onsdag, april 06, 2011

Libyen utifrån folkrätten


Säkerhetsrådets resolution 1973 om ett militärt ingripande i Libyen för att skydda dess befolkning är mycket läsvärd. Såväl folkrättsexperter som Ove Bring och Diana Amnéus som ministrar och exministrar talar om denna resolution som glasklar och efterlängtad. Kanske inte helt lätt att förstå varför om man inte är folkrättsjurist.

Så mycket bättre då att Diana Amnéus och Gregor Noll häromveckan gjorde en Instant Analysis av resolutionen. Diana beskrev den helt enkelt som ett Kinderägg. Det är nämligen första gången som en resolution innehåller alla de tre avgörande beståndsdelarna för att ett militärt ingripande till skydd för ett lands befolkning ska vara möjlig.

1. Säkerhetsrådsbeslut för en militär intervention under FN-stadgans kapitel 7 för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I detta fall en humanitär intervention vilket dock är ett begrepp i förändring.
2. Tolkning av den endast tio år gamla principen om Ansvaret att skydda - Responsibility to Protect - RtoP.
3. Skydd av civila - Protection of Civilians - POC - som mandat utan samtycke av landets regering. Hittills har mandat för skydd av civila endast använts av fredsbevarande styrkor som per definition opererar i samtycke med landets regering.

Det historiska är alltså att resolutionen innehåller alla tre delar. Och storheten rent folkrättsligt är nästan omöjlig att beskriva i ord. Hoppas verkligen att det fungerar i praktiken så att Libyen snart har fred.

3 kommentarer:

Håkan sa...

Så ponera att insatsen misslyckas i Libyen, vad händer då? Måste regelverket göras om, eller tillämpningen?

Hur mycket står på spel för internationella samfundet?

Elina Jonsson sa...

Angående regelverket så finns det olika kriterier för tillämpningen av RtoP - bla att den militära insatsen inte ska åsamka större skada än själva situationen. Dessutom är RtoP uppdelad i tre faser - förebyggande, intervention och återuppbyggnad. Så i mina ögon är själva regelverket gediget.

Angående den direkta frågan om insatsen skulle misslyckas i Libyen så svarade Ove Bring att Khadaffi med största sannolikhet skulle bli så trängd att han tvingas avgå till slut i vilket fall. Särskilt som han inte har särskilt starkt lokalt stöd.

Sen är det ju sällan så att man ger upp om en insats misslyckas - utan isf så vidtar en ny handlingsplan och ett nytt scenario.

Rekommenderar verkligen intervjun med Ove Bring.

Elina Jonsson sa...

Och för det internationella samfundet är det ju redan världshistoria att man har lyckats rösta igenom resolution 1973.