Juldagsfirande

Igår var det juldagsfirande med traditionell kyrklig procession längs Rustaveliavenyn förbi Stadshuset över Baratashvilibron förbi Saakasjvili och slutligen upp till den nybyggda Sameba-kyrkan.

Givetvis följde jag med min georgiska familj. Och alla fick vi vackra vykort signerade av patriarken. Men själv kunde jag inte sluta tänka på Ivanhoe när jag såg alla vita dräkter med röda kors.

Vänliga och vackra

Vill bara meddela att jag hittills är väldigt förtjust i georgier.

Amanda Jenssen eller Amy Winehouse

Är det bara jag eller låter Jenssen som en något blek Winehouse..?

Apropå Gaza

Redan första dagen i Georgien insåg jag att landet inte bara är USA-vänligt utan också proisrael. De religiösa banden länderna emellan är starka. En avgörande majoritet är helt införstådd med att Israel bara gör det som är nödvändigt och svarar med samma mynt.

Själv inser jag samtidigt hur propalestina Sverige är. Och att vi inte menar att man ska svara med samma mynt utan lägga ner vapnen. Ingenting kan ursäkta att civila dödas - framförallt inte hämnd.

Minns ett intressant samtal med en israelisk vän och diplomat som förklarade att konflikten nu handlar om vatten. Israel behöver vattenreserverna på Palestinskt område. Därför menade hon att konflikten i princip är olöslig. Och att religionen nu är långt sekundär. Återigen skulle alltså miljön spela en avgörande roll i en konflikt.

Skriva är guld

Missa inte Rozzes nya klipp.

Bokaffär med café och trådlöst

Om man som jag glömt köpa ett ryskt ficklexikon - eller kanske vill slå till på en georgisk parlör - kan jag rekommendera Prospero's Books i centrala Tbilisi. Inte det billigaste stället i stan men fantastiskt trevlig personal och ett västerländskt utbud. Dessutom ett mysigt café.

Tyvärr är internetuppkopplingen inte trådlös utan via kabel. Och 4 Lari i timmen känns väl dyrt med tanke på att det finns gratis i andra änden av stan. Men när jag slog mig ner för att arbeta i Word plingade min lilla notifier till ändå. Insåg snart att jag ovetande använde antingen deras egna wifi eller grannens wifi. Så inofficiellt trådlöst mao.

Liten georgisk ordbok

För en gång skull befinner jag mig i ett land där jag förstår absolut ingenting. Varken av talat eller skrivet språk. Min smala lycka är att jag kan både engelska och ryska. Men här följer en liten georgisk parlör. Mer vetenskapliga varianter finns på wikitravel och About Georgia.

hej [gamardjåba]
tack [madlobte]
tack så mycket [didi madloba]
varsågod [arapris]
ursäkta/förlåt [bodischi]
hur mår du/ni? [rogor khar/t]
tack, bra [madlobd, kargadh]
vad heter du/ni? [sheni/tkveni saxeli]
kom [modi]
gå iväg [tsadi]
kallt [matsiva]
hungrig [myshija]
vatten [tskhali]
hjälp [mischvele/t]

Klassisk syn

Förnyelsebar energi som konfliktlösning

Redan min första dag i Georgien hamnade jag i en het diskussion om grön energi. Själv sa jag aningslöst att sol, vind och vatten kommer vara en stor del av vår energiförsörjning om en sådär tjugo år. Tjugo år! Alla tittade chockat på mig. Inte alls. Om fem år. Eller kanske tio.

Alla här är nämligen övertygade om att den dag vi har grön energi så kommer Rysslands makt att försvinna som genom ett trollslag. Och den dagen kan inte komma snart nog. Givetvis har de rätt och jag har själv länge tänkt samma tanke. Alldeles för sällan som vi i Sverige diskuterar miljöpolitik utifrån ett konfliktperspektiv.

Mycket att ta in

Idag har jag också fått veta att jag helst bör ha lite fulare kläder i Gori. Och inte så tajta. Familjen jag bor hos är orolig att jag är för snygg. Väldigt underhållande. Särskilt som georgierna själva är så vackra.

Tillbaka från midnattsmässan

Även att mitt liv kan ta snabba vändningar trodde jag inte för två månader sedan att jag skulle fira ortodox jul med midnattsmässa i Tbilisi. Men nu har jag gjort det. Klätt mig i lång svart kappa och svart sjal över håret. Tänt ljus. Och stått så nära människor i kyrkan att jag visste hur de såg ut utan att ens se dem.

Kyrkan var vackert upplyst och ljuset glittrade i prästens alla ädelstenar. Båda våningarna var mer än överfulla med människor i kö ända ut på trappen - men ändå gjordes plötsligt rum utmed väggarna. Sakta kom så prästen gående längs väggen klingande med klockor och med ett monalisaleende på läpparna.

Även att jag var den enda blonda, blåögda ja faktiskt till och med västerländska personen i hela kyrkan kände jag mig väldigt välkommen. En och annan viskade leende Merry Christmas. Hade nämligen fått strikta instruktioner att inte prata ryska - för då blev min trovärdighet som gäst ifrågasatt. Och alltså också min rätt att komma förbi åtminstone någon del av kön.

The Agronomist

För nästan exakt en månad sen såg jag jordens skönaste dokumentär - The Agronomist. Bara namnet gjorde mig såklart nyfiken. Filmen handlar om Jean Dominique som kritiserade Haitis olika regimer under mer än 40 år. Eftersom lantbruket sågs som enda vägen att hjälpa det haitiska folket läste han av starkt ideologiska skäl till agronom.

Mycket riktigt gjorde han stor skillnad och allteftersom hans arbete uppmärksammades hamnade han snart i fängelse. När han kom ut bestämde han sig för att istället berätta om misären och grundade i början av 60-talet Haitis första självständiga radiostation.

Denne Jean Dominique är one of a kind - helt magisk och alldeles underbar. Med ett minspel som inte är av denna värld och små rappa kommentarer som inte lämnar någon oberörd. Filmen är alldeles för oväntad för att kunna beskrivas i ord - den måste ses..!

Och btw är hans fru Michèle Montas Ban Ki Moons talesperson.

scroller

Åh. Ser man på. Även Aftonbladet har lärt sig det unika värdet av en scroller. Alltså nåt spännande längst ner på sidan som får läsaren att scrolla genom all övrig information. Själva kallar de det sidavslutning som faktiskt kan locka läsaren att ta sig hela vägen. Mycket fiffigt.

Som Q på Östgöta nation i Lund så skrev jag varje vecka ett veckobrev. Mycket färgglatt och pedagogiskt. Men eftersom jag var övertygad om att många på listan inte ens skulle öppna brevet och se dess fulla glans lade jag in veckans ord på slutet. Ordet blev en succé och fick snart det inofficiella namnet scroller.

Dan före dan

Juldekorationerna känns inte lika dammiga här som hemma för imorgon är det julafton igen. Båda jularna och båda nyåren firas i Georgien. Men ledighet ges bara för det gregorianska nyåret 31 december och den ortodoxa julen 7 januari.

Med beröm godkänt

Dessutom klarade jag eldprovet med glans. Min vän och hennes föräldrar noterade och kommenterade alla tre mina fina inneskor. Minsann finns det märkliga länder där man går i sockar inomhus.

Som en tidsmaskin

Först nu inser jag hur otroligt mycket jag saknat Ryssland. Och hur mycket Ryssland har påverkat mig. Plötsligt är jag arton år igen. På flygbussen tidigt imorse drog jag girigt in lukten av sur grädde - förmodligen doften av vått ylle. Medan jag tittade ut genom små titthål på igenimmade rutor. Och mindes hur den där imman alltid frös till is.

Efter en härlig frukost och ett par timmars sömn tog min vän mig på rundtur i stan. Märkligt nog kände jag mig helt hemma i de ortodoxa kyrkorna. Efter så många år. Och så diskuterade jag rysk politik på ryska - som om jag inte gjort annat de senaste åren. Läser vant över ryggarna i bokhyllan. Placerar enkelt de ryska författarna i tid och rum.

Dessutom blir jag lycklig som ett barn över hål i gatan och rostiga lador och remont. Älskar den röriga varma härliga inte alltför tillrättalagda tillvaron. Visst är det lägre standard och visst finns det övrigt att önska när det gäller mänskliga rättigheter. Men min första dag i Georgien har verkligen återupplivat fantastiska minnen.

Propellerplan över Östersjön

Årets julklapp

Av mamma fick jag i år obegränsat med medicin. Världens bästa julklapp. Älskar mitt lilla husapotek. Och är lite vis av erfarenheten.

Vackra Linköping

Aftonbladet har uppenbarligen inget hjärta

Foto Marcus Johansson Aftonbladets läsarbild.
Apropå gårdagens krig på badstranden var det idag en otrevlig syn som mötte dykinstruktören. Nittio bakbundna burmesiska flyktingar som låg på stranden i ett helt dygn innan de forslades iväg. Fine. Fotografen sa inget olämpligt. Fotot är fantastiskt. Men att avsluta artikeln med ett glatt Grattis till de 7100 kronorna! var väl magstarkt.

Storebror ser dig

Oväntad logga på Pirate Bay idag. Eller kanske inte helt oväntad.

Jobbigt med krig på badstranden

Vet inte vad som är värst. Att turister skamlöst njuter av värmen i länder med krig diktatur och fattigdom. Eller att ett par journalister på Aftonbladet plockar ut två turister som de enda skyldiga. Från båda perspektiv är artikeln oerhört beklämmande.