Efterlängtad

Alldeles oväntat kom idag pdfen - Observatör med fingertoppskänsla.

På samma tema...

Jag har försökt införa lite öppet svenskt tänkande med georgiska kollegor. Bland annat har jag förespråkat horisontellt ledarskap med uppmuntran och konstruktiv kritik. Försökt att förklara hur man ger kritik i enrum beröm i större sammanhang, att konstruktiv kritik handlar om att fokusera på det som faktiskt kan förändras - och behöver förändras, att man ska skilja på sak och person och framförallt att personlig utveckling bygger på uppmuntran av det som är positivt. Och förstås att inte säga DU ÄR DUM utan jag upplever att du missförstår mig och undrar om du känner likadant. Typ. Resultatet..?

I de mest oväntade sammanhang får jag nu regelbundet rejäla smällar i linje med DU GÖR FEL och när jag säger att det kanske inte riktigt kom ut på rätt sätt MEN DU VILL JU HA KRITIK. Hahaha jag kan faktiskt inte låta bli att skratta för jag HAR ju faktiskt bjudit in till det. Jag visste bara inte att jag öppnade pandoras ask...

Inga krusiduller

En stor skillnad mellan vår del av världen och denna del av världen - och ännu mer så med andra delar av världen - är synen på privatliv. Med storfamiljer och nära grannrelationer så tas inte särskilt mycket hänsyn med svenska mått mätt. Eller som i affären häromdan när jag tydligen inte hade pengar på mitt kort och nästa kort inte funkade och det inte fanns wifi och jag bara behövde två min för att föra över pengar från det icke fungerande kortet till det tomma kortet.

Då ropar kassörskan DU HAR INGA PENGAR och när jag säger kan du parkera mig och ta nästa kund NEJ FÖR DU HAR INGA PENGAR men det var inte riktigt ett svar säger jag kan du eller kan du inte parkera mig DU HAR INGA PENGAR SÅ KÖPET GÅR TILLBAKA jag tittar bestört på mina sju kassar i vagnen och tänker på mina timmars letande och hör mig själv säga att det säkert är linjen som är blockerad DU HAR INGA PENGAR DET STÅR HÄR hon visar kvittot HÄR jag försöker att inte titta på diplomatkön som ringlar sig allt längre medan jag försöker flytta över pengar ALLTSÅ DU HAR INGA PENGAR OCH KÖPET GÅR ÅTER GE MIG VARORNA till slut skakar jag fram nästan allt i kontanter och sista hundralappen på kortet. Fint säger hon och så går jag. Och tänker att detta faktiskt aldrig hänt mig i Sverige.

Om kortet inte skulle fungera så skulle allt lösas konfliktfritt och smidigt med parkerad kassa, nya kunder, ett samtal för att flytta pengar eller ta ut på bankomat eller ringa en vän eller vad som helst. I det tysta och privata. Skillnaden är också att här är det liksom ingen som bryr sig. Alla vet liksom allt om alla.

Modiman

The modi man är mannen - aldrig sett en kvinna - som står snett bakom bilen när man parkerar och som säger modi modi modi - kom kom kom. Georgiernas park assist. Modimannen ser även till att trafiken står still medan man parkerar. Så får han en slant för besväret.

Skönheten

Nissan XTERRA.

Konsten att parkera

När jag skulle berätta för pappa hur snitsigt jag fickparkerat häromdan - igen - så frågade han om jag kunde justera backspeglarna elektroniskt för att se trottoarkanten. Insåg hur georgisk jag blivit när jag skrattande frågade om trottoarkant. Antingen finns den inte eller så kör man upp på den. Den högra sidan är inte trottoarkanten utan en vägg eller ett plank. Och man ska parkera så nära nära som bara är möjligt. Mitt rekord är två centimeter utan varken parkassist eller modiman. Men så har jag ju också min egen bil så jag behöver inte bry mig om oändlig pappersexercis om jag råkar skrapa bilen.

Skattkammare

Igår stod jag ute i solen och småpratade med min väldigt trevliga hyresvärd. Så plötsligt frågade hon om det inte var dags för mig att köpa bil. Generat tittade jag ner i marken och sedan bort mot min fina svarta jeep. Jag hade liksom inte velat skylta med det. Men det fick jag förstås äta upp. Inte bara tyckte hon bilen var toppen och skulle själv köpa ny - hon visade mig porten ner till husets parkeringsplatser. I Tbilisi är man verkligen inte bortskämd med egen parkeringsplats - men det är just vad jag har..!

Observatör med fingertoppskänsla

Foto Mikael Svensson
Förra veckan blev jag intervjuad för Östgöta Correspondenten - Corren. Artikeln finns inte på nätet men kanske att en pdf kan dyka upp så småningom. Jag är så fascinerad av att en journalist kan lyssna i två timmar och sedan koka ner allt material till en halvsida text - och att texten fortfarande är intressant och speglar verkligheten. Ett hantverk helt klart. Liksom fotografen som lyckas fånga en rolig bild bland alla porträttfoton. En av de genuint trevligaste intervjuerna hittills.

Saknat

Märkligt vad det är inspirerande att skriva. Och att läsa vad man själv skrivit för länge sen. Det är som att nypa sig i armen och påminna sig om allt det fantastiska och positiva som händer hela tiden. Alla tankar som det väcker. Och att inte fastna i här och nu och nitty gritty utan tänka framåt och bakåt och kanske framförallt uppåt och utåt. Solen skiner fåglarna kvittrar och jag är helt enkelt äntligen tillbaka på bloggy.

Misslyckanden som erfarenheter

Tänk om alla människor såg sina misslyckanden som erfarenheter. Kunde begrunda och förstå kanske till och med skratta och gå vidare. Istället för att bli arga och bittra och rädda. Istället för att peka finger och skylla ifrån sig. Istället för att förstöra andras liv för ... ingenting.

Ibland blir jag helt tagen på sängen. När någon pekar finger mot mig pekar jag instinktivt vidare. Men så stannar jag upp och funderar varför. Om det är för att jag har gjort fel så bör jag väl ändå ta ansvar för det och lära mig av erfarenheten..? Och om det är något som någon annan har gjort fel kanske jag kan vara så storsint att jag stannar karusellen och tar ansvar även för det..? Och som jurist bör jag i första hand fundera över om det ens verkligen var fel eller om det bara verkar vara fel för att alla pekar åt samma håll..?

Fortfarande blir jag så makalöst inspirerad av Cirkus Cirkörs Wear it like a crown. Om kaos och ordning, risker och möjligheter. "Om att välja att bära våra misslyckanden, rädslor och tillkortakommanden som en krona. Och att putsa den och bära den med stolthet."

Så vackert att leva sitt liv fullt ut med misslyckanden och lyckanden och sorg och kärlek. Fina linjer och djupa ögon. Önskar jag kunde flytta mitt perspektiv lite oftare och hålla kvar det lite längre.

Essande

Min svensklärare på gymnasiet sa alltid att något essade sig - dvs blev bättre av att vila. Som ställtid. Jag har sedan länge insett att hur vass jag än är på att skriva - behöver jag ge vissa texter mer tid. Just nu ligger två inlägg och essar sig och kanske essar de sig hela natten.

I never make a mistake twice. I make it like five or six times, just to be sure.

Okänt ursprung.

Plötsligt bara händer det..

Veckans favvofoto

Smygfotade personen framför mig uppför trappan. Uppvikta jeans randiga strumpor och klassiska blåröda sneakers. Så svenskt. Älskar rörelsen i bilden. Bara ett lätt instagramfilter för fokus på strumpan.

Lång väntan

Mackie är på service. Saknaden är oändlig.

Föredrag - Vad gör en fredsobservatör?

I förra veckan blev jag inbjuden av Örtomta hembygdsförening för att berätta om mitt yrkesval. Väldigt spännande att hålla föredrag för en grupp som inte alls vet vad jag gör. Det viktiga är att hamna på rätt nivå så att det både är förståeligt och medryckande. Men med en sådär femtio foton så gick det bra och blev mycket uppskattat. Bästa av allt var att publiken lade lite extra pengar som tillsammans med mitt arvode gick till SAK. Win-win helt enkelt!

Stavningar

Surfade runt på UD.se i jakten på zätan i Azerbajdzjan och Abchazien.

UD Resklar

Av en slump sprang jag på UDs reseapp. Inte alls tokig.

When you are away you crave the home comforts, then when you return you forget why you missed them at all and long for the things you have left behind.

The Hour

Utlandserfarenhet som resurs

Om vikten att ta vara på utsändas erfarenheter - både militära och civila. Istället för att fokusera på posttraumatisk stress lyfta fram posttraumatisk personlig utveckling. Förstå hur erfarenhet av kulturkrockar och problemlösning skulle bidra mycket till det svenska samhället. En parallell är oförståelsen inför invandrares erfarenheter.

Utan medvetet organiserade vägar att samla in och beakta varierade och ibland även kritiska röster blir ledningar i alla sorters organisationer sämre rustade att fatta goda beslut, och mer överraskade när saker går fel.

Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström om centern.

Dags

Imorgon bär det av tillbaka till livet. Saknat Tbilisi.