Dynamisk juridik

Varning för ovanligt långt inlägg. Men läsvärt..!

Förförra veckan gjorde jag någonting alldeles världsomvälvande för en jurist. Jag diskuterade juridik. Centrum för rättvisa anordnar varje sommar ett internat där juriststudenter diskuterar rättighetsfrågor med framstående svenska jurister. Där finns alla möjligheter att ställa de frågor man alltid undrat över. Eftersom jag är en så overly nyfiken person njöt jag i fulla drag.

Skillnaden mellan mig och många av de andra deltagarna var att jag har läst internationell rätt - med studenter från hela världen - där just diskussionsmomentet varit återkommande. Att ständigt jämföra. Slående att diskutera yttrandefriheten in absurdum när ens kursare berättar hur tortyrförbudet ständigt överträds.

Givetvis ställde jag frågor utifrån egna erfarenheter. Jag frågade justitiekanslern Göran Lambertz hur han hanterar kritik för sin väldigt personliga tolkning av posten. Som Q var jag tvungen att våga vara personlig för att få folk att engagera sig - fatta beslut - förändra. Samtidigt som exponering av ens person gör en mer utsatt. Kritiker menar ofta att man ska förvalta sin post. Punkt. Inte utnyttja posten för diverse dubiösa syften eller - som jag ständigt fick höra - en dold agenda. För mig var det en av de intressantaste stunderna på internatet. Mycket för att jag vill få bekräftat att det faktiskt fungerar att vara personlig även på högre positioner.

Liksom det var väldigt intressant att få diskutera juridik och media med Monique Wadsted - som företrädde Hollywood mot Piratbyrån och som sänder Rättens tjänare på TV8. Än en gång egna tankar. Hur gör man när media bestämt sig för att man är dagens läsning. När kommentarerna till artikeln går bananas. När personangreppen haglar och man plötsligt känner sig oerhört liten. Själv blev jag tillfrågad att skriva en debattartikel då en journalist som träffat mig i andra sammanhang hade svårt att känna igen mig. Däför frågade jag Monique vad hon ansåg om goda mediarelationer - hur nära de får vara - var man sätter gränsen - hur öppen man är - och i vilket läge man skriver en debattartikel. Svaren var helt i linje med vad jag själv hade gjort - vilket kändes som en otroligt efterlängtad bekräftelse.

Eller att få diskutera Åke Green-domen med försvararen Percy Bratt. Har tidigare skrivit om en debatt jag fick ta del av IRL. Personligen är jag tveksam till hur Åke Green kunde frias. Det fina är att ta upp sina argument och inse att juridiken är guld. Inget är någonsin helt fel. Eller helt rätt. Juridiken beskylls ofta för att vara stel och rigid. Men det är faktiskt helt tvärtom. Något mer dynamiskt kan vara svårt att hitta. En ständig utveckling backad av lika ständiga argumentationer och motargumentationer. Visserligen vill jag fortfarande fälla Åke Green men jag ser helt klart resonemangen som frikände honom.

Ibland innebär ett möte också en omvärdering. Anne Ramberg som många gånger framstår som väldigt beslutsam - nästan oreflekterande i TV visade sig vara en lågmäld och varm person med många tankar kring just rättighetsintresset - eller bristen på. Anne avslutade sin sejour med att skämtsamt kalla svenskarna för fat cats. Så bortskämda med yttrandefrihet och långvarig fred att vi tenderar att nonchalera rättighetsfrågorna.

Helt kort kan nämnas att Thomas Bull gör skäl för sitt rykte som en av Uppsala universitets främsta pedagoger. In på andra dagen fick han vår heterogena grupp att diskutera som grupp. För det krävs talang.

Inte att förglömma är Joakim Nergelius entré. Oh my gosh. In i rummet travar en gladlynt Joakim med stort lockigt hår - nästan dold bakom ett gigantiskt kakfat. Första tio minutrarna åt han en tugga wienerbröd två tuggor pistagesnäcka och så ett halvt vaniljhjärta på det. Hahaha. Underbar verkligen. Min favorit helt klart..!

Med fyra-fem långa seminarier per dag uppstod ständigt nya frågor. Fördelen med internatet var att vi hade full access till Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord - som lugnt och metodiskt svarade och förklarade. Ingen stress alls. Som det alltid borde vara.

Roligaste anekdoten var annars Gunnars välformulerade beskrivning av en förbön för ett äganderättsfall i USA. Östkustsadvokat kommer ner till en gospelgathering för att prata juridik. Ursäktar sig något om hur akademiskt det blir. The ladies at the back row höjer händerna och säger Teach us brother! Teach us! och det känns verkligen som en fantastisk sammanfattning av fyra fantastiska dagar.