Året som gått

När jag summerar året inser jag att jag har varit på akuten i tre städer, genomgått en miljon undersökningar och behandlingar, opererat mig, sökt åtta jobb - varav jag fått tre och blivit diskriminerad på två plus ett inställt, ett orättvist nej och ett bommat på intervjun - och den hårda vägen insett att man med en bra chef når stjärnorna medan man med en dålig chef får äta grus. Så har jag lärt känna två av de finaste människor jag någonsin träffat och också förstått vad äkta kärlek faktiskt innebär. Och äntligen börjat lära mig den allra finaste arabiska. Tvåtusentolv kommer att gå till min historia. Nu ser jag fram emot ett starkare och skönare tvåtusentretton. Allt kan - uppenbarligen - hända.

Konsten att vara rolig

Vara sig själv. Och så lite gemenskap, äkthet och överraskning.

Sjuttioåtta timmar kvar...

...tills planet lämnar Tbilisi. Så många deadlines så många möten så många evenemang och en sån obeskrivlig hemlängtan.

Anställningsintervju

Det är inte alltid lätt att vara utsänd. Nu har jag precis gjort en intervju för den position jag har eftersom jag måste bli utnämnd igen för att få vara kvar. Lite festligt att svara på frågor om sitt nuvarande arbete - men faktiskt också väldigt nyttigt. Känner att jag har fått ännu lite extra motivation inför planeringen för 2013. Visserligen vet jag ju inte om jag har fått förlängning men i vilket fall för enhetens skull.

Kvällspromenad

Behövde tänka lite så jag tog en kvällspromenad nu vid elvatiden. Kan inte låta bli att skratta när jag inser att jag på min korta promenad gick förbi tre gäng unga killar som satt på trappor och drack öl och åt solroskärnor. Två småkillar som spelade boll ute på gatan. Samt fem män som gemensamt drog i en uppenbarligen tung kabel som skulle läggas ner i marken. Det dröjer innan Tbilisi går och lägger sig.

Händerna mot himlen

Antingen köper man det som är billigast, eller det som är bäst. Vill man vara säker på att göra ett dåligt val köper man det däremellan.

Øystein Stray Spetalen i Skavlan

En duktig ledare måste känna sig själv först och främst.

Margot Wallström i Skavlan

Nedräkning

Sån obeskrivlig hemlängtan. Sju dagar kvar. 162 timmar.

Fem hundrameterslopp

Den här veckan har jag haft seriösa deadlines varje dag. Och med väldigt kort framförhållning. Så det känns lite som att jag har laddat för och sprungit ett hundrameterslopp varje dag. Men faktum är att jag - peppar peppar - klarat allihop. Nästa vecka ska jag försöka skriva protokoll och arkivera material. Sen är det hemdags..!