Jag blev faktiskt inte alls förvånad att läsa att polska skulle vara världens svåraste språk. Tvärtom så minns jag hur en av lärarna på Slaviska i Stockholm insisterade på att polska var ännu mer lämpat för poesi än ryska. Och givetvis är det på grund av alla grammatiska former. Ju fler grammatiska former desto mindre behov av viss ordföljd. Nånstans i slutet av dikten finns en form som alldeles uppenbart hör ihop med just det där ordet i början. Så självklart. Så vackert. Så svårt.
torsdag, november 06, 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar