Det är nåt märkligt med tillhörighet men när jag passerar ett café eller sätter på radion och georgier spelar svensk musik blir jag så himla varm inombords. Som att jag är hemma litegrann. Som att jag inte är ensam i Georgien. Imorse Laleh på radion på väg till kontoret.
lördag, april 20, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar