UNHCR verkar ha lagt av sig med sociala medier i höst - inga inlägg sen jag läste senast i september

Lunch

Varje dag äter vi lunch på kontoret. Oftast vår hushållerska slash städerska som lagar men ibland slinker en av chaufförerna in i köket och sveper ihop en specialare. Alltid otroligt gott.

Idag blev det kålsoppa med smetana och det klassiska grönfatet med färska örter. Andra rätten idag var morotssallad. Igår en supergod ris- och kycklingsallad men favoriten näst efter kålsoppan är ändå potatissalladen. Inget griskött eftersom två kollegor är muslimer.

Pedagogiskt om femdagarskriget

Om någon vill ha spännande läsning rekommenderar jag varmt Human Rights Watch senaste rapport Up in Flames. Välskrivet och lättläst om femdagarskriget i Sydossetien i somras. Dessutom är alla incidenter tydligt länkade till internationell rätt. Visserligen ger sammanfattningen på 10 sidor en bra grund - men alla 200 sidor är väl värda att läsa. Särskilt de svåra och hjärtskärande vittnesskildringarna.

Internationellt arbete

Om någon skulle vara intresserad av att göra samma spännande saker som jag - så rekommenderar jag varmt SIDAs Hallå Praktikant!

Georgian Young Lawyer Association

Idag har jag varit på möte hos legendariska Georgian Young Lawyer Association. Ända sen jag kom hit har jag hört om deras idealistiska och storslagna verksamhet. Gratis juridisk rådgivning för alla internflyktingar. Alltid tillgängliga alltid vänliga alltid med en lösning.

Så idag presenterade jag mitt senaste projekt - en sammanställning av internationella och georgiska lagtexter för lokala myndigheter, organisationer och universitet. Underbart projekt verkligen. Säker på mina lagtexter och trygg i min engelska förberedde jag mötet i lugn och ro. För visst trodde jag att en ung georgisk människorättsadvokat skulle tala engelska. Och bara engelska.

En timme senare hade jag hållt mitt livs första möte på ryska. Om internationell juridik dessutom. Ibland måste man bara blunda. Och åk.

En fredag på sju flyktingförläggningar

Eftersom flyktingförläggningarna finns i Goris 18 lekskolor - детский сад - är det en enorm kontrast mellan de färggranna barnvänliga väggmålningarna och de grå uppgivna flyktingarna. Men snart visar det sig att både humor och en nypa salt är väldigt välkommet.

Dagens roligaste stund var helt klart när en grupp flyktingar var mycket upprörda och föreståndaren allvarligt förklarade att Premiere Urgence i hennes ögon hade gjort ett dåligt utfört arbete. Hennes uttal lät lite som Premiere Uzjans så då tittade jag på henne så log jag och frågade högt om hon menade Premiere Uzjas - премиер ужас. Först blev det alldeles tyst sen gapskrattade alla och så var all aggressivitet borta.

Med mitt uttal betyder det inte längre räddningsinsatser utan skräck.

Väldigt underhållande när en upprörd flykting plötsligt bad mig titta på alla tjocka ministrar i Georgien - ingen aning om det är sant - och sen de smala stackars flyktingarna. Först var jag stum. Sen blinkade han och sa att de var sportsmen. Återigen stora skratt mitt i allt elände.

Dessutom testar alla mig för att se om jag kan hantera situationen.

Flyktingsituationen känns paradoxalt nog mest märklig när man ser unga vackra coola människor - som mycket väl skulle kunna vara sköna rockstars i Sverige - sitta på en sliten säng i ett - av ved - rökigt rum med utsikt över trasiga hus och slitna tvättlinor. Förflyttade från sitt hem till en tältförläggning till en flyktingförläggning i Tbilisi till en flyktingförläggning i Gori och så i maj till nästa ställe - gud vet vart.

Men det som känns mest overkligt är att dessa människor som ser ut som mina malmöpolare för tillfället enbart har bröd att äta.

In case of emergency

När jag läser in mig på Emergency Response - alltså hur UNHCR ska arbeta i kris - se jag att de första utomstående organisationerna man kontaktar är - i ordning - Svenska Räddningsverket Danish Refugee Council Norwegian Refugee Council [UNV] [RedR] och Rädda Barnen.

In the most extreme field conditions, where an operation has to be established in an environment where almost all infrastructure support would need to be brought in from the outside, the Swedish Rescue Services Agency [Räddningsverket] is on standby for deployment to provide a comprehensive range of staff support for UNHCR staff. SRSA can be deployed with 72-hours notice [...]

Morgonfika

Och väl på kontoret blev jag bjuden på hembakad rulltårta. Åh så gott och åh så snällt. Under och bakom tårtbiten skymtar Human Rights Watch om Afghanistan, Camp Management Toolkit och favvomackie.

Skålande

Igår hade vi ännu en middag med oändligt skålande. I Georgien dricker man bara när man skålar men då dricker man å andra sidan ur. Då mina kollegor är alldeles fantastiska har jag anammat traditionen. På nyårsfesten skålade jag för Georgiska UNHCR och då särskilt Gori som har så fint rykte i Genève. Igår skålade jag för kollegornas vilja och tålamod att tala fiendespråket ryska med oss utlänningar.

Följeslagare

I byarna precis vid gränsen är det hög säkerhetsrisk. Därför krävs minst två - nya - FN-bilar. Om en bil går sönder kan man fortfarande snabbt ta sig därifrån i den andra bilen.

Ganska snart insåg jag en annan stor fördel med två bilar. I fem timmar pratade jag ryska oavbrutet med min georgiske chaufför. Frågade om precis allt som rör Georgien. Kriget i början av 90-talet, presidenterna, folkslagen, Sovjetunionen, utvecklingen osvosv. Lärde mig fantastiskt mycket om landet samtidigt som min ryska förbättrades avsevärt.

Min trappuppgång

Kanske svårt att tänka sig men bakom min dörr döljer sig faktiskt en superfin liten etta med stuck. Och nu är det dags att gå hem och sova.

25 hasselnötter senare

Och överallt dit man kommer med IRC är alla människor så vansinnigt tacksamma. Alla bjuder på godis och nötter och mat och sprit. Svårt att tacka nej när man vet hur gärna de vill bjuda. Svårt att tacka ja är man vet hur lite de har. Igår kom jag hem med fem chokladbitar, vingummin med nötter, en påse gottis, tre clementiner och 25 hasselnötter.

Som Charles Dickens

UNHCR samarbetar med NGOs för att distribuera pengar bland återvändande flyktingar - sk returnees. Igår fick jag följa med IRC för att registrera de allra mest utsatta invånarna i varje by.

I vissa byar är knappt halva befolkningen kvar. Resten bor i flyktingförläggningar i Gori eller Tbilisi. Nästan alla hus är mer eller mindre märkta av såväl sommarens krig som kriget i början av 90-talet. Överallt finns kulhål och sönderblåsta fönsterrutor. Många hus är eldhärjade. Eftersom jag är här med FN kan jag inte fota obehindrat - trovärdigheten skulle minska drastiskt. Tog det här fotot med mina kollegors välsignelse när ingen bybo var i närheten.

Mot den klarblå himlen är huset nästan vackert. Men när man inser att någon bor i ett av rummen känns det genast i maggropen. Huset bredvid var nästan helt utbränt. Eftersom vi besökte de allra fattigaste familjerna fick jag uppleva saker jag aldrig tidigare sett. Mina georgiska kollegor sa att det de har sett hittills har fått dem att åldras i förtid.

Mitt starkaste minne är en rysk-georgisk familj på fem personer i ett enda rum. Mörk rök sipprar från den vedeldade plåtugnen. Världens sötaste barn kanske tre och fem sitter snällt på sängen. Mamman är ryska men har blivit tillsagd av sin svärmor att hon aldrig mer får prata ryska med sina barn. Tjugosju år gammal är hon dessutom sjuk i struma utan möjlighet att köpa medicin. Händer och ansikte är alldeles grå och ögonen rödgråtna av röken. När vi frågade vad de behövde förutom medicin sa de: ingenting - hjälp dem som är behövande.

Den enda bild jag fick på näthinnan var scener ur Charles Dickens.

Nytvättat

När jag kom imorse var läckerbitarna alldeles blänkande. Märkligt hur snabbt man anpassar sig. Igår skulle jag åka med en NGO i en jeep som i Sverige skulle varit alldeles totalt överdriven. Men i jämförelse med FN-bilarna var den rena leksaksbilen.

Svindlande

Idag hade jag möte med en NGO som UNHCR samarbetar med. Försiktigt försiktigt frågade de mig om jag ville följa med dem till gränsen och besöka internflyktingarna. Varje by besöks varannan vecka för utvärdering och uppföljning.

Eftersom jag känner mig som en vandrande dollarsedel här så svarade jag lika försiktigt att jag gärna ville följa med. På något vis känns det så märkligt att komma hit för att arbeta. Som om jag verkligen skulle kunna sätta mig in i deras situation. Min NGO-kollega blev alldeles överlycklig och tårögd och sa att när hon kommer blir internflyktingarna lugna - men när en utlänning kommer blir de glada. För de tänker att om en utlänning bemödar sig att komma dit för att prata med dem och försöka förstå deras behov - så är de inte bortglömda än.

Själv hade jag kunnat tänka mig en något fientlig reaktion. Där kommer en rik västerlänning och spatserar omkring en stund. Ler lite smått och åker hem igen. Tänk att man kan göra en sån skillnad utan att ens riktigt kunna förstå det själv. För mig är tanken svindlande. Det enda jag gör är att vara här, varmt klädd, rysktalande och positiv. Och så tar jag anteckningar. Inte svårt på något som helst vis.

Bakom gallerförsedda fönster

Fin utsikt från mitt kontor.

Final destination

Idag kom jag så äntligen till Gori. Lite drygt en timme i sjukt bekväm skottsäker jeep. Stor och vit med blått FN på fronten. Och en gigantisk antenn som syns till vänster om mannen i blå keps.

Sedan lunchtid har jag redan ordnat såväl bostad som trådlöst på kontoret. Tveksamt om jag kan lyckas med nät hemma men mina kollegor är försiktigt positiva.

Så imorgon börjar allvaret I guess.

Snart dags för miljöombyte

Nästa söndag flyttar jag till Gori i Georgien. Så nu har jag roat mig med min distansräknare en stund. Och insett att Gori ligger väldigt nära väldigt mycket. Eller vad sägs om 9 mil från Rysslands farligaste område Ingusjien, 20 mil från Groznyj och 50 mil från norra Irak.

Men Georgien är just nu säkert och jag arbetar för UNHCR med garanterad UN Security Clearance så det är ingen större fara.

Fortfarande något oklart exakt vad jag ska göra. Multipurpose protection officer är den inofficiella lätt skämtsamma titeln. Och på frågan om boende fick jag veta att en sovsäck passar utmärkt till sängen på kontoret.

Däremot är jag redan nu på det klara med att internet kommer att vara obefintligt. Så bloggy kommer bli lidande once again. Men hoppas på en hel del fina foton som kompensation. Så stanna tuned.