Våga vara gränslös

Uppvuxen i en svensk internationell miljö - utbytesstudenter hemma när jag var liten och mina syskon bodde och bor utomlands - och själv har bott över hela världen så har jag en gränslös syn på människors ursprung och identitet. Det är svårt för mig att dela upp i ett värderat vi och dem. Jag frågar nästan alltid varifrån folk kommer för jag är nyfiken - kanske har jag bott där kanske pratar vi samma språk.

Det gör ont i hjärtat när jag ser misstänksamheten - som mannen på tågstationen som blev arg när jag spontant frågade om han kom från Ryssland. Först när han trodde att jag själv var ryska slappnade han av och blev sig själv. Vad är det egentligen vi gör mot varandra? Om han reagerade så aggressivt måste ju hundra personer före mig ha sagt något olämpligt. Och vad har de sagt och varför?

Taxichaufförerna på mina favoritbolag i Malmö kommer nästan utan undantag från Afghanistan och Mellanöstern. Oftast ser jag på namnet varifrån de kommer och chansar - rätt - på land. De är chockade hela resan medan jag själv är förundrad över att fler malmöbor inte ser de mest basala skillnader mellan persiska och arabiska namn. Snart pratar vi om konflikterna i deras hemländer om politik och möjligheten att återvända kontra viljan att stanna kvar. Om utbildningen de har och inte kan använda och hur barnen ska leva upp till alla sina chanser. Alldeles fantastiska varma samtal med människor jag skulle vilja se på TV i tidningar på universitet och i alla myndigheters fikarum.

Jag är övertygad om att den senaste tidens starka stöd för SD är en del i utvecklingen mot ett mer öppet och accepterande samhälle. Stödet för SD är en reaktion på fantastiska förändringar med allt större mångfald. Men inget sker av sig självt och vi måste alla fortsätta prata skratta och vara nyfikna. Fråga varifrån folk kommer och bjuda hem varandra på middag. Sluta leta skillnader och istället inse alla likheter. Och det gäller alla - både med och utan invandrarbakgrund både första andra femte och hundrade generationen. Även sverigedemokrater.

Då och då får jag själv frågan varifrån jag kommer och inser att personen framför mig är övertygad om att jag är invandrare för att jag är så osvensk. I somras sökte jag ett jobb som jag inte fick - trots att min ansökan var bäst av 60 - för att jag inte var tillräckligt integrerad i Sverige. Människor som väljer att leva gränslöst över världen är inte heller välkomna i Sverige. Jag ses som en udda fågel och en gäst som förväntas sitta tyst i hörnet. Enligt dem är Sverige inte längre mitt land.

Därför tyckte jag att Damon Rastis krönika idag var så himla bra.