Seminarium om arabvåren

Foto Str/Reuters The Guardian
Den som befinner sig i Lund med omnejd bör absolut ta chansen att gå på Raoul Wallenberg Institutets seminarium om Arabvåren 9-10 maj. Skulle vara intressant att höra tankarna kring USAs inblandning.

Lilla fiskaregatan

Nyanser av grått

Bazaar

Mitt hår lever sitt eget liv och kräver sin frisör. Hopplöst svårt att hitta rätt. Hade en favvofrisör på Toni&Guy i Florens och länge även en i Linköping. New York-frisören var härlig men åh så dyr. Sedan kanske fem år klipper jag mig allra helst hos bästabästa frisören Rebecca på Bazaar i Lund. Så skön och soft samtidigt som hon är jordens proffs.

Alla förstår inte Lunds storhet

Två lundaforskare som inte har läst i Lund beklagade sig över hur stelbent och traditionsbundet det var i Lund. En ankdamm för inbördes beundran och svågerpolitik. Båda saknade konkurrenstänkande och nytt blod. Visst kan jag hålla med dem men samtidigt ser jag det som den ena sidan av ett mynt som på andra sidan är smått fantastiskt.

Entusiastiskt berättade jag om det Lund som är långsiktigt och kulturbevarande. Det Lund som är vackert och vänligt. Det Lund som tillåter studenterna att leva loppan och det Lund som jag är fostrad att älska. Trötta blickar utväxlades med den syrliga kommentaren att jag hållt ett konservativt brandtal. Kanske måste novischas in för att förstå.

Kulturreklam

Riktmärken

När jag är lost på Lower East Side och inte vet vilket håll som är hemåt så dyker alltid Chrysler Building upp i fjärran. Så snart jag ser chrissan vet jag att jag ska uppåt och höger. Tryggt. Tänker på det varje gång jag är söderöver i Lund och ser domkyrkan torna upp sig. Tryggt.

Gårdagens höjdpunkt

Sparade det bästa till sist. När jag efter outgrundlig information från SJ hade klivit på fel X2000 och precis hunnit hoppa av innan dörrarna slog igen så förklarade en lugn medpassagerare för mig att han hade gjort samma sak och att vårt tåg strax skulle komma.

Det visade sig att han hade kommit från Irak för tre år sedan och nu pendlade mellan Mälardalen och Lund där han arbetade som kirurg. Till min stora förvåning så hade han fått svensk läkarlegitimation efter bara sex månader, därefter praktik och nu fast tjänst. Så himla varm trevlig sympatisk och med en fantastisk svenska. Pratade Malmö Lund och kom fram till att Lund måste vara Sveriges snällaste stad. Härligt!

Tåg i Lund

Vit choklad med lakritstryffel och havssalt

Knappt så jag kan tänka mig något godare. Skulle isf vara intilliggande pistagetryffel. Eller kanske kolatryffeln. Givetvis finns godbitarna på Ahlgrens Konfektyr på Lilla Fiskaregatan. Lite av Lunds mötesplats där man alltid växlar ett par ord med ägarna och andra kunder. Känns som att kliva in i en butik från sagorna. Magisk varm och välfylld.

Strålande morgon

I morse sprang jag på min absoluta lundafavvo Karin Adlerqreutz. Bästa läraren jag någonsin haft och världens charmigaste inspektor emeritus. Genuint härlig och positiv men samtidigt skärpt som få och med ett minne som en häst. Verkligen en stor källa till inspiration och någon jag oväntat ofta tänker på i min juridiska bana. Efter den lilla pratstunden känns det som att det är dags att uträtta stordåd.

Snö i Lund

Domedag

Lundatrottoar

Olles Skomakeri & Son

Mina smultronställen lyser visst med sin frånvaro. Men nu när jag är i Lund passar jag på att besöka favoriterna. Eller vad sägs om världens bästa skomakare - i hård konkurrens - på Södra Esplanaden 11. Drivs av mycket sympatiske Bengt Nilsson som på något mirakulöst vis alltid har tid och goda råd. Alla läderdetaljer får nytt liv - så mitt tips är att slinka inom med prylarna och prata bort en stund.

Omänskliga krav

Häromveckan på Pågatåget mellan Malmö och Lund råkade jag höra en konversation som berörde mig väldigt djupt. En medelålders man i tweedkostym med sympatisk uppsyn och aningen kurdiskt utseende frågade på lätt bruten svenska en aningen mörk medelålders dam i sportig vardagsklädsel och stor resväska om hon hade varit ute och rest. Visst hade hon varit ute och rest svarade hon på lika diskret bruten svenska. Hon hade hälsat på släkten i Turkiet.

En ungefär tjugo minuter lång konversation tog sin början. Artigt vänligt och belevat pratade de först om väder och vind - och hur mycket de saknade solen. Sedan försiktigt om sin tid i Sverige. Hur ankomsten för 30 respektive 40 år sedan kändes som igår. Damen frågade mannen om han hade möjlighet att återvända nu efter Saddams fall och visst hade han det - och visst ville han det - men han trivdes så bra med sitt jobb. För övrigt var han på väg till Hässleholm för spännande möten under dagen. Men kanske skulle han återvända som pensionär.

Och barnen då - ville de också återvända. Nej inte alls. Mannen log vemodigt. De är ju födda här. De är anpassade. Inte som jag. Jag har aldrig lyckats anpassa mig. Så såg han ut genom fönstret mot något bortom som ingen annan kunde se. Förutom damen. Som sa. Nej inte jag heller.

Där satt jag med en stor klump i magen. Vad är det som det svenska samhället - media - vi - gör med människor som har bott här i större delen av sina liv, talar en perfekt svenska med vacker brytning, arbetar med intressanta jobb, är välklädda, verserade, kunniga, vänliga och otroligt välanpassade - högt säger att det är just vad de inte är. Vilka krav de måste känna. Vilken prestationsångest. Hur orkar de?

Samtidigt var jag lycklig över att ha fått lyssna till en så fin och lågmäld konversation. Två människor som fann varandra och släppte varandra inom loppet av Malmö och Lund.

Bara i Lund

Att kidsen taggar Ge oss Telia tillbaka. Eller så är avsändaren äldre. I Lund är barn vuxna och vuxna barn. Märkligt men gillar det skarpt.

Lund

Hahaha

En person i Lund frågade precis om jag var nyanländ student. Inte för att alla nya studenter är 20 - men nog fick jag lite åldersrabatt iaf..!

Det är något visst ändå