Tredje gången gillt. Nu förstår jag. Pendlarparkeringen blir full först eftersom den bara kostar 50 kr. Den lite dyrare långtidsparkeringen har platser kvar vid halv nio - alltså kan tänkas att den blir full först framåt nio när butiksrelaterade personer kommer till stan. Så om jag planerar heldagar i Stockholm så att jag reser före nio skulle det funka. Det kan i och för sig också bero på att det är måndag och då blir det genast värre eftersom min resdag vanligtvis är onsdag. Kanske är det fullt just för att det är mitt i veckan. Då får jag åka ännu tidigare just onsdagar.
måndag, november 24, 2014
Konsten att parkera i Norrköping - del 3
Upplagd av
Elina Jonsson
.
22:07
0
kommentarer
Etiketter: bil, norrköping, resa, tåg
söndag, november 23, 2014
Pendlarparkering i Norrköping
Upplagd av
Elina Jonsson
.
22:08
0
kommentarer
Etiketter: bil, norrköping, resa, tåg
Konsten att parkera i Norrköping - del 2
Efter parkeringspaniken tidigare i höstas så drog jag mig för långtidsparkering. Någon fick snällt ställa upp att skjutsa mig. Men så i onsdags tog jag mod till mig igen. Hur svårt kan det vara. Det är väl bara att åka i tid tänkte jag. När jag kom till långtidsparkeringen var det lika knökfullt som förra gången - sånär som på en ytterst smal plats med dåligt svängrum. Ah jag försöker tänkte jag. När jag trixade som bäst och tänkte att jag hade behövt en modiman - så ser jag en bil bakom. Jag hoppar kvickt ut ler och vinkar. Han vinkar tillbaka. Nej jag menar vinka som i hjälp mig. Han sitter i telefon. Jag menar kan du bara hjälpa till lite jag ska parkera. Han viftar bort mig. Han sitter ju i telefon. Men vi är ju på en parkering vinkar jag. Kön blir allt längre och jag inser att det är omöjligt. Så jag gasar iväg. Till pendlarparkeringen.
Väl där knyter sig magen av igenkänning. Dubbelparkeringarna är kvar, tiggarna kvar. Desperata själar som söker parkering. Jag åker längst in och förundras över vattenpölarna som fullkomligen suger ner min bil. Det är värre än vägarna i konfliktområdena i Georgien hinner jag tänka medan jag parerar med ratten. En slambil står längst in. Jag inser att femton värdefulla minuter redan passerat så jag sväljer stoltheten vevar ner rutan och frågar om han - som förhoppningsvis är lokal - känner till någon mer parkering. (Norrköping har nämligen inte lika pedagogiska parkeringskartor som Linköping.) Nej säger han med oändligt medlidande. Jo där! Båda lyser upp som små barn. Där! Hela parkeringen sjunger som en änglakör. Ja! Tack!
Jag snurrar runt på en femöring, snubblar igenom alla vattenpölarna, girar runt u-svängen och då - precis då - svänger en fet fin bil in framför mig och upp mot min MIN parkering. Nej skriker jag högt inom bilens väggar och vevar ner rutan på min gamla gårdsbil. Snälla säger jag medan han förvånat vevar ner rutan - snälla snälla snälla mitt tåg går om - jag tittar på klockan och lättar på samvetet - tjugo minuter. Om jag inte får den här platsen får jag ingen. Visst säger han. Ha en bra dag. Det låter aningen bittert men han backar och vinkar och jag tar allt som en underbar komplimang. Platsen är min.
Givetvis var det för bra för att vara sant. Platsen var inte min. Den var smalare än förra och inte ens med slamkillens hjälp skulle jag komma in. Han ser det tvärsöver parkeringen och jag ser det från bilen. Men nu har jag iaf ombokningsbar biljett hinner jag tänka. Och bokad att anlända en timme i förväg - för det fall utifall att... SJ är försenat, parkering inte finns eller blixten slår ner i november.
Har du två minuter så hinner jag flytta på mig. Tystnaden var bruten. Slamkillen erbjöd mig sin plats. Änglakören tog åter ton och jag svängde än en gång på en femöring. Parkeringen var perfekt. Killen jättesöt. Jag betalade biljett. Bara 50 kr och därmed 70 kr billigare än lördagsparkeringen. Ser en bil köra in i ångesten och ropar glatt att det finns en plats till bredvid mig - ja därinne - allra längst in. När jag gått ifatt bilen vänder hon och åker igen. Inte? Nej. För trångt. Nästa bil är en ung tjej som också ska vända. Jag frågar om jag inte ska vinka in henne. Vinka vad? Jag vinkar in dig - då lyckas du parkera. Som en sann modiman skickar jag in henne på den minimala platsen.
När jag är på väg ut från parkeringen tar jag förstås en insta och så säger jag hejdå till henne. Det var en plats till därinne sa hon - jo sa jag - men man kan inte komma in där om ingen vinkar. Så går jag. Plötsligt hör jag henne ropa och vänder mig om. Det visade sig att det var inte mig hon ropade på. Hon ropade på en annan bil - någon som vevade ner rutan - så sa hon det finns en plats däruppe - nej men den är för smal - inte om jag vinkar in dig. Åh. Så fint.
Nu hade jag tio minuter kvar till tåget. Som jag bokat att anlända en timme i förväg. Som sen var tjugofem minuter försenat. Alltså tog resan som kunde tagit lite drygt en och en halv timme - istället nästan tre och en halv timmar. Enkel. Undra på att folk inte åker tåg.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
21:58
0
kommentarer
Etiketter: bil, norrköping, resa, tåg
måndag, april 08, 2013
UD Resklar
Upplagd av
Elina Jonsson
.
12:19
0
kommentarer
torsdag, november 01, 2012
Packningslistor
Alla som reser mycket vet hur tidskrävande det kan vara att packa. Och hur mycket man kan glömma. Särskilt när man reser mellan civilisationer när vissa saker är helt livsavgörande. Därför krävs en metod. Sen jag veckopendlade 2010 så har jag packningslistor som jag modifierar. En lista för konferenshelg, en för hemresa, en för tillbakaresa och en för träningsveckor. Så himla supersmidigt. Justerar skriver ut och bockar av. Tar en halvtimme att packa - och allt är med!
Upplagd av
Elina Jonsson
.
18:30
3
kommentarer
Etiketter: resa
lördag, september 08, 2012
Rubbade cirklar
Jag har ett erkänt fotografiskt minne som gör att jag minns exakt vart jag har lagt mina saker. Men när jag reser mycket så är det som att jag tappar min inre kompass. Som nu då jag har bott på tio olika ställen på en månad - vet knappt vilken stad jag är i - än mindre var jag lagt allt.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
21:37
0
kommentarer
Etiketter: resa
torsdag, maj 17, 2012
Väntan
Upplagd av
Elina Jonsson
.
05:23
1 kommentarer
Istanbul
Upplagd av
Elina Jonsson
.
05:22
0
kommentarer
Etiketter: resa
lördag, april 28, 2012
Uppdaterat
Nu när jag haft lite mer tid har jag uppdaterat mina reseinlägg nedan.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
23:29
0
kommentarer
Etiketter: resa
onsdag, april 25, 2012
På väg
Resan Batumi-Tbilisi tog sju timmar istället för fem pga en ovanligt avslappnad chaufför. Eller vad sägs om att vi stannade och alla män försvann. Först efter tio minuter insåg jag att de gått in på en restaurang och beställt middag. Men resan i sig var väldigt intressant. En 70-årig ingenjör som inte trodde på pension, en georgisk historiker från Sorbonne och en representant för utbildningsministeriet. Oändligt tacksam över min ryska. Och georgiernas förstås.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
19:35
2
kommentarer
Ändrade planer
Morgonens vackra dimbankar visade sig förstås resultera i inställda flyg. Så sex timmar senare var jag på väg mot Tbilisi landvägen.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
19:33
0
kommentarer
Dimhöljda Batumi
Vansinnigt vackert när vi kom över bergskrönet och såg dimman ligga tät över Batumi. Tydligen ser naturen ut som Rwanda eller Kongo.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
19:29
2
kommentarer
Georgiskt bemötande
Alla flighter till och från Batumi flygplats har varit inställda i minst 24 timmar. Ingen information tillgänglig. När jag på fläckfri ryska frågar mannen i disken när var hur så tittar han på mig genom kolsvarta solglasögon och svarar på georgiska som han sedan ord för ord översätter till ryska. Akhali informatsia araris = новой информации нету. Jag ber honom artigt bara ge mig informationen men han vägrar. Den som befinner sig i Georgien måste kunna georgiska. Jag tänker att det kan vara politiskt och försöker på engelska. Ara. Georgiska. Till slut säger han helt lugnt att bara Gud vet när nästa flight avgår.
Upplagd av
Elina Jonsson
.
08:44
0
kommentarer










