Märkligt men det känns som att det är först på sistone som jag har börjat förstå Kaukasus. Alla känslor - all hjärta och smärta. Hur det är att leva här och nu. Att vara stolt och temperamentsfull och vacker och lidelsefull. Ju mer jag förstår desto mer vill jag lära mig. Jag vill uppleva mer älska mer gråta mer skratta mer. Svårt att förklara varifrån det kommer och varför det tog så lång tid att förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar