Omvärdering

Filippa Reinfeldt har aldrig tillhört mina favoriter - tvärtom. Men nu när jag tittade på Svenskans korseld fick jag omvärdera en hel del. Kanske särskilt som intervjuarna Sanna Rayman och Katrine Kielos är så genomdåliga och opålästa så framstår Filippa som lugn säker saklig och fantastiskt kunnig. Fint också med en lite längre intervju.

Only in New York

Min - fjärde - roomie råkade ut för en balettolycka så till slut bestämde vi oss för att ringa ambulansen. I sekunden ambulansen anländer anländer även vår finaste roomiekandidat - från upper west - till rummet som är ledigt. Vad säger man. Welcome to Williamsburg.

Ibrisagic om att klassas som invandrarpolitiker

Själv känner jag igen tankarna från mina försök att värja mig från att ständigt klassas som kvinna - vilket är ett epitet som känns oerhört onödigt i samtliga sammanhang. För ovanlighetens skull blir det alltså ett långcitat här på bloggy - dock icke att förväxlas med långbloggande. Drivet in absurdum på Politikerbloggen och underhållande i Svenskan. Inlägget är dessutom läsvärt i sin helhet.

Anna Ibrisagic i Balkanpress:
Mitt värsta exempel kommer dock från SVT. En programledare ringde mig under valrörelsen 2002 och sa att SVT kommer att ha en serie med fyra program där man på olika sätt belyser svensk politik. Ett program skulle handla om hur långt svenska politiker är beredda att gå för att få vara med i media, det andra programmet om unga i politiken, det tredje om kvinnor i politiken och det sista om invandrare i politiken. Kan ni gissa vilket program de tyckte att jag borde delta i?

Trots att min profil passade in i alla fyra program blev jag alltså erbjuden att delta i programmet som handlade om invandrare i politiken. Jag svarade nej. Han meddelade då att hans chef var mycket angelägen om att ha mig i programmet. Jag svarade att han får hälsa till sin chef att hon i så fall borde tänka om. Efter några dagar ringde chefen själv och sa att det var mycket ointelligent att tacka nej till en halvtimmessändning mitt i valrörelsen och dessutom under bästa sändningstid.
- Man skulle kunna säga att det är lika med en benägenhet till politisk självmord, sa hon.
- Att gå med på att någon annan bestämmer min egen identitet, vem jag är och hur jag känner mig, att gå med på att du och SVT klistrar en etikett på min panna, detta är politisk självmord. Och då vill jag hellre tacka nej och vara självmordsbenägen än död, svarade jag.

Det slutade med att jag fick erbjudande att vara med i första programmet. Jag accepterade erbjudandet och programmet blev lysande. Men hur mycket lättare vore det inte att ge upp, att acceptera bilden som media och andra medmänniskor vill skapa och slippa många långdragna och stundom otrevliga samtal. Hur mycket lättare vore det att inte kämpa för varje litet steg på vägen att bli svensk och i stället acceptera att: "Jag är invandrare, jag kommer alltid att vara invandrare och jag kommer aldrig att bli svensk oavsett hur länge jag lever här."

EU som fredsprojekt

Mamma berättade att Anna Ibrisagic varit i Linköping med Reinfeldt häromdagen. Anna är en av de politiker som jag följer - i gott sällskap av Gustav Fridolin Gudrun Schyman Maria Wetterstrand Nyamko Sabuni Gunilla Carlsson Anders Borg och Birger Schlaug.

Anna är något så stort som tolk i ryska. Och med tanke på att modersmålet är serbiska och bosniska, nästa modersmål svenska och så flytande engelska liksom god slovakiska och stora planer på polska och ukrainska - är hon lite i en klass för sig för Europaparlamentet. För mig känns EU som fredsprojekt otroligt viktigt och jag hoppas verkligen att Balkan kommer med i EU en dag. Vad kan väl vara bättre under den här processen - än en politiker som trivs i Luleå - arbetar i Strasbourg-Bryssel - och snart talar alla slaviska språk.

Håller helt med henne om att Frankrike och Tyskland snarare ser EU som ett marknadsprojekt medan länderna i öst fortfarande ser EU som fredsprojekt - och att det inte känns helt bra. EU för mig är fred och mänskliga rättigheter - som beror av god ekonomi och politisk transparens. Ett starkt - och demokratiskt - EU kan nå ut i världen som en större aktör än de europeiska länderna var och en för sig.

Min arbetsdag

Ett oändligt antal gånger har jag tänkt att jag borde ha den återkommande rubriken Min arbetsdag. Som när jag i Genève började dagen med bokformgivning för att sedan lyssna till G77s inlägg i MR-rådet för att sedan skriva mitt projekt för att sedan drinka på sjunde våningen för att sedan stassa om till DJ-kneget.

Eller när jag i Georgien började dagen med bokformgivning för att sedan sitta på möte med samtliga fältorganisationer för att sedan åka FN-jeep genom sönderbrutna vägar för att intervjua de fattigaste internflyktingarna för att avrapportera till kollegorna på kontoret för att till sist åka Mercedes med mina tokrika kollegor till Tbilisi för möte.

Som Qurator lärde jag mig att klara 08.00-01.00 utan ombyte och utan huvudvärkstabletter. Lagom bekvämt lagom elegant lagom snyggt. Inga smycken. Alltid matpauser. Alltid tandborste. Arbetet varierade från morgonmöte till expenservice till banklunch till teknikarbete till tjänstemannahäng till representationsdrink.

I Georgien lärde jag mig dessutom vikten av fickor. En ficka för passet en för ficklampan en för anteckningsblocket och givetvis en för snacks. Visste aldrig var man skulle stranda någonstans.

Men tyvärr har jag inte bloggat så mycket om mina arbetsdagar. Så nu känns de förfärligt avlägsna. Även att min nuvarande vardag på många sätt är väldigt spännande är den helt klart mer strömlinjeformad.

20 minuter vardag

Tio i tre satt jag på ryskan och diskuterade föräldraledighet. Tre stod jag i lobbyn och skrev på mitt nya hyreskontrakt. Tio över tre stod jag med ett glas champagne på en mottagning.

Kulturministern har skygglappar

Lena Adelsohn Liljeroth blir nu KU-anmäld för sitt uttalade stöd till Pirate Bay-domen. Med all rätta. Om hon nu alls ska uttala sig mitt under pågående rättegång - vilket hon naturligtvis inte ska - skulle hon snarare kunna ta initiativ till kreativa samtal. Som svt:s önskan om öppet arkiv eller moderata tankar kring Creative Commons. Uppenbart är att vi just nu står mellan gammalt och nytt och måste få nytt att fungera bättre än hittills. Att avfärda Pirate Bay som olagligheter är verkligen att blunda för något så oändligt mycket större.

Det får du ta med Margareta

En helt ny bild av Björn Ranelid träder fram hos Filip och Fredrik. Måste erkänna att jag nog inte varit så insatt i alla turer innan och nu blir riktigt underhållen. Det här är vad jag kallar St[R]ösocke[r].

Älskar skånska

Så det här klippet publicerar jag med stor kärlek. Det enda som är värt lite spe är Ranelids St[R]ösocke[r] - men å andra sidan har jag och min skånska kollega nu fått ett nytt mumsigt mantra. Missa inte heller Berit som jag givetvis fann hos Snaskefar.

Summan är konstant

Noterar att ju mer jag skriver i mitt arbete - desto mindre skriver jag på bloggy. Och vice versa. Idag har jag skrivit ett mycket informellt - och konfidentiellt - paper samt snart en rapport om dagens utspel i ECOSOC. Mycket underhållande dokument båda två och gott om plats för finurliga formuleringar. Önskar jag kunde publicera alltihop här.

Vänlighetsspråk

Under min höst på UNHCR fick jag veta att vi svenskar var så rakt på sak att övriga medarbetare hukade inför stormen. Minns alldeles särskilt ett mejl där jag blivit ombedd att vara så artig så det nästan var löjligt. Vilket jag var. Eller iaf ansåg att jag var. En informell drink senare hade jag fått lära mig dels att mejlet varit alltför direkt men också att mejlet - för ovanlighetens skull - gett önskat resultat. Alltså hade jag på något vis trots allt vunnit och dessutom blivit eftertraktad.

Men den där händelsen satte sina spår. Hur jag såg mig som så otroligt artig medan jag fortfarande bara var en effektiv svensk tjänsteman. Så nu googlar jag flitigt artighetsfraser. Som formellt svar på inbjudan, ursäkt samt hälsningsfraser. Särskilt frasen Please accept my apologies som ledde fram till en hel drös tips på damage control. Mycket användbart. Om man inte dömer hemsidan alltför hårt.

Widerbergare...

När jag ikväll handlade en klassisk amerikansk smörgås - dvs stenhård kritvit baguette med alldeles för mycket kött och märklig sås - blev jag helt tårögd och tänkte på Widerbergaren för 25 kr. Tänk korv skinka leverpastej saltgurka ost persikohalva. Det kanske bästa med Lund.

Använder FNs nät...

långblogga

När jag slank in på makthavare.se för deras EU-test - tack Betty - skrattade jag igenkännande åt Finansministern börjar långblogga. Underbart ord och precis vad Carl Bildt nyligen uppmärksammade.

Nyhetssammanfattningar

Läser otroligt mycket nyheter på nätet och känner en konstant lust att blogga. Men för varje ny artikel eller krönika eller hemsida så krävs bakgrundsfakta och så vilar sidorna tills Firefox dör. Vilket sker ungefär en gång varannan vecka. Som tur är autosparas de flesta sidorna så att jag lugnt kan gå in och svepa igenom senaste femtiotalet artiklar. Ändå blir det inte alls så många nyhetssammanfattningar som jag skulle önska. Särskilt som jag gillar att själv läsa bloggy och gå igenom de länkar jag annars snart hade glömt bort.

Bildt har helt rätt

Visserligen en något raljerande ton men en blogg bör inte se ut så här.

Processer

Foto Hsing Wei
När jag tittar igenom min roomies - notera att det är tredje roomien på bloggy - foton från Berlin inser jag hur fascinerande det är med vardagsfoton. Hur flera foton i rad visar en process där slutresultatet inte är alls lika intressant som själva vägen dit. Eftersom mina foton på bloggy alltid publiceras solo har jag en tendens att bli väldigt resultatinriktad. Ofta samlas flera olika detaljer i en och samma bild - som flera rum i en scen för den som läst filmvetenskap.

Samtidigt som jag själv älskar ensamfoton - och ständigt strävar efter fulländning - inser jag nu hur mycket jag saknar serierna. Processen. Misstagen. Humorn. Därför tänkte jag en gång för alla sätta mig in i Flickr. Gori Tsalka Akhmeta Florens Williamsburg Alphabet - något säger mig att jag är besatt av landskap - och givetvis pärlan Klefstad. Så många foton som aldrig ser dagens ljus inne på iphoto.

New York eller Gori..?

När jag kom hem ikväll tittade min roomie på The Factory Girl. Eftersom hennes pappa arbetat med Andy Warhol tog vi en paus och tittade på hans foton och pratade om hans liv. Otroligt fascinerande att höra henne berätta om den världen ur ett barns perspektiv. Och hur det är att växa upp med en konstnär. Sen tittade vi färdigt på filmen.

Ibland känns mitt liv så märkligt självklart.

EU-orientering

Döm om min förvåning när jag blev kristdemokrat. Samtidigt inser jag nu att mitt resultat sätter EU i lite perspektiv. Med tanke på att jag vurmar för ett fritt internet och en högst liberal syn på kön och sexualitet trodde jag att jag snarare skulle bli pirat än kristen.

Men det är ju alla de där lågintensiva frågorna om miljö utvidgning flyktingmottagning arbetstillstånd alkohol snus som valet handlar om. Alla de frågorna där jag känner mig trygg med beslutsfattarna. Så då är det inte så väldigt konstigt att alliansen hamnar i topp hos mig.

Ser verkligen fram emot att än en gång i lugn och ro titta igenom kandidaterna och välja någon som verkligen representerar mig i EU. Gör gärna testet och tipsa om det finns fler.

Och utsikten rakt ner

Och i motsatt riktning södra manhattan