Rökning dödar framför en krigsbombad bro.
tisdag, januari 31, 2012
Allting är relativt
Under en smärre köldknäpp har jag använt båda mina element flitigt och fick därför vansinnigt ont i magen när jag hörde ett knastrande ljud igår morse. Nu är det klippt tänkte jag. Nu sprakar elledningarna i väggarna. Allt kommer brinna upp. Pulsen ökade medan jag stängde av elementen och varmvattenberedaren och fortfarande hörde ljudet. Snart ledde uteslutningsmetoden in mig i köket där jag plötsligt tittade rakt in i ett par förvånade bruna små ögon. Första gången jag är lättad över att hitta sällskap. Nu efter ett dygn är situationen förstås annorlunda och jag är mindre glad. Men det är bara för att elen funkar.
Om Rysslands utveckling
"En hårdnande politik kan alltså ses som en indikation på en klyfta mellan politiska ambitioner och faktisk svaghet snarare än som ett tecken på styrka." Det kaukasiska lackmustestet FOI
söndag, januari 29, 2012
Du sköna nya värld?
Föredrag om terrorism och global säkerhet på Försvarshögskolan imorgon kväll. Kanske redan fullsatt men värt ett försök. Tomas Ries om den nya komplexa globala säkerhetssituationen.
Min kidnappare
Sevärd dokumentär om åtta turister kidnappade i Colombia 2003. Fascinerande att se vad som händer med inte bara de kidnappade utan även kidnapparna efter frigörelsen. Också intressant att se hur olika israelerna och de övriga kidnappade betedde sig - kanske för att israelerna är mycket vanare vid en militär omgivning.
Disigt vid horisonten
Igår inträffade ännu en av alla dessa georgiska paradoxer. Samtidigt som en ung georgisk kvinna bekräftar min familjeteori och förklarar hur otroligt svårt ett okonventionellt liv är för en kvinna i Georgien - med okonventionellt menar jag ensamstående och arbetande - så håller en överförfriskad georgisk man talet till kvinnan.
Den unga kvinnan har ett stort leende på läpparna och tårar i ögonen när hon förklarar för mig att jag är den starkaste kvinna som hon någonsin träffat. Alldeles generad över att hon rodnar slår hon händerna för ansiktet. Och under tiden som hon berättar för mig att hon nästan gett upp hoppet så maler talet olycksbådande vidare.
Georgiern beskriver hur mycket mannen uppskattar och respekterar kvinnan, att mannen inte kan leva utan kvinnan, att kvinnan är det vackraste Gud skapat. Själv är jag lika delar rörd över den unga kvinnans känslostorm som trött på den stackars berusade mannens förvirrade verklighetsuppfattning. Georgien är mer än någonsin tidigare männens värld med arbetslöshet och alkohol och allt vad det innebär med depression och misshandel. Alltmedan kvinnorna försöker hålla hus och hem rent mitt bland vattenbrist och strömavbrott.
Givetvis förklarade jag diplomatiskt och lätt humoristiskt för talaren samt övriga bordsgrannar att detta för mig är verklighetsfrånvänt. Därpå följande diskussion var förstås ett minfält men till min stora förvåning och lycka hade jag för en gångs skull tre georgier på min sida. Två kvinnor och en man. Men fortfarande disigt vid horisonten.
torsdag, januari 26, 2012
Familjesamhälle
Idag såg vi ännu ett begravningsfölje med ett par hundra personer och än en gång diskuterade vi hur den svenska livssituationen skiljer sig från den georgiska. Samtidigt som jag avundas georgierna deras starka familjeband och stora känsloregister så inser jag hur otroligt kvävande systemet är för den som vill gå sin egen väg. Antingen är man en del av familjen och lever det liv som förväntas av en - eller så är man utanför och helt utan det stöd som är nödvändigt i Georgien. Äldre och män i familjen kan får och bör fatta de avgörande besluten.
Kvinnor förväntas vara omhändertagande och sköta hushållssysslorna, män förväntas vara starka och dricka mycket och barn förväntas tåla att bli avspisade och utskickade. När jag träffar georgier som inte följer det här mönstret blir jag så oändligt nyfiken. Varifrån får de styrkan som krävs för att inte bara vara annorlunda utan även klara sig utan sin familj. Lika sorgsen blir jag när jag ser unga vackra brudar på väg genom Zugdidi i en tutande och tjutande bilkonvoj. Ser framför mig hur hela deras framtid är avgjord och förutbestämd. Hur snabbt de åldras.
Georgiskt kösystem
Om en man står vid kassan och två kvinnor väntar i kö så väntar kvinnorna som svenskar - med ett visst avstånd. Problemet är bara att när ytterligare män anländer så smiter de framför kvinnorna och slår sig i slang med mannen vid kassan. Kvinnorna bakom förleds att tro att männen känner varandra - vilket de naturligtvis inte gör - och stannar snällt två meter bakom. Men när jag hamnade bakom kvinnorna och insåg systemet så protesterade jag förstås och förklarade för männen att det var tre kvinnor i kö. Männen stod muttrande kvar vid kassan.
Som en sann kverulant så sa jag då högt till alla som ville lyssna att det kanske var för att de var män som de trängde sig. Till min förvåning började de båda kvinnorna skratta och en ung man log igenkännande och sa att tyvärr var det så. Samtidigt blev en man som jag kände igen alldeles generad och bad männen vid kassan att respektera den kö som faktiskt fanns. Simsalabim fick kvinnorna hjälp.
Stämpel och stämpeldyna
Igår tillbringade jag av oklar anledning en timme i en georgisk bankkö. Till min stora fascination såg jag hur folk ur fickan och ur den eleganta handväskan plockade upp stämpel och stämpeldyna. Noga tryckte de stämpeln flera gånger i dynan och stämplade sedan pappret, blåste lite lätt och skrev dit sin namnteckning. Lite sugen själv måste jag erkänna.
tisdag, januari 24, 2012
måndag, januari 23, 2012
Morgontoilette
Många georgier på landsbygden har fortfarande sin spegel och tandborste utomhus. Undertill en liten tunna med kran där man fyller i och tappar ur vatten. Särskilt vanligt är det förstås här i västra delen där det är lite varmare - men även i flyktingbyarna runt Gori. I rosa.
Kortvarig lycka
Uppenbarligen var den nya pumpen lite för bra. Trycket slog ut ledningarna så nu är det översvämning samtidigt som vattnet slutat fungera. Tycker oändligt synd om mina grannar som försöker men aldrig lyckas. Som hela det georgiska samhället som på något vis är förlamat av sin sovjetiska bakgrund. Det är som att människor fullständigt saknar förmågan att resonera långsiktigt och att överväga möjligheter och konsekvenser.
lördag, januari 21, 2012
Apropå förberedelser
När jag bodde i Gori så hade jag bra uppkoppling på kontoret men ingen alls hemma. Så framåt sen eftermiddag startade jag om mackie och öppnade firefox. Öppnade alla sidor jag ville läsa - bloggar nyheter reportage osv - och stängde sen försiktigt igen locket. Väl hemma öppnade jag lika försiktigt locket och läste med andakt medan jag hoppades att firefoxen skulle vara lugn. Om den plötsligt uppdaterade sidan eller ännu värre startade om så var hela kvällen förstörd.
Duschfrossa
Nu har jag precis duschat för första gången på en vecka. Obeskrivlig känsla av lyx. Som när jag kom hem från Gori och tre månader utan dusch. Kunde inte sluta. Blev liksom rädd att om jag stängde av skulle den inte funka igen. Visst kan man tvätta sig men det kräver tid och förberedelse. Och inget slår känslan av att trött komma hem och kunna ta en varm dusch innan man kryper i säng. Nästan som spa här nu - varmt och skönt med rinnande varmvatten. Peppar peppar peppar.
Sjunde dagen
Äntligen vatten. Och av trycket att döma har den sovjetiska pumpen äntligen fått ge vika för en nyare och kraftigare dito. Svårt att förstå hur otroligt viktigt rinnande vatten faktiskt är. Det är som att livet plötsligt pausas. Kläderna tar slut eftersom jag inte har särskilt mycket med mig och inte heller stora möjligheter att shoppa. Disken hopar sig medan matlusten minskar. För att inte tala om all den tid man lägger på att köpa vatten - eller nu senast samla regnvatten - bara för att spola i toaletten. Puh! Peppar peppar att det inte försvinner igen.
Betalvatten
I Zugdidi finns kommunalt vatten tillgängligt för alla några timmar om dagen och då passar man på att även fylla sin tank på taket. Den som vill ha vatten utöver dessa timmar måste betala. Eftersom jag bor i ett bostadsrättshus med någorlunda stabila men inte särskilt rika georgier så anser man sig inte ha råd med en sådan extravagans. Särskilt inte som kvinnorna är hemma och fyller på tanken medan männen föredrar att lägga pengarna på chacha och cigg.
I ett samtal grannar emellan så visade det sig att min estniske granne och kollega var mäkta stolt över Estlands välutvecklade samhälle där varje lägenhetsinnehavare själv kunde fatta beslutet genom att trilla i mynt i en liten automat. Skrapade lite med foten och när estländaren ville ha stöd från mig fick jag erkänna att vatten liksom bara finns i Sverige och oftast gratis dessutom.
Stuprörsvatten
Jag förstår hur illa det ser ut på bild men de få hus som är fina i Zugdidi är bara fina på framsidan och det här är baksidan. Dessutom har nöden ingen lag och det är lika bra att göra som grannarna. Vattnet var rent men luktade till min stora fascination rök - eftersom alla eldar hela tiden. Så hela badrummet luktade rök när vattnet väl var inburet.
Spår
Förra söndagen försvann vårt vatten. Den i sammanhanget inte helt okända sovjetiska pumpen hade än en gång tröttnat. I onsdags var min vattenreservoar slut så då tog jag resolut hinken i handen och gick ner till stupröret. Halvvägs insåg jag att någon annan tänkt likadant.
Sinding Larsen om The Swedish House Mafia
Nästa svenska musikunder känns som en avlägsen rubrik när Swedish House Mafia varit hur stora som helst hur länge som helst. Men Per Sinding Larsen är som vanligt insatt och engagerad och ger en rättvisande bild av den svenska husmaffian.
Återvändande diaspora
Fin dokumentär om den återvändande armeniska diasporan. Armenien har lite över tre miljoner invånare och någonstans mellan fem och åtta miljoner boende utomlands. Än så länge bara sett första delen men den var fin så nu ser jag fram emot att se resterande avsnitt.
fredag, januari 20, 2012
torsdag, januari 19, 2012
onsdag, januari 18, 2012
lördag, januari 14, 2012
fredag, januari 13, 2012
torsdag, januari 12, 2012
Sorgset vackra dagtid
Lika lite som jag tycker om Zugdidis överdådiga krimskrams älskar jag byarnas klassiska neonstjärnor. Det enkla räcker så mycket längre.
Pepsijul
Georgien firar inte en kommersiell jul men nu överöses landet av västliga påfund. Särskilt från USA förstås. Som vanligt i Georgien så förvanskas det lite på vägen och plötsligt är pepsi större än cola.
Och efter nyår kommer julafton
Julen i Zugdidi är både ortodox och varm. Så sjunde januari firades jul bland palmträden. Givetvis med oändligt mycket belysning.
Tio dagar
Inser att jag fortfarande tror att det är den tredje eller fjärde januari. Senaste veckan har fullständigt runnit mig ur händerna. En segdragen förkylning i kombination med ett fantastiskt spännande men också utmanande arbete har satt sina spår. Eller vad sägs om att jag i snitt sovit nio timmar per natt senaste tiden. Och fullständigt negligerat bloggy. Så nu får det bli bildspel från senaste två veckorna. Njut!
måndag, januari 02, 2012
Dagens Sverige
En sida av dagens Sverige är främlingsfientlighet och missunnsamhet. En annan sida är förstående generösa och framförallt pragmatiska barn. Citatet hämtat från Niklas Orrenius fantastiskt välskrivna artikel Hur blir man en människa i hatarens ögon?
Mina barn går på deras barnkalas, de går på våra och jag bjuder dem på korv med bröd. ”Pappa du har väl köpt muslimkorv?” frågar min dotter före ett kalas. Noggrant kollar hon ingrediensförteckningen till kalasgodiset och rensar bort sånt med gelatin i, så att det inte ska vara ”gris i godiset”.
Nästkusin i morronsoffan
Min nästkusin Kristina Sandklef är strålande kunnig om Kina och Kinas ekonomi. Och förstås flytande på kinesiska. Sedan snart ett år på East Capital och i morse i soffan. Ser fram emot fler blogginlägg framöver.
söndag, januari 01, 2012
Ett par favvosar
Apropå Zlatan och Värsta äran så flaggar jag för ett par av mina favvosar på bloggy. Ena är Zanyar och kärleken och det andra om vår föreläsningsserie i ett soligt Rosengård Royale för en hel del år sen. Älskar inläggen älskar känslan. Allt är möjligt med kärlek och respekt.
Sovjets barn
Häromdagen träffade jag mitt livs första Дазмир - Dazmir - som är ett sammandrag av slagorden ДА Здравствует МИР - hälsa freden. Dazmir hade en varm och härlig personlighet och skrattade och sa att han mer än gärna behöll sitt sovjetiska namn. Vem vill inte hälsa freden skojade han. Men vi enades om paradoxen av det fredsbesatta rustande Sovjet. Den som läser ryska kan få sig ett gott skratt eller kalla kårar genom att läsa alla möjliga varianter här. En klassiker är förstås Лестабер - ЛЕнин СТАлин БЕРия - Lenin Stalin Berija.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
