Misslyckanden som erfarenheter

Tänk om alla människor såg sina misslyckanden som erfarenheter. Kunde begrunda och förstå kanske till och med skratta och gå vidare. Istället för att bli arga och bittra och rädda. Istället för att peka finger och skylla ifrån sig. Istället för att förstöra andras liv för ... ingenting.

Ibland blir jag helt tagen på sängen. När någon pekar finger mot mig pekar jag instinktivt vidare. Men så stannar jag upp och funderar varför. Om det är för att jag har gjort fel så bör jag väl ändå ta ansvar för det och lära mig av erfarenheten..? Och om det är något som någon annan har gjort fel kanske jag kan vara så storsint att jag stannar karusellen och tar ansvar även för det..? Och som jurist bör jag i första hand fundera över om det ens verkligen var fel eller om det bara verkar vara fel för att alla pekar åt samma håll..?

Fortfarande blir jag så makalöst inspirerad av Cirkus Cirkörs Wear it like a crown. Om kaos och ordning, risker och möjligheter. "Om att välja att bära våra misslyckanden, rädslor och tillkortakommanden som en krona. Och att putsa den och bära den med stolthet."

Så vackert att leva sitt liv fullt ut med misslyckanden och lyckanden och sorg och kärlek. Fina linjer och djupa ögon. Önskar jag kunde flytta mitt perspektiv lite oftare och hålla kvar det lite längre.