En annan dimension

För några veckor sen upptäckte jag Jonas Berghs blogg. Ju mer jag läste desto mer fängslad blev jag. En suggestiv känsla som bara växte och växte. På nåt vis nästan ödesmättat. Först när jag sparat favoriten och skulle stänga sidan insåg jag varför. Den underliggande fliken var Pachas hemsida. Testa att öppna Pacha först och Jonas sen. Och inse hur stor skillnad ljudet gör.

Tänker mycket på det där med ljud. Kanske för att jag kommer från landet. Alla ljud är så unika och betyder så mycket. Hästens ljud är avgörande för hur man rider liksom vindens vinande för om man stannar inne eller åskans muller för vilka sladdar man drar ur. Så fort jag blir stadsbo så släpper jag fokus. Ljuden är inte längre lika viktiga.

Hemma på landet är jag oftast ute i naturen utan pod. Älskar naturen för mycket för att smutsa ner den. Men i stan har jag alltid med poden. Överröstar alla visslingar kommentarer blickar sträckta fingrar och svärande bilister. Brukar tom ha med poden ut på lokal bara för att lyssna på vägen hem. I höst har jag lyssnat på Claes Roséns underbara Eighties när jag gått längs New Yorks dunkelt belysta och öde gator tidigt på morrontimmarna. Känslan är obeskrivlig. Lyssna.

En annan absolut favorit är dansband på cykeln till kontoret på morronen. Vad sägs om att passera ett gäng afroamerican homies eller en amerikansk hard core pickup med ett glatt Inget stoppar oss nu eller Du ger mig bra vibrationer. Mitt leende går från öra till öra medan jag smiter emellan de gula taxibilarna.