lördag, juli 12, 2008

Big business i Alphabet City

____________________
Foto Kinna Jonsson._
Åh. Jag har just varit med om ett moment såväl som privatperson som företagare. Och känt mig precis som mamma och pappa. Eftersom jag har bott i mitt hus i snart ett års tid har jag blivit som en del av den brokiga afroamerikan-latino-skaran. You blend right in som min coola granne Ken sa för någon månad sen.

Mitt kvarter är - har iaf varit - ett av de fattigare på Manhattan och mitt hus är definitivt det fattigaste på vår gata. Jag vet att husstyrelsen just nu försöker bilda en bostadsrättsförening för att inte riskera att köpas upp och utnyttjas. Ärendet behandlas i domstol och de flesta i huset upplever det hela som väldigt svårt. Om de förlorar så får förmodligen merparten flytta till Queens - vilket är en hel värld bort.

Samtidigt som jag hänger på trappen och diskuterar politik på kvällarna - klappar hundarna och pratar om livet på småtimmarna - får komplimanger för min oljerock av kidsen på rullskridskor - så har jag ändå en gnagande känsla. Att de undrar vad jag är för en. Jag har funderat på om jag ser onödigt rik och casual ut. Om någon upprörs av mitt blonda hår tajta löparkläder korta klänningar cykeln ständigt parkerad utanför dörren eller att jag bara handlar bananer i delin. Man vet aldrig. Jag är trots allt den enda som inte är som de.

När jag kom ner på trappen idag så satt två av mina sköna grannar och skvallrade. Ena grannen har stråhatt gluggar mellan tänderna och en rejäl dos afroamerikansk sydstatskultur. Och lite förtjust i mig. När jag kom sa hon till grannen att jag gett ut en bakbok. Att båda älskar kakor syns tydligt. Nähä sa den andra. Jodå sa jag och berättade vår familjehistoria. Och visst hade hon också en mormor och det ena ledde till det andra. Så hon ville köpa boken. Aouch tänkte jag. Den är ju dyr härborta - med frakt och allt. Jodå hon skulle ha en bok. Vad kostade den..? 55 dollar sa jag. Då så sa hon. Ge mig två.

Här kan vi ta en paus. Tankar som slog mig var a. att aldrig aldrig aldrig någonsin underskatta någon och b. att det är helt otroligt hur olika företagare behandlas i Sverige och USA. I Sverige frågar de flesta först om de kan få boken. När man vänligt säger att den är till salu så uppfattas man som snål och så har de inte pengar på sig. Eller att de hellre tar en stämpel på sitt Akademibokhandelkort. Tror inte folk tänker på att vi själva betalar tryckeri binderi lager och transport.

Här är det helt annorlunda. Alla har en business. Alla vet hur det är. Klart man betalar. Hur fattig man än är. Det var en bra lärdom för mig.

Och medan jag gav grannen två böcker och för hela skaran ute på gatan förklarade svensk baktradition och visade foton på vår berså tog hon glatt upp 110 dollar cash ur plånboken. Det var inte tal om annat än att jag skulle signera ena till henne och andra till hennes mamma.

När jag cyklade därifrån var jag så stolt över att vara företagare. Att producera egna produkter som man visar upp och på plats i trappen säljer till en överlycklig köpare. Klefstad gård mammas hantverk pappas hantverk systers hantverk mitt hantverk. Till en helt annan kultur i Alphabet City. Och att få det förtroendet. Vad kan jag säga. Jag är uppriktigt tagen.

11 kommentarer:

Kinna Jonsson sa...

Vad häftigt att de ville ha boken. Roligt! Det ligger något i det gamla talesättet "döm inte hunden efter håren". Kram

Vibeke sa...

Du är så himla grym på att återge känslan. Blir helt tagen! Far out!

Elina Jonsson sa...

åh tack vibeke - vad glad jag blir..!

kinna - man kan inte påminnas nog ofta :)

Carina De Soleil sa...

Underbar historia....Som sagt, du är grym på att återberätta..känns som om man också hängde på trappstegen o nickade jakandes...

Nu finns din musik på bloggen btw

Elina Jonsson sa...

åh nu blir jag ännu gladare :) tack för beröm..!

och superdupertack för musiken - precis vad jag behövde nu när jag ångrar sista drinken igårkväll.. njuter i fulla drag och med tanke på volymen gör nog mina grannar det också haha :)

Anonym sa...

det där med att folk tror att egen företagare jobbar gratis är helt bizart. Pappa sa til en tant som kört fast på vår privata väg en lerig dag när tjälen gick ur att han gärna drog upp henne, men att det kostade 500:- Varför då undrade hon, du är ju bonde och har en traktor? Som om inte hans tid kostar något. Vi skickade en faktura som sen gick till inkasso. Snacka om skev syn på företagande. Tur man är moderat.

Elina Jonsson sa...

precis. folk har en skev syn på företagande - och jag tror det beror på ren och skär okunskap. de människor vi pratar om är tjänstemän.

tänker ofta på det när folk beklagar sig över sitt arbete. så säger jag alltid sanningsenligt att jag älskar mitt arbete. alltid. och då får jag alltid kommentarer som ja just det du som gör lite vad du vill - du som inte har en riktig (??) anställning - lätt för dig att säga - vänta bara - när du växer upp elina.

tror inte folk inser sina möjligheter och känner sig själva tillräckligt väl för att kunna använda sina talanger. företagande är att realisera sina drömmar och ett enkelt sätt att bli lyckligare.

när regeringen nu ska ta tag i ekonomibildningen hoppas jag företagandet uppmärksammas mer.
http://elinaelinaelina.blogspot.com/
2008/06/privatekonomisk-folkbildning.html

även att jag håller med dig om att detta är ett väldigt moderat sätt att tänka - så misstror jag inte på något sätt företagare med annan politisk hemvist. entreprenörsandan i sig är det avgörande.

Anonym sa...

även om jag just hyllat ett tidigare inlägg måste jag också säga word up till elina och vännerna med kommentarer!

samtidigt måste jag kommentera något helt annat (med anledning av min lilla tv som surrar i bakgrunde...) - nämligen hur irriterad jag blir över att svt måste sända ett helt program om kronprinsessan & co varenda gång de fyller år, om inte oftare. när kommer TV-licensen egentligen att slopas och vårt mediekulturarv förvaltas på ett mer effektivt och diversifierat sätt? morrr...

Elina Jonsson sa...

åh tack..! man kan aldrig kommentera för mycket :) särskilt inte med en så fin signatur som patsy. tänker på patsy och edina varenda gång... gotta love.

apropå tv-licensen så är jag - kanske något oväntat - för. jag tittar enbart på svt och trots den lilla vänstertwisten vi växte upp med och fick lära oss att bortse från - så är det livslång kärlek. älskar tillgängligheten. sen att det finns en och annan oklarhet är ju bara att beklaga..

Anonym sa...

"det där med att folk tror att egen företagare jobbar gratis är helt bizart. Pappa sa til en tant som kört fast på vår privata väg en lerig dag när tjälen gick ur att han gärna drog upp henne, men att det kostade 500:- Varför då undrade hon, du är ju bonde och har en traktor? Som om inte hans tid kostar något. Vi skickade en faktura som sen gick till inkasso. Snacka om skev syn på företagande. Tur man är moderat."

???

Vissa saker mår nog bäst av att aldrig nämnas...

Elina Jonsson sa...

hm. du som är anonym får nog specificera vad som inte bör nämnas. att bönder inte ska ta betalt för sitt arbete..? eller att en egenföretagare är moderat..?

hade varit intressant att få din åsikt.