Reflektioner kring mig själv och min omgivning

När jag tog hissen med en ny bekantskap häromdan råkade jag nämna lite siffertics. Som att reppen ligger på 46 våningen är Sveriges landsnummer. Trodde jag hade sagt ett par ord för mycket när jag fick höra att hon såg hissknapparna i mönster. I två sekunder var vi alldeles tysta. Sen var det klarlagt att vi båda sysslade med grafisk formgivning. Alltså man blir lite märklig av alla osynliga linjer och gyllene snitt.

En annan sak jag har insett i interaktion med min omgivning är att jag dels är fantastiskt konservativ och dels otroligt radikal. Exakt som mina föräldrar med andra ord. Konservativ på så vis att jag osar om jag är bjuden kommer om jag tackat ja och hälsar på morgonen. Hyfs och stil och ribbing och hela konkarongen och därmed basta.

Radikal på så vis att jag helt enkelt tackar nej om jag inte är intresserad och att jag inte gör det jag inte vill. Inga kvinnonätverk för min del till exempel - något som sällan tas emot med öppna armar - ingen socialisering på bloggytid eller mackietid. Och inget umgänge med energitjuvar hur viktiga de än tror sig vara.