måndag, juni 30, 2008

Vuxenpoäng

Häromdan pratade jag och Julia vuxenpoäng. Helt riktigt så menade Julia att det ultimata vuxenpoänget är när chefer och byråkrater har samma namn som ens dagisvänner. Men nu har jag ett ännu större vuxenpoäng. När ens kursare och vän från Lund är fastighetsexpertAktuellt. Slås nog bara av att själv bli expert på Aktuellt.
Ledsen för den sena länken. Den funkar till midnatt.

Elisabeth Massi Fritz

Mamma ringde och bad mig sätta på radion. Elisabeth Massi Fritz är en av familjefavoriterna och hon är sommarpratare idag. Mycket bra. Lugn och säker. Östgöte. Advokat som beskriver hedersrelaterat våld och sexualiserat våld på ett mycket pedagogiskt och förklarande sätt. Att utvisning är det mest kännbara straffet och varför samtyckesformen bör införas. Intressant juridik.

Det här är också New York


Men jag vet att man inte riktigt tänker på det hemma i Sverige.

Cykeldag i Williamsburg


Idag har jag vunnit över ännu en person till cyklandet. En av två på ett år är kanske inte jordens bästa statistik - men jag är nöjd. Så idag har vi tillsammans köpt cykel lagat cykel justerat cykel köpt lås monterat cykelkorg och - givetvis - cyklat. Allt i strålande sol hällande regn blixt och knall och så lite duggregn på väg hem. Nu är jag helt utmattad. Men lycklig som ett barn på julafton för att jag äntligen hittade den fina fina gratis cykelkartan för hela New York City. Här ska utforskas..!

söndag, juni 29, 2008

Tredje vågens feminism drunknade


Såg att Josefine Alvunger tipsade om en väldigt läsvärd - om än gammal - artikel om Feministiskt initiativ och hur den sk tredje vågens feminism drunknade. Precis som 70-talets andra våg sjönk in i 80-talet och sekelskiftets första våg i 50-talet. Fascinerande hur pendeln går fram och tillbaka. Men ändå består iaf det mesta av lagstiftningen.

Jämställdheten må ha fått sig en törn på 50-talet men rösträtten fanns iaf kvar. Liksom 80-talet tufsade till de flesta kaxiga unga kvinnor och hemmapappor. Men dagis fanns iaf kvar. Nu är frågan vad som finns kvar efter tredje vågen. Delad föräldraförsäkring kanske. Och ett gnagande medvetande om att vi inte alls har hunnit så långt som vi tror. Spännande att se vad en fjärde våg kan åstadkomma. Och när.

lördag, juni 28, 2008

Olika sätt att se på livet

Och här lyssnar man på Chlumska och Alakoski. Glömde länka..

Idag tog jag en långrunda längs East River. Min nya roomie har inspirerat mig till att börja lyssna på pods igen. Lyssnade hur mycket som helst förra våren - men sen dess har det varit tyst. När jag gick igenom sommarpratarna så insåg jag att även förra årets pratare fanns på listan. Valet föll snabbt och enkelt på Renata Chlumska och Susanna Alakoski - för deras gemensamma nämnare skånskan.

I 44 minuter söderut så lyssnade jag på Renatas lugna fokuserade röst. Den andades förväntan förhoppning vilja och styrka. En röst som vittnar om hur starka erfarenheter ger ett enormt lugn. Att man måste våga vara lycklig. Mina steg blev spänstiga och jag hann ner till Brooklyn Bridge innan programmet var slut.

Så lyssnar jag på nästa skånska. Jag vet vad jag har att vänta - men kontrasten är slående. Susanna Alakoski berättar om frånvaron av kvinnor i det offentliga livet och om klasskillnader och fattigdom. Till skillnad från framåtblickande Chlumska så ser Alakoski bakåt. På eländet och misären. Orättvisorna. Rent krasst så är hon vansinnigt bitter. Allt har varit fel och allt är fel och inget verkar bli bättre.

Missförstå mig inte. Alakoski har en hel rad poänger. Och hon lägger upp dem väldigt lugnt och retoriskt. Men hon visar samtidigt med all önskvärd tydlighet varför hon är handikappad. För det som är alldeles naturligt eller kanske perifert eller till och med irrelevant för Chlumska - att hon är kvinna invandrare och från enkel miljö (tror jag iaf) - är enligt Alakoski handikapp. Och det är klart - ser man sig själv som handikappad så har man betydligt längre väg att gå.

Dessutom fokuserar Alakoski genom hela programmet på pengar. Mellan raderna framkommer dock det egentliga problemet. Självkänslan. Självförtroendet. Klasskillnad och handikapp och misär handlar inte alls så mycket om det fysiska som det mentala. När man är mentalt stark och har gott självförtroende så a. spelar inte pengarna den avgörande rollen och b. kommer pengarna snart att rulla in. Det svåra är bara var man får självförtroendet ifrån när man inte får det varken hemifrån eller utifrån. Och än så länge går jag bet på den.

Däremot tänkte jag en tydlig tanke när jag gick över FDR Drive - jag är privilegierad. Mormor var enda barnet och ärvde en herrgård. Det var inte tu tal om att hon bara var kvinna. Hon var ägaren och hon körde fyrspann. Mammas faster var inte heller bara kvinna - hon var gymnastikdirektören som hade bott i Berlin i tjugo år. Tyskland hade ju före kriget det kulturinflytande USA har idag. Farmor - född 1897 - hade körkort och grundade Röda korset hemma i Örtomta.

Det är därför jag vet att det inte handlar om pengar. Förr i tiden gav pengarna ändå bara rika fruar. Inga yrkesarbetande kvinnliga gymnastikdirektörer eller professorer. Nej det handlar trots allt om självförtroende. Titta bara på Chlumska. Inget är egentligen farligare än något annat och vi lever bara så många år. Det är liksom bara å åk.

No questions asked...


Idag var jag modig nog att ta på MQ-tishan jag köpte för en tia i julas. Perfekt för löparrundan. En prettytisha i Alphabet City är att utmana ödet - men det gick oväntat bra. Bara en man som kom fram till mig - läste tishan - och sa I'll marry you. Så log han och sa no questions asked. Tänka sig tänkte jag. Vilken deal. For me or for you..?

Amerikansk dj-skola

Gårdagskvällen avslutades med ett par timmar med Ferdinand och Serato. Joinade på en spelning och lärde mig de sista avslutande tricksen innan det är dags för mig att börja spela på riktigt. Fascinerande nog lärde jag mig dessutom hur man backloopar när det kommer dirty words. Hahaha. Amerikansk så det ryker.

Fredagkväll med Louboutin och Fendi

__________________
Ibland slås jag av att mitt liv nog är något annorlunda. Efter gårdagskvällens äventyr bestämde jag mig för en lugn fredagskväll. Arbetar lite smått. Vilket innebär att fota Louboutin och Fendi för en hemsida för min vän Elisa som är personal shopper. Det är inte helt lätt att anpassa sig efter någons önskemål så nu försöker jag göra en hemsida i svart rött och vitt - utan att det ska se tacky ut.

Och så plötsligt hittar jag Adobe Device - där man förhandsgranskar hemsidan på en fiktiv mobiltelefon. Oh my gosh. Den blir verkligen supermobilfin. Vilken överraskning. Så nu ska jag avsluta dagens arbete. Delivery date är den 8 juli - så då får ni se hur fin sidan blev.

fredag, juni 27, 2008

Filminspelning i kvarteret

Titt som tätt - oftare än man ens ibland själv är medveten om - stryker man förbi en filminspelning. Alphabet City är ett klassiskt inspelningsområde. Man känner igen inspelningen på alla de stora lastbilarna som står parkerade längs smågatorna. Och givetvis snackstältet. Ibland är det svårt att veta exakt hur avspärrat det är - så med cykel kan man råka cykla rakt in bland skådisarna. Som när jag cyklade genom snackstältet på 11 gatan häromdan. Ooops. Vanligtvis brukar de vara snälla och ge vänliga kommentarer om cykling innan man får lite vägledning hur man tar sig runt.

Häromdan passerade jag en inspelning precis vi mig. Känns så märkligt när den öde skolgården plötsligt är full med folk kameror snackstält polisbilar. För det är såklart massor av poliser inblandade. Nåt ska de ju göra nu när Manhattan är typ världens tryggaste plats. Smyger in kameran genom staketet när jag känner mig iakttagen. Rats tänker jag. Nu ryker kameran. När jag vänder mig om och berättar att jag bor bredvid - så frågar den ena om jag vill gå in och fota medan den andre presenterar sig som Joe och tar med mig in.

Lite ursäktande säger han att inspelningen inte börjat än. Bättre om jag kommer tillbaka på kvällen. Så igår kväll - på väg hem efter en drink vid midnatt - så spelas det in för fullt. Hinner knappt parkera innan Joe ser mig och ropar in mig på området. Så gick jag runt i skolan - vilket var fascinerande i sig för jag har aldrig varit i en amerikansk skola - och hälsade på alla sköna filmmänniskor. Tyvärr strikt fotoförbud.

Tydligen är det The Unusuals med Adam Goldberg. Jag såg bara scenen där en kvinna utbrister OMG Is that you..? What are you doing here..? ungefär tjugofem gånger innan det sitter någorlunda. Varmt som katten. Sent som tusan. Förstår att de var trötta. Sen fick jag en rundtur i en filmlastbil och ställa en miljon frågor - som vanligt - innan det blev dags att gå hem och sova.

Visst fler som bloggar om fenomenet. Ett sånt här foto - längst ner - vill man ha..! Ibland får man nöja sig med att stå utanför staketet.

torsdag, juni 26, 2008

VisitSweden marknadsför Sverige

Just nu är jag väldigt fascinerad över hur mycket folk arbetar för Sverige. Inte bara ambassader och konsulat - även Invest in Sweden, Exportrådet, Handelskammaren och inte minst - VisitSweden.

I förra veckan var In Grandma's Arbor med i VisitSwedens nyhetsbrev - och nu är länken öppen. MUMS! Härligt med sånt stöd overseas.

Sajna upp för brevet [välj US] eller titta på Community of Sweden.

H&M och IKEA värda sin vikt i guld

Hittade Lindas länk om H&M och IKEA. Fascinerande att båda ligger i topp vad gäller branding. Notera även att H&M är nästan dubbelt så stor som tvåan Carrefour som i sin tur bara precis slår IKEA.

onsdag, juni 25, 2008

Grodperspektiv

Och så här ser Madison Square Garden ut från marknivå.

Fågelperspektiv

Idag var jag på företagsrådgivning på Swedbank. Maffig utsikt över Madison Square Garden från konferensrummet.

Lunds många skepnader

Sydsvenskan skriver om Lunds klassiska industri. Otroligt läsvärt - särskilt om man kan sitt Lund. Juristerna läser i televerket och tryckeriet och lunchar i smedjan. Och ja. Lund är min favoritstad alla kategorier. New York Petersburg och Moskva får snällt dela silver.

Fotot ovan ingår i en hel fotoserie från kulturkvadranten på väg hem klockan sex en sommarmorgon 2006. Underbara minnen.

tisdag, juni 24, 2008

Privatekonomisk folkbildning


Sverige är nog enda landet i världen som kan lansera ett begrepp som privatekonomisk folkbildning. Men det är också därför man får sån svår hemlängtan ibland. Titta bara på sidor som konsumenternas.se, minpension.se, ppm.nu och nu nystartade finanskunskap.se. Och att hälften av alla svenskar har internetbank.

I landet där checken regerar ska jag imorgon på mitt första bankmöte. Min förberedande information är att det ska vara oerhört byråkratiskt. Men efter mina år i Ryssland Kina och Italien ska jag väl överleva US.

En dröm i matt svart och aluminium


Gled precis förbi min drömcykel nere på gatan. Electra i matt svart och aluminium. Fick tom provlyfta. Hur lätt som helst och bouncy. Oh my gosh. Det här är nog min drömcykel. Bästa av allt är att killen hade köpt den för 60 dollar på gatan. Luktar stulet lång väg. Men 390 dollar är inte mycket det heller. För en bouncy godbit med tre växlar.

Leila bakar med mamma

För den som har varit uppmärksam var min söta mamma med i Leila bakar nu i veckan. Tyvärr är TV4 varken världens mest moderna eller mest digitala kanal så vi fick inte veta i förväg när det skulle sändas och kan inte titta i efterhand om vi inte betalar. Och jag betalar inte TV4 så jag väntar snällt på DVD:n som ska komma på posten. Vittnen intygar dock att mamma är lika bra som vanligt. Såklart.

måndag, juni 23, 2008

Ännu mer sommarfirande

_______________
Traditioner stavas annorlunda i USA. Sommarfirandet är inte klätt i knätofsar utan snarare i snäckskal och glitter. I lördags firades nämligen sommaren in med en Mermaid ParadeConey Island. Kitschigt är bara förnamnet. Framförallt blev jag överraskad över alla dessa amerikaner som tog chansen att få visa sig topless.. Men på det stora hela var det ännu en härlig all-american experience.

Midsommar i Battery Park

Som en typisk utlandssvensk firar man alltså midsommar så mycket mer här än hemma. Sanningen är den att jag aldrig riktigt firar midsommar. Men nu blev det både det ena och det andra. För mig kom det som en nyhet att det är New Yorks parkförvaltning som ordnar midsommarfirandet - givetvis i nära samarbete med svenska konsulatet och svenska sponsorer.

Tillställningen får nog ses som mycket lyckad och en rekommendation för firare nästa år. Enda frågetecknet är varför det måste vara enorma köer till maten på sådana här tillställningar. Ta med grovt bröd lax och öl - ja man får ta med picknick och även glasflaskor - och njut i fulla drag av havsbrisen och utsikten över Frihetsgudinnan åt ena hållet och knätofsar åt andra. Lite stolt är man allt.

Mina favvobloggar

Personligen tycker jag det är sjukt svårt att hitta roliga intressanta välskrivna uppdaterade bloggar. Med enkel lättläst och snygg design. Stora krav kanske - men det är vad som krävs för att jag ska följa bloggen. Har flera gånger tänkt jag ska kommentera varför mina rekommenderade bloggar till höger är rekommenderade och nu faller det sig naturligt. För nu är en av favvobloggarna publicerad.

Soda sockerböna skriver underhållande välformulerat och något vasst om sin vardag som nanny i Frankrike. Vissa inlägg är sjukt underhållande för den som försökt ta sig in i den franska kulturen. Snaskefar är en annan favorit som också är skarp på sina ställen. Båda är snyggt paketerade - vilket helt klart höjer läsupplevelsen.

Andra favoriter är Älskade dumburk som spåtts bli en av de nästa fem stora bloggarna - just för kombinationen välskrivet underhållande och nisch. Peter Englund har oväntat underfundiga inlägg och dessutom något så ovanligt som fantastiskt intressanta kommentarer.

Carl Bildt går i nuläget bort. Bloggen känns lite unken så jag har inte läst den på länge. Kanske dags för en rerun. Vissa bloggar är bra för att de har så fina foton. Som Annes mat slash Anne's Food som har supersmarriga foton. Eller Livet på en gård med riktiga lantisfoton.

Recordspin är tre jockar som skriver om sina spelningar - en hel del klockrena träffar om önskningar och dansgolv. Dessutom fina låtlistor. Dippen är att jag inte orkar läsa vit text mot svart bakgrund. Faktiskt. Likadant med mina favvosar Babushka och Carina på Babburina. Som för övrigt har jordens skönaste juggemusik på sin playlist.

Så om någon kan ge mig nya fina bloggtips utifrån mina preferenser - så är det bara att kommentera fritt. Annars har ni lite att läsa ikväll...

Som Örjan påpekar har jag glömt nämna storasysters blogg. Apap. Kinna bloggar om mat och matkultur. Fina tips. Och foton.

Genus och miljö

Efter att ha sett Rebecka Bohlin i nyhetspanelen på Gomorron Sverige så letade jag upp hennes blogg. Första inlägget jag läste var så pass intressant att jag vidarebefordrar. Läs även hennes länkar.

fredag, juni 20, 2008

Tänkvärt

Gled in på Free Williamsburg och hittade ett väldigt tänkvärt inlägg om Michelle Obama. Tittade på The View igår och herregud hon sa verkligen att Barack Obama är "sweet, empathetic [...]" och blev sen avbruten av en bunt hysteriska kvinnor som ropade EMpathetic så de blev blå i ansiktet. Förmodligen hade de hört snarlika "sweet and pathetic [...]". Jag tycker fortfarande att Hillary Clinton hade blivit en klart bättre president än Barack Obama - men den här hetsjakten är ju direkt löjlig. Varför i hela världen skulle Michelle Obama kalla sin man patetisk. Snarare att amerikanerna är alltför illiterata.

torsdag, juni 19, 2008

Politiker talar ut om mobbning

Ibland är små nyheter så oväntade att de känns stora bara för det. Politikerbloggen frågar politiker om de blev mobbade i skolan. Modigt av dem att svara så öppet - men bara ett fåtal som svarat.

Funderade lite på ett par av kommentarerna. Om så många politiker har erfarenhet av - och har så starka känslor inför - mobbning så kanske de skulle ändra skolsystemet så att mobbning försvann. Personligen anser jag skolmiljön vara klart viktigare än betygen - plus att en bra miljö ger bra betyg. Titta bara på Klass 9A.

Men de kommentarer jag reagerar mest på är tanken att vänster skulle vara mobbade och höger mobbare - då artikeln speglar en obalans.
(s) 6st (c) 3 st (v) 2 (mp) 1 (m) 1

Istället tror jag att det handlar om hur man bearbetar ett trauma som att ha varit mobbad. Där tror jag att det finns en klar skillnad mellan vänster och höger. Jag tror att en person som är typiskt vänster hellre väljer att tala om det som har hänt och på så sätt bearbeta traumat samtidigt som man går vidare och kan skapa en förändring. Medan en person som är typiskt höger hellre bearbetar traumat i en snävare krets och skapar något nytt för att kunna gå vidare. Det är min förklaring till att inga folkpartister och bara en moderat ställde upp på intervju. Alltså att man reagerar olika - trots samma erfarenheter.

Mambo jambo om att kristna friskolor skulle vara bättre kan ju avfärdas direkt. Givet är att en skola med någorlunda ekonomiska förutsättningar och engagemang - med närvarande lärare och föräldrar - är den bästa skolan oavsett religion eller politik.

Resumé: Månades print

Alla tre är väldigt fina. Tråkigt bara att Resumé fortfarande har "du måste vara inloggad för att kunna kommentera". Ibland tror man ju liksom att mediamedia skulle kunna vara lite yngre än så. Men men. Man kan tydligen inte få allt.

Förlorade fotochanser

Idag förlorade jag två underbara fotochanser. När jag cyklade upp bredvid en polisbil noterade jag hur polisen höll en fet cigarr i handen genom fönstret. Tyvärr hann jag inte fota innan det slog om till grönt och bilen for iväg. Men jag hann le mot polisen som log stort tillbaka. Fotot på cigarren och polisemblemet hade varit guld.

Nästa tillfälle var när jag passerade Mexikanska ambassaden. Fullt med folk som väntade på att visumenheten skulle öppna för dagen. Åh. Alla dessa mexikaner som kommer till USA med drömmar som aldrig kommer att uppfyllas. Just därför missade jag fotochansen. Jag hade inte hjärta att ta kort på dem när de stod där och väntade - helt utlämnade i de vita amerikanernas och de rika turisternas midtown. Så jag noterade och passerade.

Över huvud taget så funderar jag väldigt mycket kring mitt fotande. Just människor. Vad är det som säger att jag har rätt att ta kort på dem. Publicera. Var går gränsen mellan dokumentär och frosseri. Får man fota en uteliggare om man inte är journalist. Är jag journalist bara för att jag bloggar om en uteliggare och analyserar situationen. Ska jag be om lov. Vad ska jag säga då. Bästa fotona är ju också de som är oväntade. Känner mig inte alls bekväm med att fota folk. Särskilt inte som jag bara har en minimal digitalkamera. Kanske lättare om man har större kamera. Ser ut som en yrkesfotograf.

Min vän Neil och jag diskuterade ingående flöde och momentum. I samma sekund man tar upp kameran så stannar flödet. Man är inte längre en del av någonting - utan blir en iakttagare. Min vän menade att det avbryter upplevelsen och gör den mindre värd. Själv tror jag att jag i princip bara är en iakttagare. Att upplevelsen för mig är något nödvändigt ont för att kunna dokumentera. Det är då jag trivs bäst.

Därför avrundar jag med denna vackra solnedgång som känns mer Kuba än New York. En kylig regnskur avslutas med vacker solnedgång på Houston. Sjal runt axlarna och bara tio gator hem. Kameran laddad och solnedgången tryggt nedstoppad i fickan.

tisdag, juni 17, 2008

In Grandma's Arbor i VisitSwedens nyhetsbrev

Foto Kinna Jonsson
Sverige är verkligen stort i USA och knappast någon kan vara mer hängiven än en amerikan. Hela 30 000 st tar del av VisitSwedens amerikanska nyhetsbrev varje månad. Not to mention nya Community of Sweden med reseberättelser. Därför är det extra roligt att Märtha's Strawberry Cake kommer att vara månadens recept i junibrevet. Sååå fint. Och välgjort. Sajna upp (välj US) före onsdag om du är nyfiken.

Inte bara industriarbetare som läser för lite..

När jag ser inslaget om arbetsplatsbibliotek för att få unga män inom industrin att börja läsa - så inser jag plötsligt att jag inte läser några romaner alls. Aouch. Montören svarar att det blir mest datorer och film. Åh. Samma här. Visst låter det mysigt att ta med en hopplockad bokkasse hem - men när ska man hinna läsa den..?

Det senaste året har jag verkligen insett att jag föredrar att skriva och producera framför att titta och konsumera. Så när jag får frågan hur jag hinner med allt - klyscha klyscha - så jämför jag stilla med andras antal TV-timmar så är saken ur världen. Folk lägger enormt med tid på TV film och dataspel. Eller ja - iaf många av mina vänner. Och visst är det roligt ibland och när man själv väljer vad man ska se. Play är ju briljant. Men det är samtidigt en väldigt passiv sysselsättning.

måndag, juni 16, 2008

Typiskt snålTV4 att både ha reklam och ta betalt

Åh vad jag ogillar TV4. Först slaktar de programmen med reklam och sen tar de betalt för samtliga tjänster online. Kanalen kan knappast anklagas för att vara nydanande. Så för att få gratis streamad kvalitativ Europeisk fotboll har jag gjort som Bogdan Gavrila - och tittar på justin.tv. Fantastiskt. Båda matcherna parallellt. Sök bara på Euro2008 och klicka runt lite för engelska kommentatorer. Som sagt. Får se om sidan blir sportens youtube eller bara blir klassiskt stämda.

Superfina foton i Lightbox

Efter lite botaniserande lärde jag mig häromveckan Lightbox. Oh my gosh. Gillar den hur mycket som helst. Och gillar särskilt hur de skriver "works on all modern browsers". Implicerar alltid Firefox och Safari - men sällan Explorer. Efter hemsidesbyggande har jag nämligen fått en genuin aversion mot Explorer.

Tyvärr har jag tappat bullet next och previous på elinajonsson.se - så måste fixa det nu. Men klefstad.se och klefstadförlag.se funkar fint. Funderar på om fotona ska vara lite mindre i storformatet. Och hur man får sidan att ladda fortare. Kommentera gärna förslag.

Dessutom hade det ju varit väldigt snyggt på elina elina elina och strolling. Såklart. Men jag har fortfarande inte satt mig in i Blogger ordentligt. Lättare när man kodar från scratch.

La piscine i Williamsburg


I fredags var jag på en väldigt skön fest i Williamsburg. Ute bland lagerlokalerna finns riktigt fina loft. Utan grannar. Med terass. Och på denna terass en piscine - bassäng - plastpool - vad-det-nu-kallas - med superfina hajar. Piscine för det var hos två fransmän. Som dessutom var musiker - så de hade riggat maffiga högtalare supercool belysning och så en film mot tegelväggen. Filmen syns svagt till höger om lampan. Tydligare syns en skyline med skyskrapor. Min vän Hsing lånade min kamera och tog det supercoola fotot. Sekunder efteråt hoppade de första modiga ner i bassängen. Gotta love.

Förundrad över rädslor

Idag har varit en fascinerande dag. Ibland känner jag mig så otroligt ung. Förmodligen för att jag hela tiden provar så många nya saker - alltid så himla nyfiken. Samtidigt som jag är helt och fullt medveten om att inget varar för evigt. Inget är på liv eller död. Allt är en lek.

Som när jag skulle göra min exam på Scratch DJ Academy idag. På kursen var vi 8 killar och 3 tjejer. De båda andra tjejerna valde att inte spela upp sitt set för klassen. Trots att den ena av dem var inne på sin tredje kurs. Tjejers dåliga självförtroende är verkligen lika onödigt som universellt. Det visar sig nämligen att första jockeyn ut - jordens absolut sötaste och den jag hängt mest med på kursen - med sjukt snygga kläder sjukt skön stil sjukt bra musik är supernervös. Tänk. Den perfekta stilen och han bara skakar.

För en månad sen lärde jag mig göra hemsidor och idag hade jag mitt första riktiga business meeting. Visst var det läskigt men vad är det som säger att det blir lättare om ännu en månad. Då kommer jag bara ha lärt mig så mycket mer så jag kommer känna mig underbetald.

Visst kunde jag ha gjort ett avsevärt tajtare set. Visst kunde jag ha inlett mitt businessmeeting med frasen som jag kom på efter en halvtimme och som löste hela betalningsissuen. Men jag hade inte den kunskapen och den erfarenheten då. Men den har jag nu. Nästa set sitter som smäck och nästa business meeting är mitt.

Nånstans undrar jag varför jag har blivit som jag har blivit. Och varför alla andra har blivit så annorlunda. Och om det inte är väldigt otillfredsställande att aldrig våga. Men å andra sidan så vet jag ju inte var deras gränser går. Människor omkring mig kanske är supermodiga utan att jag någonsin får veta.

söndag, juni 15, 2008

Trådlös på laundromaten

Min laundromat är lätt stans bästa. Spin City på numera klassiska adressen Ave B. Stället är - med laundromatmått mätt - enormt. Typ 40 tvättmaskiner - lika många torktumlare - snacks - datorer - trådlöst. Dessutom supersöt staff - särskilt kvällstid. Medan jag skriver inser jag att det här känns väldigt strolling haha. Blir nog en post där nu.

Minns mina blandade känslor inför laundromaten i höstas. Men nu är jag en integrerad invandrare som gör - nästan - allting rätt och smälter in i tvättandet.

På sistone har jag och mina svenska vänner återkommit till en intressant detalj i våra liv. Om man ser en person göra någonting uppenbart märkligt kan man bli fundersam - men när personen sedan visar sig bryta kraftigt så blir man lättad och tänker ah! såklart! personen är utlänning eller invandrare. Så blir man vänligt sinnad och hjälper till. Problemet med oss svenskar är bara att vi pratar engelska så himla bra. Dessutom med amerikansk brytning. Så när folk ser att vi gör något uppenbart märkligt - men inte bryter - är enda förklaringen att vi faktiskt ÄR uppenbart märkliga. Tar lite tid att vänja sig vid.

Enkla märkliga saker är var 17 man ska ställa kundkorgen på supermarket. Alltid någon säkerhetsvakt som följer efter mig - för att jag är blond och därmed avgjort intressant - som fångar upp korgen - så jag vet fortfarande inte. Alla andra handlar ju BIG i vagn.

torsdag, juni 12, 2008

Välbehövlig ensamdag

Satte mig på Starbucks på Union Square 06.27 för att arbeta under luftkonditionerings sköna bris. Min lya har nämligen inte AC. Hem för att dona lite vid lunch och sen Starbucks vid Astor Place till 18.00. Förbi ett sjyst matställe och sen Starbucks vid Union Square till 21.00.

Varför så mycket Starbucks..? För att jag investerade i ett dygnspass imorse. Jag behövde verkligen verkligen arbeta och på Starbucks kan man sitta hur länge som helst. Annars brukar jag sitta på gratis småfik men efter ett par timmar - eller tre - så känner jag mig lätt oartig.

Framförallt har jag njutit av en dag helt utan tider att passa. Däremot kan jag inte riktigt avgöra om jag är sorglig eller sund som idag känt mig socialare än på länge. Det är som om amerikanerna vittrar ensamhet på långt långt håll och absolut vill visa att man är omtyckt ändå. Kunde lika gärna ha haft den här skylten runt halsen. Har fått gå före i kön - rabatt på andra omgången te - en extra stol för fötterna - beröm för min färgglada klänning - fina cykel - välpresterande dator - intressanta böcker osvosvosv. Inte alls för mycket. Bara vänligt.

onsdag, juni 11, 2008

Svala foton på Dunkers

Foto Helena Joelsson.
Min kusin Helena Joelsson är också mångsysslare. Civilekonom officer journalist och fotograf. Nu har hon en utställning på ett av mina favvomuseer - nämligen Dunkers kulturhus i Helsingborg. Helena porträtterar själv det folkhemska i Hem, ljuva... helvete. Lite Cindy Sherman över det hela. Superfina foton. Och verkligen tänkvärt. Utställningen pågår till 31 augusti så sväng förbi på skånesemestern.

Kanske hur skön som helst

En av mina absolut coolaste vänner hade 25-årsfest i fredags. Efter efterfesten vid åttatiden tog hon en cigg och bestämde med bästa vännen att dra till Kastrup och se om det fanns flygbiljetter nånstans. Ett par timmar senare sitter hon på flyget till Rom. Med en kofta i bagaget. Alltså my gosh.

Madonna säljer sitt lantställe


Sitt fina fina fina lantställe som var med i Vogue för några år sedan.

Mer bildning åt folket

Visst vet jag vem Leif Alsheimer är. Men att han infört obligatorisk skönlitteratur på Jönköpings juristutbildning hade jag faktiskt ingen aning om. Det var Linnea som upplyste mig apropå mitt inlägg om humaniora för läkarstudenter.

Leif Alsheimer har fått en rad utmärkelser och priser - bla Kunskapspriset 2002 - och efter att ha läst denna recension är jag riktigt sugen på att få lyssna på hans föredrag. Dessutom uttalar han sig om vikten av att engagera sig vid sidan av sina studier. Boken Bildningsresan blev mycket uppmärksammad när den kom 2004.

"En jurist som inte läst Brott och Straff är en fara för rättsväsendet!"
”Man kan inte läsa processrätt utan att ha läst Processen”

tisdag, juni 10, 2008

Inspirerande och självklart på en och samma gång

Jag har inte varit så förtjust i Peter Stormare tidigare men sitter nu förundrad vid Samtal pågår. Så lika tankar vi har. Livet är som Gröna Lund där man far omkring som en förgiftad leverkorv för att hinna med allt roligt innan man går vidare. Inte svårare än så. Lyssna!

måndag, juni 09, 2008

Och plötsligt börjar han vissla

I lördags var jag på cocktail hos en nyfunnen supersöt vän. Sitter och klappar hans minst lika söta minipudel när han plötsligt börjar vissla. Och ja. Det lät exakt så här. Mitt i natten. Magiskt.

Mångsysslare

Ofta känner jag att jag måste försvara varför jag sysslar med både juridik och formgivning. Not to mention musiken. Eller språken. Därför brukar jag välja att berätta bara en del och vara tyst om resten. För vissa är jag bara jurist. För andra bara formgivare. Ibland ser man nämligen omedelbart att personen i fråga inte klarar av att veta mer.

Därför är det så himla roligt när man hittar själsfränder. En vän till min syster - Seika Lee - är både läkare och klädesdesigner. Hennes första kollektion är riktigt fin. Påminner om Filippa K men lite mindre pretto. Form och funktion. Väldigt svenskt. Ser fram emot att se om Seika Lee kommer droppa lite koreanska influenser i framtiden.

Värmebölja

Givetvis visste jag vad jag gav mig in på när jag valde att stanna i New York över sommaren. Men det är ändå rätt varmt måste jag säga.

Förra gången jag var med om sån här värme var när jag bodde i Peking en sommar. Hela juli var det 40 grader mitt på dagen. I betong med luftföroreningar och män som kavlade upp tishan över magen. Livet blev till slut absurt.

Igår hade vi 35 grader här. Men jag vet att de där extra sju graderna tills det blir 42 - vilket är mitt rekord - är enorma. Som alltid roligt att läsa amerikanernas concerns. Är det inte våldet så är det vädret:

NEW YORK CITY RESIDENTS SHOULD CALL 3-1-1 TO IDENTIFY COOLING CENTER LOCATIONS AND TO OBTAIN "BEAT THE HEAT" SAFETY TIPS.

A HEAT ADVISORY IS ISSUED WHEN HIGH HUMIDITIES ARE EXPECTED TO COMBINE WITH HOT TEMPERATURES TO MAKE IT FEEL LIKE IT IS 100 TO 104 DEGREES. DRINK PLENTY OF FLUIDS... STAY IN AN AIR-CONDITIONED ROOM... STAY OUT OF THE SUN... AND CHECK UP ON RELATIVES AND NEIGHBORS.

Bodström sågas i Svenskan


Underbar läsning. Som bekräftar allt jag trodde om Bodström. Allt.
Nästan värt att läsa boken.

fredag, juni 06, 2008

Nyheterna


Utanför FN.

torsdag, juni 05, 2008

Läkarstudenterna blir mänskliga

Sydsvenskan skriver idag om en humaniorakurs för medicinarna. Ju mer jag läser ju mer inser jag att det är märkligt att det inte funnits tidigare. Hög tid att någon gjorde samma välgärning för juristerna.

onsdag, juni 04, 2008

Claes Rosén på Hed Kandi

En av mina absoluta favvolåtar är Eighties av Claes Rosén. Häromdan spelade jag faktiskt upp den för en grymt imponerad skivbutiksägare här i Alphabet City - för att hitta liknande prylar. Hursomhelst har Claes precis remixat Therese Grankvists Put 'Em High för Hed Kandis Serve Chilled 2008. Visserligen gammal låt - men väldigt soft sound.

tisdag, juni 03, 2008

LRF utklassar LO


Vinden har vänt. LRF går bättre än någonsin. Liksom Svenskt Näringsliv. Medan LO tappar mark. Tänka sig. Däremot är jag inte helt överens med journalisten om att bönder tjänar pengar som gräs på de höjda matpriserna. Då är man inte insatt i hur pengaflödet ser ut inom matbranschen. Och bönderna är fortfarande otroligt utsatta i vårt så himla urbaniserade Sverige. Så jag säger bara go LRF.

måndag, juni 02, 2008

Stonehenge på Manhattan

Fick sällskap från Upper East ner till Alphabet City igår och insåg att solen var alldeles magisk. När vi nånstans runt 40e gatan tar det här fotot stannar en ung - mycket stilig i might add - man och förklarar för oss att det är som the solstice i Stonehenge. Solen lyser alltså rakt genom Manhattan. Efter en liten stund kan jag inte låta bli att komplimentera honom för hans kunnande. Men tydligen hade det stått i tidningen igår. Ah well. Hittar inte just den artikeln - men en äldre.

Uppdatering

Nyasfalterat framför UNHQ. [fotade cyklandes]

söndag, juni 01, 2008

Hög igenkänningsfaktor

Gårdagskvällen var något absurd. När jag kommer till restaurangen går jag förbi en kille som röker. När han ler och hälsar så ler och hälsar jag tillbaka. Det visar sig sen att han tillhör vårt sällskap och att han är övertygad om att vi setts förut. Omedelbart utesluter jag alla möjligheter till tidigare sammanträffanden - han är trots allt britt. Ända tills han upplyser mig om att han varit inskriven vid Östgöta nation när jag var Q. Så visst hade vi setts tidigare. Så oväntat tänker jag.

En stund senare talar nästa person om för mig att vi setts tidigare. Efter en god stunds jämförande ger vi upp. Nada. Förutom möjligtvis mina fifteen minutes.

Går in på en klubb där jag aldrig tidigare varit. Bartendern lyser upp när han ser mig. Och visst - efter en stund placerar jag mannen med flätorna - måste vara den enda i New York - från en urartad kväll på Second Ave i höstas. Men ändå väldigt fascinerande att en bartender minns mig i sex månader.

Sippar på ölen och inser att vännerna är borta. Då en medelålders man med exotiskt utseende plötsligt säger att han känner igen mig. I det läget är jag ganska matt. Uppenbarligen har jag minne som en guldfisk. Men ändå försöker jag värja mig och vänligt men bestämt säga att vi nog inte har träffats. Samtidigt som jag stilla tänker att det är en genuint dålig replik. Men är inte du vid FN fortsätter han. Jo men visst. Han hade sett mig på Delegates Lounge hela hösten.

Är det nu jag ska a. fundera över min livssituation b. sluta okynneshänga precis överallt precis hela tiden c. klippa håret d. njuta av uppmärksamheten eller e. anställa någon om håller mig uppdaterad.

Hur svårt kan det vara...

När jag strandade i sängen för tre veckor sen blev jag ganska snart rastlös. Samtidigt som jag kände att jag inte presterade någonting - varken i mina företag eller för mina uppsatser. Så plötsligt lärde jag mig att skapa hemsidor i Dreamweaver. Åh så roligt. Nu är jag helt såld. Kommer på nya små features hela tiden. Som när jag förstod hur Spry Menu fungerade. Eller CSS-menyerna.

Tidigare i veckan upplevde jag ett enormt hinder då jag skulle anpassa sidorna för PC med Internet Explorer. Så frustrernde att inte alla har supervackra Mac med underbara Firefox. Men samtidigt är det ju vår smala viruslycka så bra ändå i guess. Nu har jag lyckats hyfsat iaf. Lite märkliga marginaler något oklara storlekar och typsnitt. Stela rubriker som vägrar flytta på sig.

Men just nu är jag überlycklig för att jag har kommit på att den lilla bilden vid url:en heter favicon. Eller adressikon. Och ännu gladare blev jag när jag hittade en fantasiskt pedagogisk guide på Fysikum. Tänka sig. Så titta nu på min fina lilla logga på elinajonsson.se. Spektakulärt.

Om någon vill köpa en hemsida av mig så är det bara att höra av sig :) Nice price för mina trogna läsare.