Föredrag - Vad gör en fredsobservatör?

I förra veckan blev jag inbjuden av Örtomta hembygdsförening för att berätta om mitt yrkesval. Väldigt spännande att hålla föredrag för en grupp som inte alls vet vad jag gör. Det viktiga är att hamna på rätt nivå så att det både är förståeligt och medryckande. Men med en sådär femtio foton så gick det bra och blev mycket uppskattat. Bästa av allt var att publiken lade lite extra pengar som tillsammans med mitt arvode gick till SAK. Win-win helt enkelt!

Den långa vägen..

Eftersom mitt arbete är relativt ovanligt bland svenskar i allmänhet så är det ibland svårt att förklara min utbildning och karriär. Framförallt har det varit svårt att förklara att man inte bara måste praktisera - gratis - för att få anställning utan att man dessutom tycker att det är fantastiskt givande att vara praktikant. Jag har börjat jämföra det med forna tiders lärlingssystem. Som praktikant gick jag bredvid en handledare som gav mig allt större ansvar. Jag såg och härmade. Och nästan dagligen kommer jag på mig själv att nu göra vad nån av mina fyra handledare - fyra praktiker! - gjorde eller lärde mig. Ovärderligt. För den som vill läsa en kort med intressant artikel i ämnet rekommenderar jag Bistånd en het karriär. Mitt inriktning är i sista stycket - konflikt och postkonfikt.

Juridikens hantverk

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Leif Silbersky är en stor inspirationskälla för mig som jurist. I en intervju med svt så berättar han om såväl juridiken som sin personliga utveckling och hur han har påverkats som advokat av egna svårigheter. Mycket sevärt.

Apropå Kony 2012

Ett socialt media-experiment utan dess like och utan grund i vare sig verkligheten eller internationell rätt. Skrämmande att propagandan helt okritiskt sprids vidare. Så nu är det dags för lite antidot. Foreign Affairs insatta artikel och en ung sudanesisk-amerikanska.

The mistake Bush made was responding to a 21st century terrorist attack with 20th century wars.

Kommentar i Foreign Affairs.

Älskar mitt arbete

Idag har jag varit på kurs hos Folke Bernadotte - min arbetsgivare - och full av energi inser jag än en gång varför jag valt mitt yrke. Ända sedan jag var liten har rättvisa och respekt varit avgörande för mig och nu arbetar jag heltid med frågor som fred säkerhet rättsstat och mänskliga rättigheter. Svindlande och alldeles självklart på en och samma gång.

Civil Rights Defenders söker människorättsjurist

Visserligen märkligt att de "anser att Sverige idag saknar en stark, oberoende röst som försvarar människors medborgerliga och politiska rättigheter" när Centrum för Rättvisa varit så synliga i media. Men samtidigt är det ju bara bra om det finns flera aktörer som skyddar och stärker våra rättigheter. Ansök senast 25 oktober.

Q

Dag Hammarskjöld var inte bara jurist han var även Qurator. Stort.

Slöseri

Samtidigt som jag njuter i fulla drag av mina taxiresor så skär det verkligen i hjärtat att dessa kunniga intressanta och fantastiskt trevliga förare inte sitter i TV-soffan eller föreläser på universitetet. Som att ingen ser dem och inte förstår att de och deras kunskap finns. Slöseri är ett understatement. Och faktiskt allas förlust till syvende och sist.

Kunskapsinhämtning

Ända sedan jag var arton och flyttade till stan så har jag älskat att åka taxi. Chaufförer är ett socialt och nyfiket släkte och särskilt när jag bor utomlands så har jag snart lärt mig allt lokalt som är värt att veta. Nu på sistone har jag av olika anledningar åkt en hel del taxi. Och följaktligen förkovrat mig än mer inom folkrätten. Palestinier irakier och afghaner ger sin version av respektive konflikt och det internationella samfundets insatser. Lagom briefing som sedan kan kontrasteras i nästa taxifärd.

Ansvar att skydda vs Skyldighet att skydda

Apropå att Katinka Svanberg använde uttrycket Plikten att skydda istället för Ansvar att skydda så finns det två möjliga förklaringar. Bara ett par dagar tidigare talade TV4:s nyhetsankare om en Plikt att skydda samtidigt som Ove Bring upprepade journalistens ord skyldighet innan han förtydligade att principen handlar om ett ansvar att skydda.

En annan möjlig förklaring är att svenska FN-förbundet av ytterst oklar anledning valt att översätta Responsibility to Protect med Skyldighet att skydda. Läs mer här. Tänkte efterforska det vidare.

Stort tack till Diana för alla spännande RtoP-analyser.

Konstruktiv tvetydighet

Ove Bring analyserar ytterst pedagogiskt Säkerhetsrådets resolution 1973. Ca 06.30 min in i klippet så tar han upp begreppet constructive ambiguity - konstruktiv tvetydighet - som en del av resolutionstexter. Eftersom det är svårt att nå enighet i snabba beslut - så lämnas en del öppet. Fördelen är att det kan lösas med tiden medan nackdelen är att det ger utrymme för tolkningar som kan bli bekymmersamma. I just denna resolution lämnas vapenfrågan öppen - även att NATO har valt att inte stödja motståndsrörelsen med vapen så kan andra aktörer välja att göra det. - Så lycklig jag blir över folkrätt som folkbildning.

Världshistoria

"Det är en oerhört intressant resolution. Det är folkrättshistoria. Det är världshistoria att FN förmår ta ett beslut om att gripa in i ett pågående inbördeskrig. Det har nästan aldrig hänt tidigare. Det är samtidigt oerhört tacksamt att det sker. Även om det sker för sent."
Ove Bring om Säkerhetsrådets resolution 1973 i Rapport 18 mars 2011

Libyen utifrån folkrätten

Säkerhetsrådets resolution 1973 om ett militärt ingripande i Libyen för att skydda dess befolkning är mycket läsvärd. Såväl folkrättsexperter som Ove Bring och Diana Amnéus som ministrar och exministrar talar om denna resolution som glasklar och efterlängtad. Kanske inte helt lätt att förstå varför om man inte är folkrättsjurist.

Så mycket bättre då att Diana Amnéus och Gregor Noll häromveckan gjorde en Instant Analysis av resolutionen. Diana beskrev den helt enkelt som ett Kinderägg. Det är nämligen första gången som en resolution innehåller alla de tre avgörande beståndsdelarna för att ett militärt ingripande till skydd för ett lands befolkning ska vara möjlig.

1. Säkerhetsrådsbeslut för en militär intervention under FN-stadgans kapitel 7 för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I detta fall en humanitär intervention vilket dock är ett begrepp i förändring.
2. Tolkning av den endast tio år gamla principen om Ansvaret att skydda - Responsibility to Protect - RtoP.
3. Skydd av civila - Protection of Civilians - POC - som mandat utan samtycke av landets regering. Hittills har mandat för skydd av civila endast använts av fredsbevarande styrkor som per definition opererar i samtycke med landets regering.

Det historiska är alltså att resolutionen innehåller alla tre delar. Och storheten rent folkrättsligt är nästan omöjlig att beskriva i ord. Hoppas verkligen att det fungerar i praktiken så att Libyen snart har fred.

Förvirrande

När jag lyssnade på Studio Ett för en tid sedan talade Hans Corell om humanitär intervention [03.48] och nu när jag tittar på Katinka Svanberg [TV 4 06.20] så talar hon om plikten att skydda sin befolkning. Sedan 2001 föredrar man begreppet militär intervention framför humanitär intervention och själva RtoP är ansvar att skydda och inte plikten att skydda. Förstår om internationell rätt verkar förvirrande när inte ens storheterna håller sig till vedertagna begrepp.

Praktik på reppen

Dags för mitt klassiska halvårstips. Ansökan till reppen ska vara inne 1 april - alltså imorgon. Notera att det är höstpraktiken som är roligast och mest intressant. Avundas alla som fortfarande har den framför sig.

Dagens besvikelse

Ringde juristjouren för en juridisk fråga idag. Otroligt oprofessionella. Gratis juridisk rådgivning var helt enkelt för bra för att vara sant.

Ansvar att skydda

Tänkte försöka förklara vad min master handlar om...

Inom internationell rätt är det vedertaget att en stat har både rättigheter och skyldigheter. En stat har exempelvis rätten att bestämma över sitt eget territorium men också ansvaret att ta hand om sin befolkning på bästa sätt. Min fråga rör det fall då staten inte kan eller vill ta hand om sin befolkning - vem har då ansvaret för individens bästa..?

Alltsedan kalla kriget har utvecklingen gått mot att världssamfundet har ett kollektivt ansvar för individer - alltså ett sekundärt ansvar till statens primära ansvar. I praktiken innebär det att i särskilt kritiska situationer - folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten - så kan det internationella samfundet gå in i en stat emot dess uttryckliga vilja för att hjälpa dess befolkning.

Genast infinner sig svårigheten att förankra denna utveckling juridiskt då FN-stadgan skrevs i en helt annan miljö där internationella konflikter var nästintill allenarådande. Flera klassiska principer inom internationell rätt måste omtolkas och förstås i ljuset av den nya verkligheten.

Mina frågor handlar om just när rätten till ens territorium - suveräniteten - är förbrukad pga allvarliga kränkningar av befolkningens rättigheter. Alltså när det är lagligt för det internationella samfundet att gå in i en enskild stat. Andra mer praktiska frågor är hur information samlas in och analyseras. Hur beslut fattas i tid och att alla fredliga medel verkligen uttöms innan en militär intervention kommer i fråga.

Fall som de flesta känner till är Rwanda när det internationella samfundet blev fullständigt paralyserat och misslyckades gå in i tid. Ett annat fall är Kosovo där FN inte klarade av att fatta beslut - men då det internationella samfundet samlade sig under NATO och gick in ändå. Ett tredje fall är när USA valde att gå in i Irak. Om de två sistnämnda fallen brukar man säga att interventionen i Kosovo visserligen var olaglig - men att den var legitim iom sitt breda stöd - medan interventionen i Irak varken var laglig eller legitim.

Några frågor på detta..? Eller kommentarer om jag missat något.

Nytt användningsområde

Tanken med housemusik var nog inte som ett otroligt effektivt verktyg för att läsa tunga juridiska texter. Men det är det. Just nu formligen pumpar jag Funky House Sessions. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Nya direktören för Raoul Wallenberg-Institutet

Häromdagen intervjuades Marie Tuma i Studio Ett. Temat var hennes fem år som åklagare vid jugoslavientribunalen i Haag och därefter fem år som domare i Bosnien-Hercegovina. Intervjun vacklade lite vid ett par tillfällen - filosofiska frågor är inte journalisternas starka sida - men det var väldigt intressant att höra om hennes erfarenheter.

Flera gånger återkom hon till sin nyfunna ödmjukhet som följd av allt som hon hade sett. När jag själv träffade henne första gången för ett par veckor sedan var det just ödmjukheten som slog mig. En person med fötterna på jorden och en genuin känsla för sina medmänniskor. Journalisterna verkade dessutom väldigt tagna för i nästa sändning rekommenderade de intervjun om man ville få perspektiv tillvaron.