Kvällskonversation

Elina låter ju inte särskilt ryskt. Nej sa jag. Så du bytte..? Kort tystnad. Min rysktalande polske kollega tror alltså att jag är ryska. Ler stort och förklarar att jag är helt svensk. Tystnad igen. Så dina föräldrar var förutseende nog att ge dig ett svenskt namn. Leende. Förvirring innan jag inser att jag blivit andra generationens invandrare. Skratt. Tyvärr. Misstron lyser i mörkret. Ännu inte övertygad tre dagar senare.