Igår träffade jag en svensk bekant i min fina lilla tjugofyratimmars. Skrattade gott när han beklagade sig över att den otrevliga personalen följer en runt i affären - alldeles nära. Minns att jag tänkte likadant när jag kom men att jag snart lärde mig vända situationen. Helt sonika bad jag vänligt de närgångna expediterna om hjälp vilket antingen fick dem att lysa upp eller - ännu bättre - fly hela vägen till lagret. Min bekant var chockad över mitt okonventionella grepp men mäkta avundsjuk över att jag nu handlar helt ensam i lugn och ro.
söndag, april 28, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ytterligare en likhet med indien. gissa vad jag kommer prova nästa gång.
just do it..! tricket är bara att göra det vänligt och inkluderande. annars finns det risk att det blir värre ;)
Skicka en kommentar