New York med nya ögon

Kanske inte har framgått så tydligt på bloggy - men förra måndagen så råkade jag ut för en ganska allvarlig cykelolycka. En taxichaufför slog plötsligt och helt oväntat upp en dörr när jag cyklade förbi. Det var helt och hållet hans fel och jag hade ingen som helst möjlighet att förutse smällen. Kanten på dörren skar genom min fot och jag fick ett sår som tom var för brett för att sys. Först fick jag en chock. Men när chocken släppte gjorde det ungefär hur ont som helst.

Motvilligt måste jag erkänna att mitt sjukhusbesök var fantastiskt och att jag på 45 min fick såväl röntgen som hjälp av supergullig läkare och dito sköterska. Till skillnad från eländet i Sverige. Sedan tog det mig tio dagar innan jag kunde gå utanför lägenheten. Så i torsdags skulle jag ta en avskedsdrink för supergo vän på 21 gatan vid 5e Ave. Visste att jag inte kunde gå - och alltså inte ta tunnelbana - men taxi kändes ändå onödigt. Så jag testade. Och visst. Gå funkar inte - men cykla funkar utmärkt. Och än en gång blev jag förälskad i Huffy.

Vilade i fredags och idag cyklade jag igen. Så fascinerande att inte ha varit utanför dörren på tio dagar. Känns som jag varit bortrest. Har saknat min fina fina stad så himla mycket. Cyklade längs smågatornas stora trädalléer och sneglade uppåt höger för välbekanta Chrysler building. Åh. Allt är liksom i Kodak-färger.