Oväntad vändning

Vad som följde på kinesiskans trauma var minst sagt oväntat. Efter sina lätt anklagande frågor berättade hon hur hårt hennes föräldrar och deras generation arbetade. Konstant. Alltid. Bara för att barnen skulle få en dräglig levnadsstandard. Medan i Sverige - och såg slog hon ut med handen mot Juridicum till - verkar ingen arbeta och ändå har alla råd med nöjen och semester. Och så suckade hon självömkande om att Kina och kineser aldrig har gjort någon något ont.

Melodram. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vänligt men bestämt förklarade jag att Kina har en annan syn på människan och på mänskliga rättigheter. Men det är ju för det allmännas bästa!

Sakta men säkert insåg jag att det krävdes precision. En kinesisk masterstudent är ju knappast obegåvad - snarare ett barn av sin tid. Långsamt utvecklades ett fascinerande samtal om Kina och Japan, om andra världskriget och opiumhandeln, om USA och UK, om Mao och det stora språnget, om alla barn som skulle stärka arméerna som sedan ledde fram till enbarnspolicyn, om Himmelska fridens torg, om avrättningar av politiska fångar, om Sudan, om säkerhetsrådet. Allt.

Studenten var storögd och skakad. Aldrig tidigare hade någon pratat med henne om Kina på det här viset. Någonsin. Det kändes så genuint sa hon. Men hon visste inte vad hon skulle tro. Så nu har vi bestämt att ta en kaffe nästa vecka. Ville rekommendera henne en bok om Kinas moderna historia - typ 1858 till idag - men kom inte på någon. Tips..?