Erfarenhet är evig skönhet.

Kjell Albin Abrahamsson

Maffigt

Älskar verkligen Zugdidis botaniska trädgård. Ormbunkarna är över en meter höga och det är bara vår än så länge. Väldigt exotiskt.

Prästkragar

Inspirerad av kollegas fina bilder.

Klassiker

Svalka

Hundarna plumsar i plurret precis överallt.

Sommar sommar sommar

Gårdagens sextimmarspass i solen krävde sin observatör - solskyddskräm långärmat keps tre liter vatten resorb och lunchlåda. Och så förstås den obligatoriska svalstunden i bilen mitt i passet.

Väntan

Efter två dagars resa fick jag vänta fyra timmar i Batumi innan det var dags att åka hem till Zugdidi. Givetvis enligt klassiskt georgiskt snitt - bara tjugo minuter till. Och tjugo. Och tjugo.

Istanbul

Resa Arlanda-Batumi innebär antingen nattresa med sju timmars väntan på Atatürk eller övernattning i Istanbul. Jag väljer det senare och njuter av en natt i limbo. Oändligt skönt.

Sverige

Ååååååh

Med reservation för David Lagercrantz forcerade svenska så är Jag är Zlatan en guldklimp. Visserligen har jag älskat Zlatan från första början men boken handlar inte bara om personen utan också om framgången. Träning motgångar och revanschlusta. Nörderi och ilska. Kärlek och glädje. En mängd detaljer från boken som skulle lätt kunna stavas observatör i multinationell fredsoperation - dvs mitt arbete. Boken är så mycket mer än en biografi eller en sportbok eller en bästsäljare. Boken är om livet familjen och möjligheterna. Om modet. Väldigt inspirerande.

Huset vid moskén

Som av en händelse läser jag en massa böcker från Mellanöstern och Centralasien och senaste boken i raden är Huset vid moskén. Generationerna i huset speglar omvälvningen i Iran från 50-talet och framåt - det traditionella persiska samhället som bryts i Shahens vita revolution för att sen skarpt islamiseras i och med revolutionen 1979. Boken hamnar tyvärr lite i skuggan av mästerverken Morgon i Jenin, Flyga drake och Tusen strålande solar. Berättelsen är inte alls lika varm och fängslande. Språket - kanske översättningen - känns återhållsamt nästan kliniskt. Men boken är välskriven och balanserad och läsvärd på sitt sätt. Som att den växer ända till slutet.

Befriande

Bemötande

Såg Isabella Blondinbella Löwengrip och Lorine Loreen Talhaoui direkt efter varandra i morronsoffan och skillnaden i bemötande från journalisterna är som natt och dag. Otroligt imponerad att Isabella inte blir defensiv av alla negativt ställda frågor tystnader och djupt veckade pannor. Samtidigt som Lorine får leenden och "visst förstår jag" "jag förstår precis" om och om igen. Jag gillar både Isabellas tokdriv och Lorines bohemstil och önskar att båda hade fått lika fint bemötande.