Inom loppet av två dagar har jag fått rekommenderad genusläsning av både Caroline och storasyster. Först en artikel i Sydsvenskan om genusneutral barnuppfostran - som refererar till klassikern Tittmyran som i sin tur är ett under av aha-upplevelser. Som alltid så ser jag traditionell barnuppfostran som nyckeln till allt vad ojämställdhet heter. Och det är vansinnigt svårt att få på genusglasögonen senare i livet.
Sen ett långt och någorlunda upprört inlägg på bisonblogg. På det stora hela sant. För män lyckas alltid vara människor och kvinnor bara kvinnor. Däremot skulle jag vilja lägga till en aspekt. Alltför många gånger så förväntar sig kvinnorna att bli behandlade som kvinnor. Och då blir det en mycket olycklig självuppfyllande profetia.
Visst är jag ung - men jag är gammal nog att veta att det går att göra skillnad. För samma kvinnor som beklagar sig över att de inte tas på allvar har ofta samtidigt en romantisk syn när det kommer till middagar dörröppnande bilkörande osv. Det ska bjudas och öppnas och charmas. Fine. För att inte tala om att det ska kvinnonätverkas. Eller klagas över brister och fel. Men någonstans måste man faktiskt ta sitt ansvar och leva sina ideal om det ska bli någon skillnad.
fredag, december 19, 2008
Genustänk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag läste på text-tv häromdagen att människor (troligtvis kvinnor åsyftade) som är fans av filmgenren romantiska komedier i större utsträckning har kommunikationsproblem med sina partners för att man har orealistiska förväntningar på sitt förhållande och partnern.
Herregud.. att det forskas i detta och herregud, att "upptäckten" ligger uppe på text-tv!
Jag konstaterade redan som tonåring att det borde vara förbjudet för tjejer att leka med Barbie och läsa sagor som slutar med "så levde de lyckliga i alla sina dagar". Snacka om indoktrinering och social missanpassning. Såna sagor kommer mina barn - om jag får några - ALDRIG att få höra. De ska fostras i realismens tecken. Sanna mina ord! ("Och så levde de glada och nöjda trots att pappa egentligen var kvinna och man numer därför är två mammor i hushållet, och katten blev påkörd och blev platt som en pannkaka och kvinnor är generellt sett fysiskt svagare än män, så det så. C'est la vie!")
åh finns det orealistiska förväntningar..? please dont tell me..!
hahaha pernilla enligt din måttstock kommer jag bli jordens sämsta förälder. visionismen istället för realismen. katter har nio liv och alla är så fysiskt starka som de är psykiskt och ingenting är omöjligt :)
hoppas allt är fint. txtar på face. kram!
Gör som sköldmöerna, skär av högra bröstet och gå in i kampen!
Hmm.. Jag menar förstås inte att realismen helt ska förta visionismen. Självklart ska man våga tro på sig själv och sin förmåga att försätta berg, men då kan det vara bra att inte vara inkörd i ålderdomliga förväntningar och könsroller. Jag tror att gamla föreställningar handikappar visionären.
Vet förresten inte om jag är sugen på att skära av mitt högra bröst och gå in i någon kamp. Jag råkar gilla mitt högra bröst..
åh jag håller med dig helt och hållet på den punkten - gamla föreställningar hämmar verkligen..!
Skicka en kommentar