Visar inlägg med etikett fält. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fält. Visa alla inlägg

tisdag, november 04, 2014

Konvoj

I morse skulle vi lämna ena bilen för service och tvätt, så jag följde efter mamma i vår lilla gårdsvagn. Insåg där och då att är det något jag saknar med fältlivet så är det att köra i konvoj. Särskilt en erfaren dito.

Känslan när rutten är planerad och alla i bilarna. När man testar radion - Echo 2 this is Echo 1. Radio check. Over. Echo 1 this is Echo 2. Read you loud and clear. Over. Echo 1. Roger. Out. Hur viktigt det är att sedan hålla rätt avstånd beroende på hastighet och plats och förstås att blinka i tid. Dessutom vara beredd på incidenter vid stoppljus - där det är viktigt att inte stå för nära varandra då man måste kunna svänga ut vid fara - men inte heller för långt ifrån ifall någon slinker emellan.

Eftersom konvojfordon ofta är bepansrade - och därför tar lång tid att stanna - är det viktigt att varningsblinka vid inbromsning för något oväntat på vägen - i vårt fall i Georgien oftast kor, grisar, getter och ankor, men även en och annan hästkärra eller berusad vagabond. Erfarenheten märks när konvojen smidigt flyter på i samma hastighet - när främre bilen väntar in bakre bilen och bakre bilen läser signalerna. Med andra ord en hel vetenskap och en vetenskap jag saknar.

söndag, juni 05, 2011

Apropå att duscha

Nu har jag visserligen en väl fungerande dusch i Zugdidi men minnena från tre månader utan dusch i Gori är i högsta grad levande. Läser nu Johanne Hildebrandts Blackout och kan inte låta bli att citera:

Huden jublade när de varma strålarna tvättade bort två veckors smuts, sorg och elände. Känslan var sensationell, varje nerv i kroppen vibrerade av njutning. Det här överträffade allt, det var bättre än sex, det var rena pånyttfödelsen. I det ögonblicket brydde jag mig inte om något annat. Det var helt klart min bästa dusch någonsin. s 132

lördag, november 27, 2010

Konsten att göra skillnad


Är egentligen bara att kavla upp ärmarna. Tankeväckande att läsa om Mimansa som nu bor i Zambia och arbetar för just Läkare utan gränser.

Vittnesmål

Även kallat témoignage är en av två grundpelare för Läkare utan gränser - hjälpa och berätta. Organisationen grundades av franska läkare som frustrerades över Röda korsets tysta diplomati och ovilja att berätta om vad de sett. Visst förstår jag Röda korset men bra att det finns olika slags organisationer som tacklar arbetet på olika sätt.