Madeleinekaka

När jag bodde i Georgien första gången kände jag mest georgier och så mina azeriska och afghanska vänner. Tbilisi var exotiskt och bara mitt och jag utforskade på egen hand. Nu är situationen en annan med alla internationella kollegor och deras diplomatbilar parkerade i varje hörn. Ingenstans är det bara jag utan överallt är det fullt av alla andra. Så igår när jag var ute och gick min vanliga kvällsrunda i kullarna så insåg jag att trappen jag passerar varje kväll är samma trapp som jag fotade 2009. Minns att jag hade varit på svenska ambassaden och försökte hitta ner till abashidzegatan. Plötsligt var jag tillbaka i mitt exotiska Tbilisi för en stund och det var så himla pirrande härligt.