Stockholmssyndromet

Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men först nu när jag har flyttat så inser jag hur mycket jag anpassade mig till livet i Zugdidi. Som att jag omedvetet levde med konstant dåligt samvete. Eftersom vi nordbor signalerar pengar och framgång - perfekta vita tänder funktionskläder mackie... - så har jag gjort allt för att neutralisera mig själv. Undvikit vissa frågor och ämnen - tagit omvägar och dolt saker - slutat sminka mig satt upp håret. Kämpat med boende och mathygien. Blivit sjuk och hållit masken på ett sjukhus som inte är av denna värld. Men jag har känt en enorm sympati med befolkningen. Känt deras hopplöshet och förstått deras beteende - även när det varit i högsta grad opassande. Nu när jag är i Tbilisi känns det dels som att jag inte förtjänar det - varför får vissa leva bättre än andra? - och dels som att jag måste börja leva och njuta igen. Livet måste trots allt levas.