På bettet

Idag har jag svept igenom inboxen för att besvara de kommentarer som legat och skvalpat de senaste dagarna. Anonym har som sig bör fått skarpaste svaret. Anonyma ligger nämligen pyrt till på bloggy. Samtidigt som jag har botaniserat lite i kristendomens kärleksbudskap så bättring till imorgon. Nu ska jag och bettet sova lite.

Ur Agenda

Sarkozy inte helt oskyldig

Jag må vara sist men filmen är väldigt rolig. Särskilt när Sarkozy ringas in i slowmotion som vore han målgörare i en fotbollsmatch.

Om bäst före-datum och matslöseri

Tittade precis på torsdagens Aktuellt om sopdykare eller sk friganer - som har energi och kurage att protestera mot matslöseriet. Svenskarna slänger enligt Aktuellt 100 kg ätbar mat per person och år. Nästan hälften av maten som produceras i världen hamnar aldrig i våra magar.

Väldigt intressant att få se och höra friganen Roland Paulsen om sin vardag medan han bygger ett helt brödberg. Lugn och saklig med fina poänger en efter en. Därefter rent obehagligt att höra VDn för Svensk dagligvaruhandel Thomas Svaton mycket ignorant och nedlåtande säga att det var "tragiskt att människor tvingas leta mat på det sättet" och att sopor ska vara inlåsta så att "företeelsen inte finns på marknaden". My gosh. VD Svaton kan iaf inte anklagas för att vara medietränad. Jag vill inte handla i Sverige igen.

Om man riktigt ska analysera detaljerna så är osympatiske VD Svaton inte heller genustränad eftersom alla handlare enligt honom är män. Men det kanske ska lämnas därhän för stunden.

Desto bättre var Konsumentföreningens Louise Ungerth som berättade om Rapport från en slaskhink och hur man för dialog med konsumenter om bäst före-datum och minst hållbar till. När hon berättade att hennes mjölk var drickbar hela elva dagar efter bäst före-datum skrattade jag igenkännande. Eftersom jag växte upp med mjölkhinkar från grannen så visste jag knappt vad bäst före-datum standardmjölk mellanmjölk eller lättmjölk var för något förrän jag var femton.

Mjölken hämtades i hinkar med lock som ställdes i kylen. Morgonen därpå skummades den första grädden - som pappa alltid hade i kaffet - och man fick motsvarande standardmjölk. Nästa morgon skummades mjölken än en gång och man fick då mellanmjölk. Sur mjölk användes i bakning och matlagning så bäst före fanns liksom inte. Och om man mot förmodan fick en skvätt över så gick den till katten.

Skafferiet som söndagsläsning

Välskrivet om Klefstad förlag i DN idag. Om någon händelsevis skulle undra så är det fortfarande jag som har formgivit böckerna och fortfarande pappa som sköter all administration distribution och redovisning. Även att det inte verkade falla redaktören i smaken.

Heliga helger

Först nu börjar jag inse värdet av helg. Att få sova ut ströva omkring läsa en bok och äta långfrukost. Och att helgen måste få vara fri från tidsbokningar synkningar och väntor. Helt ärligt är jag hellre ensam och fri än i sällskap och tidspressad.

det slog mig precis att jag minns min första kebab min första bibimbap min första kimchi men inte min första sushi - är inte det märkligt

För trött för att cykla

När jag lämnade reppen lite före nio ikväll insåg jag att det var läge att promenera hem. Efter att ha arbetat väldigt fokuserat väldigt länge får jag någon slags tunnelseende som fungerar fint framför datorn men inte alls på E6an. Det där hålet i gatan blir plötsligt oundvikligt när tankarna fortsätter kretsa kring förhandlingar och formuleringar.

Mest uttröttande är inte själva arbetet att sammanfatta eller skriva texter. Mest uttröttande är den sociala biten. Kunnandet. Allt ska kunnas. Vetas. Omdömas. Vem är vem och inte minst vem gillar vem. Vem som är ordförande för vilken grupp som har vilka medlemmar. Vilka länder som gränsar till vilka och var det senast var militärkupp. Varför just detta land engagerar sig i försvinnanden och nästa i trafficking. Kunskapen - eller bristen därpå - avslöjas obönhörligt i alla småkonversationer före under och efter en förhandling.

Ofta måste man lita på magkänslan och rena gymnasiekunskaper - för att inte tala om alla mellanstadietimmar då vi färglade världskartor och flaggor. Minns att en bekant till mig inte läser sk oklara källor - som kvällspress - därför att när det väl blir skarpt läge så minns man inte var man läst bara att man läst. Så min bekants sätt att hantera kunskapskraven var att alltid bara läsa godkänt material. Själv är jag såklart alldeles för nyfiken för att hålla den dieten - vilket också försvårar mitt liv avsevärt. Ständigt är jag mil ifrån att vara tvärsäker.

Men peppar peppar blir det oftast rätt och jag är väldigt glad för mitt goda omdöme att ibland faktiskt bara vara tyst. Många gånger handlar det också mer om nervositet än kunskap. När en diplomat idag började staka sig under en förhandling och helt blockerade vilket år det är i år - var det inte bara skadeglada utan i högsta grad medkännande skratt som hördes i lokalen. Alla har vi varit där och alla kommer vi dit. Iaf alla vi som vågar utsätta oss för denna kunskapskonkurrens.

Tröttheten kommer till viss del också av att vara junior. Eftersom jag har upplevt den andra änden - som Q i Lund och som Mac backoffice på Handelsbanken vet jag hur lekande lätt det kan vara. Och ser verkligen fram emot att en dag nå dit även inom internationell rätt.

Oväntat svarslös

Igår blev jag presenterad för en arabisk diplomat som passionerat förklarade sin djupa villkorslösa och eviga kärlek till Jan Eliasson. Kärleken hade spirat och snart blommat under Jans magnifika ledarskap i Generalförsamlingen 2006. Stolt log jag ett brett leende tills jag fick frågan vad Jan gör om dagarna nuförtiden.. Någon som vet..?

Babushka kommer ta åver världen..!!!

Eller lite mer modest - så har underbare fine söte härlige generöse Jonny valt att kandidera till Robinson. Vilket trots allt betyder att även oväntade galna och strålande vackra Babushka finns med på ett hörn. Äntligen skulle det bli intressant att titta på Robinson igen - senaste gången var första säsongen 1998.. Jag har sagt det förut och jag säger det så gärna igen - mina vänner är underbara och när de står på tur för en TV-show kan jag verkligen rekommendera er att RÖSTA..!

Svalt FN i sommar

Åh. Minns att jag bloggade om japaners lättklädda kontorskultur. Nu ska FN slå in på samma väg. Me like.

Domedagskänsla

Ovädersmoln

Det märkligaste och märkvärdigaste med att bo i New York är nog ändå vädret. Åskoväder som är helt otroliga där vi sitter på ett kolmörkt kontor och ser blixtarna slå ner i höghusen runt omkring oss. Och efteråt solen som färgar molnen som stora rosa marshmallows. Och så ständigt denna fuktiga hetta. Overkligt är bara förnamnet.

Sol rakt genom reppen

Faktiskt så trodde jag att det var Manhattanhenge förra fredagen - men nu när jag läser vad jag skrev förra sommaren inser jag att det nog var lite tidigare. Hur som helst. Maffigt att se solen gå rakt genom reppen.

Cykelvardag

Och nu när jag ändå går igenom en massa foton kan jag inte låta bli att lägga upp ännu en cykelbild. Så här ser det ut när man trampar hem om kvällarna. Fast just detta är nog snarare femte än andra avenyn.

Sopsortering i lunchparken

Ser kanske inte helt välorganiserat ut men ändå fint att Tudor Park - där vi lunchar allt som oftast - har sopsortering.

Mycket fred på jorden

Noterade denna skylt i mataffären härförleden. I mataffären. I USA. Detta land är så väldigt motsägelsefullt på så väldigt många vis.

Erfarenheter från andra sidan

Som Q i Lund lever man i ständig symbios med nationens grannar. Arbetsåret inleds med införmöten för att övergå i underhandmöten för att slutligen övergå i sammanfattande möten. Alltid i en air av tyst diplomati. Någon enstaka gång skademinimering. Men jag upphörde aldrig att förvånas över hur dessa grannar bosatt sig bredvid en nation och sedan var så vansinnigt krävande. Iaf vissa av dem.

Nåväl. Nu är jag grannen. Och när Prideparadens efterfest brakade loss som bäst i Tompkins Square Park runt småtimmarna förra söndagen så var det faktiskt jag som snällt stoppade proppar i öronen och lugnt sussade vidare. Fint att jag kan leva som jag lär..

Kvartersbion

Igår träffade jag en israelisk fotograf. När jag visade enda bilden jag hade i kameran blev han blev helt lyrisk och sen pratade vi fotografi och kameror i säkert en halvtimme. Lärde mig ta bort det gula i inomhusfotografier utan blixt. Men ännu inte om det finns en profil.

Bilden är tagen på väg hem från reppen i torsdags. När jag passerade bion på andra avenyn skulle de precis byta bokstäver. Tänk att ha bokstavsbio 2009. Själv gillar jag fotot både rent grafiskt för alla assymetriska linjer och vinklar och rent historiskt för att USA på så många vis fortfarande befinner sig på 60-talet. Och så givetvis för de obligatoriska newyorkska byggnadsställningarna. Scaffolding.

Blandade värderingar

Givetvis blev jag väldigt besviken på den som tog fram Sveriges EU-material. Slips och scarves. Så könsrollsbundet det bara kan bli. Vad hände med tankar kring nyckelsnodd USB-minne och de - i New York Bryssel och Genève - så användbara paraplyerna.

Men blev iaf glad att någon är nytänkande när EU-ordförandeskapet invigdes på Skansen. Notera att två kvinnor i danstruppen har den traditionellt manliga klädseln och en man den traditionellt kvinnliga. Dessutom har en av dansarna verkligen buffat upp sitt afrohår. Så ser det ut som att två av kvinnorna gifter sig mot slutet. Stort.

Med gårdagens facit kan man ju ana att kd ligger bakom den förra.

kd förespråkar normaliteten

Visst har jag tänkt tanken förut - men när jag återvände till Sverige från Georgien så fick jag en sån otrolig respekt för alla de människor som lever det liv jag inte lever. De som varje morgon går till arbetet, som investerar i radhus eller villa, som har två barn, en bil och en hund, som storhandlar, källsorterar, semestrar och allt detta med jämnt humör och goda vänner. Det är ju tack vare alla dessa människor som Sverige kan vara en demokrati utan korruption - och tack vare alla dessa människor som jag kan leva mitt liv över hela världen.

När jag på Aktuellt hörde en bit av Göran Hägglunds tal i Almedalen blev jag helt chockad. Istället för att ta till sig att detta svenska folk är en blandning av socialdemokrati bondesamhälle protestantism folkrörelse företagande och integration - så menar han att det är den goda hyggeliga svenska normen - som nu attackeras av vänstern.

Med olika exempel ondgör sig Göran Hägglund över vänsterns angrepp på den sk normaliteten. Och avslutar med orden "[...] och på förskolan får barnen veta att deras lekar måste vara könsrollsneutrala". Brrr. Om Göran Hägglund gör könsneutralitet till vänsterns sak och därmed Alliansens fiende så blir jag riktigt orolig. I så fall har vi gått en så där femtio år tillbaka i ett enda steg. Minst.

Efter denna snutt ville jag lyssna på mer och inser att han dessutom saftigt smädar Pirate Bay för att de sålt sitt projekt för 30 miljoner. Så då handlade allt ändå om pengar häcklar Hägglund. Men kära nån. 30 miljoner är ju ingenting i sammanhanget - och dessutom exakt just det belopp som Pirate Bay förmodligen måste betala efter rättegången.
Noterar i svenskan att det är 60 miljoner men att svt tänkt som jag.

Om kd ska vara ett framtidsparti bland fyra så är jag mörkrädd. Hur kan en så stockkonservativ politiker anklaga vänstern för att vara bakåtsträvare. Gör vad som helst. Ta in Piratpartiet eller Miljöpartiet i Alliansen. Bara inte mer normalitet och konservatism. kd är så långt ifrån liberala tankar och individualism som man bara kan komma.

Och så har vi passerat midnatt...

...18.00 lokal tid och Sverige är nu ordförande för Europeiska Unionen. Lite historiskt känns det trots allt att sitta på 46e våningen mitt i ett mörkt och kusligt åskmoln med blixtar som spön i backen redigera kontaktlistor med Sveriges EU-logga.