Tänkt en hel del på sistone. Att jag avviker från min omgivning på en alldeles särskild punkt. Som jag nog aldrig riktigt förstått tidigare. Och det är att jag är väldigt social med min omgivning. Alltså inte med just vänner utan de som finns omkring mig för stunden. Taxichaufförer expediter massörer grannar städare servitörer bartendrar hantverkare. Människor som jag har insett att andra sällan ser. En sån som jag själv är när jag är hemma på gården och har hand om rum och frukost.
När jag tänkte den tanken insåg jag också hur otroligt berikande det är att kommunicera med olika slags människor. Svårt kanske att förklara utan att det låter fel - men jag utbyter erfarenheter och tankar med människor som utifrån sett verkar vara långt ifrån mig och min värld - eller mina världar. Men som jag känner att jag har väldigt mycket gemensamt med just för att vi är nyfikna på varandra.
Mina historier är oändliga och fungerar dagligen som underhållning och eftertanke för såväl familj som nära vänner - men de når sällan bloggy. Tänkte därför lägga en ny tagg som får heta möten och som kanske kan växa till sig en aning. Vi får se.
fredag, oktober 29, 2010
Berikande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter som en jättespännande tagg! Så roligt att du tar upp det där med att vara väldigt social med omgivningen. Min mamma är precis sån. Hon hittar vänner överallt. Nästa på ett "osvenskt" sätt. Jag har ibland svårt att få till dessa möten (med främlingar) - förutom med äldre människor (svenskar) som gärna bjuder på sig själva. Kanske är jag rädd att få ett trött bemötande och avstår därför. Alla är ju så upptagna med att bry sig om sitt eget.
Jag ska åka till NY i december och det jag längtar efter mest är inte shopping eller turistandet i sig, utan möten med spännande människor. Det är ju sånt som stannar i minnet, själen och i hjärtat. Inte chanelväskan eller pradaskorna.
ofta uppstår samtalen spontant utan att man riktigt minns vem som fällde första kommentaren. ett riktigt bra kort samtal bygger på gemensamma punkter - vädret förseningen eller tjänsten - utan alltför privata frågor. en början en topp och ett slut - och nästan nästan alltid humor.
intressant att du liksom de flesta andra vänner jag pratat med upplever att de inte riktigt har samma erfarenhet som jag. vet inte varför jag blivit som jag blivit. även om jag inte säger något själv så börjar många att prata med mig - kanske för att jag ser öppen och nyfiken ut och trots mitt podknarkande är medveten om vad som sker runtomkring mig - och också ständigt ifrågasätter saker och ting.
däremot inleder jag så gott som aldrig en konversation på tåg eller flyg - risken är överhängande att det korta upplyftande samtalet övergår i ett långt alltför privat samtal.
apropå new york och att prata med människor så är ju möjligheterna oändliga som blondin i harlem eller alphaville. haha. men eftersom du är lite mörkare än jag så vet jag inte om det funkar lika bra. värt ett försök iaf :) harlem är fint.
Harlem blir det definitivt! Tänkte uppsöka nån gospelkyrka. Vill dock inte åka med gospelturistbussen. Fy så ogenuint. Har förhoppningar om att mina gospelkontakter i Chicago ska kunna ge mig en unik chans att få sjunga med en gospelkör i NY! Det är verkligen en önskedröm.
Ska spana in din NY-blogg och ta lite tips därifrån.
ah jag hade visst glömt att svara. hur som helst. ett tips är att gå till en kyrka som har en tidig gudstjänst - i närheten av en kyrka som har en något senare gudstjänst. på så vis har man en plan b om det skulle bli fullt eller inställt.
gudstjänsterna kan vara flera timmar långa så avsätt ordentligt med tid. själv tyckte jag att det var fräckt av turisterna som lämnade under pågående gudstjänst.
om du skulle få sjunga skulle det vara ungefär hur stort som helst. hahaha. med reservationen att alla mina afroamerikanska vänner själva kallar sig svarta - bottenvåningen är helt svart och balkongen helt vit. har nog aldrig sett något så uppdelat i hela mitt liv. som en teaterpjäs.
själva gudstjänsten är sen att kapitel för sig. nöp mig i armen för att förstå att det var på riktigt.
Skicka en kommentar