fredag, oktober 29, 2010

Svårt att vara asocial

Apropå mitt sociala liv så skulle jag igår vara helt asocial för att verkligen kunna fokusera. Men på väg hem på kvällen började jag småskratta för mig själv. Jag hade ju varit allt annat än asocial.

Morgonen inleddes med ett samtal med en hemlös man på stationen. När jag satte mig på huk vid honom och gav honom mina sista lösa trettio kronor - vilket ju inte är särskilt mycket - fick jag ett underbart leende och tack söta söta du tillbaka. Vi växlade några fraser och han verkade väldigt sympatisk. När jag reste mig och gick därifrån ville jag egentligen bara fråga mer men kände inte att jag kunde.

När jag sen skulle handla så började jag prata med expediten som var ovanligt hjälpsam. Det visade sig att hon var makeup-artist och fitnesstränare. Gosh vilka muskler. Snart visade det sig även att hon hade bott i Linköping och vi var lika snart överens om att det är en himla kall stad. Så pratade vi träning och snart också cykling och miljö. Framförallt tänkte jag på hur spontan och ocynisk hon var och hur mycket jag saknar det när jag umgåtts alltför mycket med kritiska akademiker. Visst vi tränar olika delar av kroppen men ändå.

Så till slut gick jag på thaimassage. Jag har funderat på hur laglig lokalen är och undrar om de anställda har ordentliga avtal. Lite försiktigt förhörde jag mig hos massören. Snart visste jag att hon hade kommit till Sverige för tre år sedan med en svensk man och att hon inte alls tyckte om SFI. Hur ska man förstå Pippi Långstrump om man inte kan svenska? Varför inte se en film om vanliga människor som handlar på ICA frågade hon mig och det var faktiskt precis min tanke sekunden innan. Barnböcker och -filmer är alltid svåra på andra språk. Efter en liten stunds tystnad frågade hon om det inte var dåligt för Sverige att få så många flyktingar och invandrare.

Summa summarum var dagen igår otroligt givande. Utan större ansträngning vidgade jag mina vyer samtidigt som jag fick några riktigt goda skratt. Kände mig lika trygg och glad med främlingar som jag annars gör med vänner. Så enkelt och så givande. Varmt på nåt vis.

2 kommentarer:

linda sa...

vilka fina av reflektioner möten i vardagen.

Elina Jonsson sa...

tack linda. vad skönt att reflektionerna blev fina - var lite orolig att det skulle bli sentimentalt och smått på nåt vis. och vad glad jag blir över att du fortfarande läser..!