Det artar sig

Imorse fick jag den uppriktiga frågan var i Ryssland jag läst ryska. Och blev såklart överlycklig. Inte uppmuntrande fraser som åh så trevligt att du pratar ryska eller snart kommer du att vara flytande. Därefter satte jag varenda kasus och varenda verbböjning i hela sju minuter.

Anar att det beror på gårdagens sju timmar intervjuer av flyktingar och flyktingföreståndare. Eller vad sägs om frågor som hur stort utrymme har varje familj, vem betalar elräkningarna och har ni varmvatten.