Ansökningar

Som utsänd har man korta kontrakt, oftast mellan sex månader och ett år, så det är ett ständigt sökande till nya positioner. Å ena sidan är det förstås påfrestande att hela tiden vara i en slags ansökningsprocess - som att leva i en valkampanj med omöjlig framförhållning. Å andra sidan är det som ett reningsbad att gå igenom vad som hänt det senaste halvåret och vad man har lärt sig. Faktum är att man utvecklas en hel del på ett halvår. Nu lade jag till ännu en kort utbildning, ännu en task force, ännu ett ansvarsområde och - förstås - ännu ett språk. Dessutom insåg jag att en av mina referenser fått en ny och väldigt spännande position som passar fint med mitt CV.

Men det svåraste och mest givande är förstås att skriva själva brevet. Hur ska jag sammanfatta mig själv just nu i relation till min bakgrund och alla mina olika projekt. Vem är jag egentligen och varför söker jag. Vad vill jag med mitt liv och är jag verkligen på väg åt rätt håll. Tankarna rör sig fritt medan tiden försvinner. Allt måste få plats på en luftig A4 - och allt måste kännas äkta. Processen är verkligen en pärs men efteråt är hela jag full av endorfiner.

Varför ska ni välja mig bland många andra duktiga, ambitiösa och intressanta jurister och statsvetare? Förutom mitt härliga skratt och min stora humor är det definitivt för mitt driv, engagemang, vilja och min stora nyfikenhet. - Det skrev jag i min ansökan till reppen i New York 2007. Av närmare hundra sökande blev jag kontaktad först och fick välja enhet. Än idag får jag rysningar när jag tänker på det telefonsamtalet. Så otroligt oväntat och så otroligt efterlängtat.