Världen Österut

Sedan i somras så är jag en del av Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien som består av experter i Sverige som är särskilt kunniga om just detta område - dvs Ryssland, Baltikum, Centraleuropa, Östeuropa, Balkan, Kaukasien och Centralasien. Sällskapet är ett sätt att dela information med varandra - flitigt via en mejlinglista - men även med andra. Därför skriver vi på Östbloggen - Världen Österut - för att sprida så balanserad information som möjligt och samtidigt öppna för samtal. Och är det något som fångat svenskarnas intresse det senaste året så är det just Ryssland med omnejd och en önskan att förstå vad som sker i vårt närområde.


Mina inlägg är mer personliga och handlar än så länge främst om Georgien. Jag trivs med att skriva i egen person och berätta om det jag själv har upplevt på plats. Samtidigt läser jag med största intresse de mer akademiska och analytiska inläggen - och rekommenderar varmt andra att göra detsamma. Skriv ett sökord i rutan uppe till höger - kanske Putin, Ukraina eller Krim - och skumma efter intressanta rubriker i listan. Ett enkelt sätt att få information och ställa frågor direkt.

Tipsar även om kalendariet - för aktuella östrelaterade evenemang.

Fotot är taget på väg mot Kazbegi norr om Tbilisi i Georgien.

Notering

Samtidigt har jag noterat att engelsktalande västerlänningar inte alltid hör skillnad mellan georgiska och ryska. Då är det förstås svårare att höra hur ofta som ryska faktiskt talas i regionen... Och ännu större anledning att vara lite mindre tvärsäker.

Samexistens

Ibland finns det människor som är tvärsäkra utan att veta. Nyligen försökte en person övertyga mig om det skulle vara politiskt känsligt att tala ryska i Georgien. Personen är i postsovjet för första gången och talar ingen ryska. Jag försökte förklara att det finns många nivåer i den här regionen - konflikt handel och språk - där just konflikten är känslig. Men jag talade för döva öron.

Så nu tar jag tillfället i akt att förklara att ryska är regionens lingua franca. Mellan georgier, abkhazer, ossetier, armenier, azerier, ukrainare.. De flesta väutbildade georgier talar ryska och läser ryska klassiker. De flesta georgier tittar på rysk TV. Alla expediter förstår mer ryska än engelska. Taxichaufförerna likaså. Ryskan är liksom hemtam och bekväm. Inte alls som den exotiska och ovana engelskan.

Jag har varit i Georgien i över två års tid och inte en enda gång har en person som kan tala ryska vägrat tala ryska med mig. Språket är ett verktyg för oss att kommunicera och också ett sätt för mig att visa att jag kan regionen. Jag vet vad sovjet och postsovjet innebär, jag har sett filmerna och läst böckerna. Vi delar en kulturell förståelse trots att jag är från väst - vilket annars är den stora barriären.

Älskar den här dagisskylten som jag passerar på min dagliga runda. Den påminner mig om hur georgier och ryssar lever tillsammans i både Georgien och Ryssland trots en konflikt som skapat så många sår. En samexistens och ett kulturutbyte som är långt djupare än konflikten.

Kulturskillnader

Jag har precis haft ännu en privatlektion i arabiska och som vanligt jämför vi arabiskan med ryska och georgiska. Fascinerande att hej på arabiska سلام [salam] betyder fred och på georgiska გამარჯობა [gamarjoba] betyder vinna - medan ryskan är på vår linje med здравствуйте [ztravstvyjte] som betyder just hälsa. Att georgierna säger vinna har säkerligen att göra med deras historia som krigarfolk men varför araberna säger fred och ryssarna istället talar om hälsa vet jag faktiskt inte. Någon som vet?

Härdsmälta

Vaknade inatt av att jag badade i svett medan jag försökte böja georgiska verb på arabiska. Var tvungen att ta en kopp te och läsa tidningen en stund - tänka på annat - innan jag kunde somna om. Tror att det blivit lite väl mycket språk i helgen - först arabiskatenta och sen rysk filmfestival med georgiska vänner.

Snart dags...

Länge har jag stått emot. Jag är språktrött och vill inte lära mig georgiska. Men nu inser jag att jag både kan läsa och småprata och handla medicin på apoteket. Så nu är det mer frustrerande att inte kunna småorden emellan än att sätta sig ner och verkligen försöka. Men det är inte det lättaste språket. Eller vad sägs om sex till åtta inledande konsonanter - mts'vrtneli, gvprtskvni och gvbrdgvni. Som förstås stavas მწვრთნელი, გვფრცქვნი och გვბრდღვნი.