Nytänkande

Igår träffade jag en svensk bekant i min fina lilla tjugofyratimmars. Skrattade gott när han beklagade sig över att den otrevliga personalen följer en runt i affären - alldeles nära. Minns att jag tänkte likadant när jag kom men att jag snart lärde mig vända situationen. Helt sonika bad jag vänligt de närgångna expediterna om hjälp vilket antingen fick dem att lysa upp eller - ännu bättre - fly hela vägen till lagret. Min bekant var chockad över mitt okonventionella grepp men mäkta avundsjuk över att jag nu handlar helt ensam i lugn och ro.

Magisk gata

Tbilisi är byggt i en dalgång mellan höga berg och det är inte alltid självklart hur man tar sig runt. Länge fanns det en magisk gata som liksom bara dök upp nattetid i taxi. Jag har väl inte direkt letat efter den men jag har alltid undrat lite hur man hittar dit. Så en dag var jag plötsligt bara där. Och trots att jag nu vet precis var den är och att den är en perfekt halvtimmespromenad mellan mig och Frihetstorget så kan jag inte låta bli att förundras varje gång. En lugn, lummig upplyst gata med denna makalösa utsikt.

Madeleinekaka

När jag bodde i Georgien första gången kände jag mest georgier och så mina azeriska och afghanska vänner. Tbilisi var exotiskt och bara mitt och jag utforskade på egen hand. Nu är situationen en annan med alla internationella kollegor och deras diplomatbilar parkerade i varje hörn. Ingenstans är det bara jag utan överallt är det fullt av alla andra. Så igår när jag var ute och gick min vanliga kvällsrunda i kullarna så insåg jag att trappen jag passerar varje kväll är samma trapp som jag fotade 2009. Minns att jag hade varit på svenska ambassaden och försökte hitta ner till abashidzegatan. Plötsligt var jag tillbaka i mitt exotiska Tbilisi för en stund och det var så himla pirrande härligt.

Lekdags

Sen min tid i Zugdidi har jag inga som helst problem med hundar som springer fria i stan. Tvärtom så tycker jag så himla mycket om dem. Just de här sötnosarna har ägare - vilket syns på halsband och öronmärkning ibland även kupering - men även de herrelösa är snälla och fina. Nyfikna. Goa. Följer med en bit när man är ute och promenerar. Lite som att de finns till för alla - även oss som inte har hund fast vi väldigt gärna skulle vilja. Liksom lite georgisk allemansrätt.

Middagsdags

Älskar färgerna - en himla massa grönt rosa brunt och grått - och så förstås macdonaldspåsen precis framför.

Park assist

Parkering är verkligen min huvudsyssla nuförtiden. Igår fanns bara två platser kvar och dessutom vid portarna där bara portägarna får parkera. Men en glad man - som blev ännu gladare av två rysktalande utlänningar - ville gärna hjälpa till och förklarade att det var hans vänner så jag kunde parkera. Nu visade det sig att en av vännerna kom ut på sin balkong och medan de dividerade om främre eller bakre platsen och jag körde fram och tillbaka så blev ytterligare en plats ledig. Så jag svängde över och hamnade precis vid min trapp vilket kan anses som en smärre världssuccé i Tbilisi.

Summa summarum hade jag svängt och trixat en god stund med bara centimetrar på min sida. När jag väl kliver ur bilen har jag fått numret till den glada mannen som har garagekontakter, blivit bjuden ut till balkongmannens datja samt blivit överöst med komplimanger om min fina tekniska manövrering på liten yta. Med andra ord har jag haft ännu en givande kväll i Georgien.

Oskrivna regler

När jag parkerade EU-bilen vid mitt hus för ett par månader sen - dvs före mitt bilköp - så stannade en liten röd bil bredvid mig. Varför parkerar du här fräste föraren genom den nedvevade rutan. För att jag bor här svarade jag osäkert - men jag parkerar någon annanstans om jag tagit din plats. Bor du här?! Ja men som sagt jag kan parkera längre bort... Nej nej nej det är ingen fara jag hittar en plats. Så var han borta. Nu när vi ser varandra ler vi lite grann och nickar. Jag är en given del av parkerarna. Och jag tar aldrig hans plats.

Modiman

The modi man är mannen - aldrig sett en kvinna - som står snett bakom bilen när man parkerar och som säger modi modi modi - kom kom kom. Georgiernas park assist. Modimannen ser även till att trafiken står still medan man parkerar. Så får han en slant för besväret.

Konsten att parkera

När jag skulle berätta för pappa hur snitsigt jag fickparkerat häromdan - igen - så frågade han om jag kunde justera backspeglarna elektroniskt för att se trottoarkanten. Insåg hur georgisk jag blivit när jag skrattande frågade om trottoarkant. Antingen finns den inte eller så kör man upp på den. Den högra sidan är inte trottoarkanten utan en vägg eller ett plank. Och man ska parkera så nära nära som bara är möjligt. Mitt rekord är två centimeter utan varken parkassist eller modiman. Men så har jag ju också min egen bil så jag behöver inte bry mig om oändlig pappersexercis om jag råkar skrapa bilen.

Skattkammare

Igår stod jag ute i solen och småpratade med min väldigt trevliga hyresvärd. Så plötsligt frågade hon om det inte var dags för mig att köpa bil. Generat tittade jag ner i marken och sedan bort mot min fina svarta jeep. Jag hade liksom inte velat skylta med det. Men det fick jag förstås äta upp. Inte bara tyckte hon bilen var toppen och skulle själv köpa ny - hon visade mig porten ner till husets parkeringsplatser. I Tbilisi är man verkligen inte bortskämd med egen parkeringsplats - men det är just vad jag har..!

Kvällspromenad

Behövde tänka lite så jag tog en kvällspromenad nu vid elvatiden. Kan inte låta bli att skratta när jag inser att jag på min korta promenad gick förbi tre gäng unga killar som satt på trappor och drack öl och åt solroskärnor. Två småkillar som spelade boll ute på gatan. Samt fem män som gemensamt drog i en uppenbarligen tung kabel som skulle läggas ner i marken. Det dröjer innan Tbilisi går och lägger sig.

Moda Moda

Efter filmen igår gick vi till Moda Moda på Barnov. Ett nyöppnat, rökfritt café på bästa adress med finaste inredning och värmelampor och filtar ute. Jag nöp mig i armen och trodde att jag var i New York. Lätt häng framöver.

Förälskad

Måste erkänna att jag gått och blivit förälskad i Tbilisi. Dags att arbeta mindre och utforska mer. Allt från bio och muséer till bakgator och konstgallerier. Gamla stan och city med sina vackra små krusidulliga hus i kontrast till allt det sovjetiska och moderna. Filmfestival avlöser jazzfestival avlöser nästa filmfestival. Dags att ge sig in i pulsen.

Älskar tjugofyratimmars

Kanske det bästa jag vet är att bo bredvid en tjugofyratimmars. Så himla skönt att veta att man kan handla precis när som helst. Bästa med stan. Första gången var när jag som artonåring bodde i Moskva. New York var förstås paradiset medan Genève var rena döden. I Tbilisi bor jag precis vid en superfin liten en och är så nöjd.

Öppettider

Varje dag från nio tills de sista gästerna går. Tbilisi style :)

Rysk film i Tbilisi

I fyra dagar har det varit rysk filmfestival i Tbilisi men jag har tyvärr inte hunnit titta förrän ikväll. Härligt med ett rysk-georgiskt initiativ. Alltid lika spännande att se kultureliten. Fascinerad av att jag inte var den enda blonda personen. Och så blev jag starstruck..

Tillbaka i Tbilisi

Känns overkligt att ha tillbringat fyra dagar i Zugdidi. Två helt olika världar. Njuter verkligen av ett varmt hem med rinnande vatten och kingsize superbekväm säng. Så lite och ändå så otroligt mycket.

Väggmålning

Med en hink, sönderskuren petflaska och borste målar mannen väggen på en lätt svängande ställning. Kollegan står på balkongen uppe till höger och pratar uppmuntrande medan han verkar ge tips och råd om justering av ställningen. Sakta men säkert ändrar väggen färg.

Strömavbrott

En väldigt zugdidisk känsla spred sig i kroppen imorse. Ficklampa tändstickor kallvatten praktiska lösningar. Samtidigt väldigt glad att jag av någon anledning taktikduschade igår kväll.

Betong