Det är vad jag har gjort de senaste månaderna. Varit ute och gått en massa massa timmar på kvällarna. Sprungit i regnet med samma låt på repeat. Lyssnat på sommarpratare som berört på djupet. Läst inspirerande böcker om och av människor som stått inför svåra val. Pratat länge länge med mamma och pappa. Med M. Mediterat. Som att jag befunnit mig i en dimma och vetat att jag varit tvungen att röra mig men inte vetat vart. Svårt men oundvikligt. Jag insåg att det var dags för en förändring. Så jag har sagt upp mig. Börjat skriva igen. Börjat fota igen. Börjat skratta igen. Mitt vackra liv i Tbilisi är över för denna gången men finns för alltid i mitt hjärta. Liksom alla mina underbara vackra fina vänner. Ledsamt med avslut men en välbehövlig början.
torsdag, augusti 08, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja ibland måste man ta svåra beslut och få till en förändring i livet och ur det kommer det alltid något spännande och gott!
visst är det så..! när beslutet väl är fattat känns det som den naturligaste sak i världen :) även att processen varit lång..
Då kanske en satsning på Klefstad är perfekt nu, skulle väl vara ett inspirerande projekt tillsammans med författande och fotande!;)
Skicka en kommentar