Konsten att parkera i Norrköping - del 1

Eftersom jag bor på landet mellan Linköping och Norrköping måste jag vara kreativ när jag tar mig till tågstationen. Om jag skulle åka kollektivt till Stockholm så skulle jag antingen behöva gå eller cykla två km till närmaste busshållplats, resa 18 km på 40 min in till stan (halva tiden med laglig bilkörning) för att sedan passera mig själv och ytterligare tre mil för att sedan komma till Norrköping och vidare till Stockholm. Om jag skulle vilja resa via Norrköping skulle jag ändå behöva resa via Linköping. Därför brukar jag få skjuts till tåget - sparar ett par timmar enkel väg - och då till Norrköping eftersom det är knappt tre mil.

En dag råkade vi köpa en gårdsbil så att vi hade två bilar och då kom jag på den geniala idén att jag kunde köra bil till tåget och långtidsparkera över natten. För oftast stannar jag bara en natt i Stockholm. Så miljövänligt tänkte jag och testade en lördagsmorgon i somras. Det gick kalas. Så bra att jag testade ännu en lördagsmorgon. Som hittat. Nöjt kom jag tjugo minuter innan tåget skulle gå en fredagmorgon. Halva Norrköpings långtidsparkering var fullparkerad - andra halvan bestod av någon slags grävarbete. Jag får syn på en hotellparkering och ringer och frågar om jag får ställa mig där - femton minter kvar - ingen fara säger han - det är bara att fortsätta några hundra meter till pendlarparkeringen - där finns alltid plats. Dåså tänkte jag och seglade lättad vidare.

Några hundra meter bort fanns mycket riktigt en pendlarparkering. En parkering full med dubbelparkerade bilar, tiggare i sina bilar, desperata tågresenärer som ropade ut genom nedvevade rutor, som rusade ut ur sina bilar för att få tag på någon ur lokalbefolkningen som kunde anvisa parkering. Det var - som en del skulle ha sagt - något osvenskt. Mitt i kalabaliken inser jag att jag nu har tio minuter kvar. Det fanns inte en chans att jag skulle hinna med tåget om jag betedde mig som de andra. Snabbt vände jag och åkte tillbaka till hotellparkeringen. Ringde och bad på mina bara knän. Visst sa han ingen fara sa han jag fixar lapp sa han - men vakten kommer ta dig ändå. Jag har sex minuter ropade jag. Så sprang jag. Biljetten var inte ombokningsbar eftersom mötet i Stockholm inte var ombokningsbart. Det var min enda chans att hinna få visum till min reportageresa i Kina.

När jag kom tillbaka på eftermiddagen hade jag fått en P-bot en halvtimme tidigare. Hotellets lilla lapp var borta. Jag vet inte om någon förbipasserande tog bort den i ren jante - kanske en av de desperata tågresenärerna som missade sitt tåg - eller om blåsten eller P-vakten tog den. Även att jag visste att det var olönt så ringde jag och frågade - men nej - regler är regler och tillstånd tillstånd. En bot är en bot. Men frågade jag - ska inte en parkering vara en parkering? Jag betalade.