SD som invandrare

Träffsäker frågeställning till SDs Erik Almqvist som nu säger sig fly Sverige av rädsla för politiskt våld. Samtidigt skulle jag vilja veta mer om hans 30+ polisanmälningar - för om det nu är så att han är förföljd så är ju det lika förkastligt som hans egen politik. Det bästa vore trots allt om vi kunde kommunicera lite mer. Empati kommer med kunskap och kunskap kommer med utbyte.

Stark kampanj

Ett av barnen visar något som har förbjudits i USA eller plockats bort ur skolorna pga barnets bästa. I kampanjen uppmanas vi gissa vad...


Kinderägg säljs inte i USA med tanke på barnets bästa.

Spökboll har förbjudits för att det ansetts vara alltför våldsamt.

Rödluvan och vargen bannlystes pga vinflaskan i hennes korg.

Visst finns det fler nyanser än kampanjen visar. Om jag förstått saken rätt så är det tex bara två kaliforniska skolor som bannlyst Rödluvan och vargen. Och olika stater har förstås olika restriktioner. Men faktum kvarstår - USA har vansinnigt generösa vapenlagar och snart fler som dödas av vapen än i trafiken. Och skolmassakrer drabbar just barn.
Moms Demand Action - for gun sense in America

Sommar

När en vit merca med sollucka och musik på högsta volym sakta glider genom kvarteret så vet man att sommaren är nära. Tjugofem solvarma grader gör förstås sitt till..

Affischer

I förra veckan var jag på svenska ambassaden och njöt av alla deras fina planscher. Den här godbiten hade jag särskilt gärna velat hänga i mitt nymålade fina greiga vardagsrum.

Ooooops

Älskar hur en kollega helt sonika sätter fingret i tårtan och alldeles ogenerat sveper ett hallon med grädde. Och strålar av glädje. Hahaha

Exkursion

I måndags och tisdags var jag i Gori för att patrullera. Saknat alla fina insekter och djur så himla mycket. Det var som balsam för själen att vandra bland kullarna med utsikt över bergen. Och så förstås hitta en massa fina zebrafjärilar.

Konsten att vara fredsobservatör

Robin Sharma apropå försäljningsframgångar och kändisskap...
"Folk i allmänhet vill se att du är äkta vara. Att du är korrekt, vänlig och pålitlig. De vill känna på dig, se dig i ögonen och veta vilket virke du är gjord av. De vill veta vad du brinner för, vad som driver dig. Och när de känner att du är äkta vara, då öppnar de sig för dig. När de förstår att du vill dera bästa, då litar de på dig - och vill i gengäld ditt eget bästa."

Samma sak gäller för en fredsobservatör. Det är inte många människor som ger information till en observatör som upplevs som stressad, nonchalant och opålitlig. Däremot öppnar sig människor fullständigt för den observatör som upplevs som just korrekt, vänlig och pålitlig. Så allmänmänskligt enkelt och ändå uppenbarligen så svårt.

Nytänkande

Igår träffade jag en svensk bekant i min fina lilla tjugofyratimmars. Skrattade gott när han beklagade sig över att den otrevliga personalen följer en runt i affären - alldeles nära. Minns att jag tänkte likadant när jag kom men att jag snart lärde mig vända situationen. Helt sonika bad jag vänligt de närgångna expediterna om hjälp vilket antingen fick dem att lysa upp eller - ännu bättre - fly hela vägen till lagret. Min bekant var chockad över mitt okonventionella grepp men mäkta avundsjuk över att jag nu handlar helt ensam i lugn och ro.

Just nu bästa jag vet..

Jag kan inte sluta tycka att det är vansinnigt roligt att köra bil i Georgien. Lite som radiobil. Linjerna i Tbilisi är omdragna så många gånger att de inte längre ger någon som helst guidning. Alla bara vet. Eller när man kör bakom någon som strategiskt ligger i två filer. Flasha så att de går in i högra filen. Tuta lätt så att de förstår att de inte ska lämna högra filen. Tuta lite hårdare om de drar sig åt vänster. Tuta ännu lite hårdare om de trots allt drar sig åt vänster. Tuta riktigt hårt om det börjar bli farligt. Men bästa av allt tuta sjukt hårt och länge om de är vårdslösa och riktigt farliga.

Samtidigt fungerar all kommunikativ körning som blixtlås och släppa igenom korsande liten väg i trafikstockning och korsa tre körfält i full trafik på hundra meter - vilket är min vanliga hemväg. Generellt sett är tutningarna snälla och till för att undvika olyckor. Och fokus är alltid framåt. Förstår inte riktigt hur jag ska kunna ställa om till Sverige.. Jag kommer dock inte sakna omkörning i innerkurva och rattonykterhet.

Magisk gata

Tbilisi är byggt i en dalgång mellan höga berg och det är inte alltid självklart hur man tar sig runt. Länge fanns det en magisk gata som liksom bara dök upp nattetid i taxi. Jag har väl inte direkt letat efter den men jag har alltid undrat lite hur man hittar dit. Så en dag var jag plötsligt bara där. Och trots att jag nu vet precis var den är och att den är en perfekt halvtimmespromenad mellan mig och Frihetstorget så kan jag inte låta bli att förundras varje gång. En lugn, lummig upplyst gata med denna makalösa utsikt.

Genuint mångkulturellt

Idag kom två av målarna tillbaka med färgkataloger och för första gången under min tid i Georgien kom någon före utsatt tid. Min hyresvärd var lika chockad som jag och satt fast i bilkö. Så i en kvart kallpratade jag med målarna. Som vanligt om megreler och skillnader mellan olika slags georgier och delar av Georgien. Jag jämförde Gori med Zugdidi och de skrattade gott. Båda var från Tbilisi och givetvis en viss stadsdel. Eftersom deras ryska var aningen rostig så skojade vi lite om georgiska uttryck. När jag till slut specifikt frågar vilka slags georgier de är - om de nu inte är megreler - visar det sig att den ene är armenier och den andre kurd. Ibland bara älskar jag det här landet.

Hemmaprojekt

Jag har oväntat enkelt övertygat min hyresvärd om att de mörkblå och persikofärgade mycket eleganta spanska tapeterna faktiskt skulle vara finare i beige. Igår skulle målaren komma och titta för att ge prisförslag. Helt ärligt kunde jag inte hålla mig för skratt när en delegation på sex personer stegade in hos mig. Hyresvärd med väninna som smakråd samt målare med tre medhjälpare. En stunds dividerande och några glada skratt senare var vi överens om såväl färg som teknik. Nu på lördag sker den stora förvandlingen och jag hoppas på det bästa.

Madeleinekaka

När jag bodde i Georgien första gången kände jag mest georgier och så mina azeriska och afghanska vänner. Tbilisi var exotiskt och bara mitt och jag utforskade på egen hand. Nu är situationen en annan med alla internationella kollegor och deras diplomatbilar parkerade i varje hörn. Ingenstans är det bara jag utan överallt är det fullt av alla andra. Så igår när jag var ute och gick min vanliga kvällsrunda i kullarna så insåg jag att trappen jag passerar varje kväll är samma trapp som jag fotade 2009. Minns att jag hade varit på svenska ambassaden och försökte hitta ner till abashidzegatan. Plötsligt var jag tillbaka i mitt exotiska Tbilisi för en stund och det var så himla pirrande härligt.

Små marginaler

Igår kväll såg jag två bilar mötas på en smal gata - så smal att det bara var centimetrar till godo på sidorna. När de möttes slog backspeglarna i varandra så att den ena vek sig och sen fälldes tillbaka. Förarna tittade båda uppmärksamt på backspegeln - som höll - nickade sedan åt varandra och gasade iväg. Georgisk bilkörning i ett nötskal.

Lekdags

Sen min tid i Zugdidi har jag inga som helst problem med hundar som springer fria i stan. Tvärtom så tycker jag så himla mycket om dem. Just de här sötnosarna har ägare - vilket syns på halsband och öronmärkning ibland även kupering - men även de herrelösa är snälla och fina. Nyfikna. Goa. Följer med en bit när man är ute och promenerar. Lite som att de finns till för alla - även oss som inte har hund fast vi väldigt gärna skulle vilja. Liksom lite georgisk allemansrätt.

Middagsdags

Älskar färgerna - en himla massa grönt rosa brunt och grått - och så förstås macdonaldspåsen precis framför.

Park assist

Parkering är verkligen min huvudsyssla nuförtiden. Igår fanns bara två platser kvar och dessutom vid portarna där bara portägarna får parkera. Men en glad man - som blev ännu gladare av två rysktalande utlänningar - ville gärna hjälpa till och förklarade att det var hans vänner så jag kunde parkera. Nu visade det sig att en av vännerna kom ut på sin balkong och medan de dividerade om främre eller bakre platsen och jag körde fram och tillbaka så blev ytterligare en plats ledig. Så jag svängde över och hamnade precis vid min trapp vilket kan anses som en smärre världssuccé i Tbilisi.

Summa summarum hade jag svängt och trixat en god stund med bara centimetrar på min sida. När jag väl kliver ur bilen har jag fått numret till den glada mannen som har garagekontakter, blivit bjuden ut till balkongmannens datja samt blivit överöst med komplimanger om min fina tekniska manövrering på liten yta. Med andra ord har jag haft ännu en givande kväll i Georgien.

Hemmakänsla

Det är nåt märkligt med tillhörighet men när jag passerar ett café eller sätter på radion och georgier spelar svensk musik blir jag så himla varm inombords. Som att jag är hemma litegrann. Som att jag inte är ensam i Georgien. Imorse Laleh på radion på väg till kontoret.

Oskrivna regler

När jag parkerade EU-bilen vid mitt hus för ett par månader sen - dvs före mitt bilköp - så stannade en liten röd bil bredvid mig. Varför parkerar du här fräste föraren genom den nedvevade rutan. För att jag bor här svarade jag osäkert - men jag parkerar någon annanstans om jag tagit din plats. Bor du här?! Ja men som sagt jag kan parkera längre bort... Nej nej nej det är ingen fara jag hittar en plats. Så var han borta. Nu när vi ser varandra ler vi lite grann och nickar. Jag är en given del av parkerarna. Och jag tar aldrig hans plats.

Jag känner mig tillintetgjord - men det är bra!

Hahaha. Fredrik Wikingsson i Nugammalt som fö är oväntat roligt.

Lycka är...

Lycka är att ta en kvällsrunda i regnigt Tbilisi på smågatorna uppe i kullarna i fullt regnställ. Och hoppa i vattenpölarna. Nu dags att sova.

Enkel matematik

Lite tungt på kontoret just nu och inser att jag har en så härligt irriterande egenskap. Om jag ler och låtsas vara glad så blir jag glad.