkar ha en större sedel än en tjuga - 80 kr - medan vi utlänningar med besvärad min bär runt på både femtilappar och hundralappar. Nu vet jag varför. Bankomaten har ett valörval i den georgiska versionen men inte i den engelska.

Framsidan av baksidan

Lyxigt att få en egen kassa och rabatt när man handlar i Georgiens enda stora mataffär. Lite som att slippa köa i Newarks passkontroll.

Pimplar plommonkonjak

Nu har jag haft en två timmar lång pratstund med min hyresvärd och min granne. Två salta damer som bjudit på konjak och turkiskt kaffe på pallar i köket. Allt mellan himmel och jord har avhandlats och som vanligt lika delar skratt och tårar. Dråpliga historier om elavbrott och utlänningar blandas med flykten från Abchasien, knapp ekonomi och hoppet som sätts till barnen. En mycket intensiv och underhållande eftermiddag med lätt eftersmak av plommonkonjak och turkulli.

Elva timmar senare

Somnade halv nio igår och vaknade strax efter sju i morse.

Trevlig resa

Lämnar Tbilisi.

Snett över gatan

McDonalds

Lager på lager

Bygge

Hopp

Pittoreskt

Undangömt

Stilla

Väntan

Klicka för större bild!

I en annan del av Europa

Morgonskiftet

Himmelriket

Mörkt bröd med sardin och mjölk försvann så fort att jag knappt hann fota. Vilken fantastisk dansk överraskning mitt i ödemarken.

Förunnad

Med risk för att bubblan spricker så är det hög tid att nämna att jag stormtrivs med mitt arbete. Fantastiska kollegor och lagom stora utmaningar. Att få kombinera ett hett tekniskt intresse med språkkunskaper skrivande och internationell juridik är nästan för bra för att vara sant. Nyper mig i armen och gör allt för att behålla karma. Peppar peppar. Eller så får jag tänka att jag skapar himla härliga minnen oavsett vad som händer i framtiden.

kanalje

Mamma och pappa har ett så rikt och härligt språk och jag blir alltid så glad av deras fina formuleringar. Apropå min matförgiftning sa mamma att en kanalje hade slunkit ner. Kunde inte låta bli att kika närmare på ordet som faktiskt hör ihop med hund - cane - och kommer från italienskans canaglia - en skara hundar. En kanalje ställer till förtret och det kan man ju minst sagt säga om alla dessa bakterier.

Baksidan av framsidan

Visst är mitt arbete fantastiskt intressant och spännande men ibland blir baksidan bara för mycket. Som matförgiftningarna. Visst är det logiskt i ett fattigt varmt land utan äta ute-kultur. Eftersom vi i vårt arbete hela tiden rör oss så är valet att ta med mat som man försöker hålla kyld eller äta på en tvivelaktig restaurang. Tvivelaktig för att ingen annan äter ute och kvalitén alltså är låg. Dessutom sköljs frukt och grönsaker i kranvatten. Så snart garden sänks så - pang - matförgiftad. Nu ligger jag återigen i sängen i efterdyningarna och undrar vad som egentligen hände. En hel dag försvunnen och jag svagare än svagast.

Cykelbana

Invägning

Ständigt dessa hasselnötter.

Sex timmars strömlöshet

Ett rejält åskoväder med obligatoriskt skyfall slog ut elen vid tvåtiden idag. Eftersom det åskade och regnade så bestämde jag mig för att titta på film. Efter en timme var datorns batteri slut. Då läste jag en bok en timme bara för att somna. Telefonen ringde och väckte mig och sen lyssnade jag på poden innan den dog efter en timme. Fortfarande åska och regn och alltså inte uteläge. Femtio sidor bok innan jag såg i kors och ringde nära och kära. Sen var det alldeles för mörkt för promenad. Ytterligare femtio sidor med pannlampa. Precis när jag gav upp och tänkte lägga mig efter åtta så kom elen tillbaka. Lycka och laddning.

Lärtrappan

Fascinerande hur det som till en början ter sig oöverstigligt svårt snart är vardag. Ett steg i taget och lagom mycket åt gången så går det sakta men säkert framåt och uppåt. Väl uppe så pendlar jag mellan lika delar svindel och förvåning. Svindel över att jag har klarat det och förvåning över att det plötsligt är så pass lätt.

Kryp

Som jag har skrivit tidigare så är inte Zugdidi stället för fobier. Alltid kryper det någonting någonstans. Särskilt fjärilslarver och fjärilar. Suddig bild men den här lilla godbiten liftade med vår bil till nästa by.

Supersize

Sällan vi får besök här borta men när en vän och kollega var på besök förra veckan såg jag helt plötsligt Zugdidi med nya ögon. Hur exotiskt det faktiskt är. Titta bara hur stora fjärilar vi har..!

Mer sladdar

Sladdar

Fristad

Äntligen är min lya den fristad som krävs för att kunna arbeta i fält en längre tid. Efter en ansenlig mängd blod svett och tårar fungerar nu det elementära som el gas och vatten. Mitt trådlösa nät rullar på fint och dessutom har jag snudd på utrotat alla kackerlackor. Och så har jag utarbetat en god kommunikation med mina grannar. Peppar peppar nu.

Flyganfall

Efter en lång kväll på patrull går jag fullständigt utmattad från kontoret då jag plötsligt blir attackerad av två flygande och ytterst aggressiva kackerlackor. Snacka om adrenalinpåslag. Kackerlackor är verkligen otäcka och ännu värre flygande. Brrr.