Omvärdering

Filippa Reinfeldt har aldrig tillhört mina favoriter - tvärtom. Men nu när jag tittade på Svenskans korseld fick jag omvärdera en hel del. Kanske särskilt som intervjuarna Sanna Rayman och Katrine Kielos är så genomdåliga och opålästa så framstår Filippa som lugn säker saklig och fantastiskt kunnig. Fint också med en lite längre intervju.

Only in New York

Min - fjärde - roomie råkade ut för en balettolycka så till slut bestämde vi oss för att ringa ambulansen. I sekunden ambulansen anländer anländer även vår finaste roomiekandidat - från upper west - till rummet som är ledigt. Vad säger man. Welcome to Williamsburg.

Ibrisagic om att klassas som invandrarpolitiker

Själv känner jag igen tankarna från mina försök att värja mig från att ständigt klassas som kvinna - vilket är ett epitet som känns oerhört onödigt i samtliga sammanhang. För ovanlighetens skull blir det alltså ett långcitat här på bloggy - dock icke att förväxlas med långbloggande. Drivet in absurdum på Politikerbloggen och underhållande i Svenskan. Inlägget är dessutom läsvärt i sin helhet.

Anna Ibrisagic i Balkanpress:
Mitt värsta exempel kommer dock från SVT. En programledare ringde mig under valrörelsen 2002 och sa att SVT kommer att ha en serie med fyra program där man på olika sätt belyser svensk politik. Ett program skulle handla om hur långt svenska politiker är beredda att gå för att få vara med i media, det andra programmet om unga i politiken, det tredje om kvinnor i politiken och det sista om invandrare i politiken. Kan ni gissa vilket program de tyckte att jag borde delta i?

Trots att min profil passade in i alla fyra program blev jag alltså erbjuden att delta i programmet som handlade om invandrare i politiken. Jag svarade nej. Han meddelade då att hans chef var mycket angelägen om att ha mig i programmet. Jag svarade att han får hälsa till sin chef att hon i så fall borde tänka om. Efter några dagar ringde chefen själv och sa att det var mycket ointelligent att tacka nej till en halvtimmessändning mitt i valrörelsen och dessutom under bästa sändningstid.
- Man skulle kunna säga att det är lika med en benägenhet till politisk självmord, sa hon.
- Att gå med på att någon annan bestämmer min egen identitet, vem jag är och hur jag känner mig, att gå med på att du och SVT klistrar en etikett på min panna, detta är politisk självmord. Och då vill jag hellre tacka nej och vara självmordsbenägen än död, svarade jag.

Det slutade med att jag fick erbjudande att vara med i första programmet. Jag accepterade erbjudandet och programmet blev lysande. Men hur mycket lättare vore det inte att ge upp, att acceptera bilden som media och andra medmänniskor vill skapa och slippa många långdragna och stundom otrevliga samtal. Hur mycket lättare vore det att inte kämpa för varje litet steg på vägen att bli svensk och i stället acceptera att: "Jag är invandrare, jag kommer alltid att vara invandrare och jag kommer aldrig att bli svensk oavsett hur länge jag lever här."

EU som fredsprojekt

Mamma berättade att Anna Ibrisagic varit i Linköping med Reinfeldt häromdagen. Anna är en av de politiker som jag följer - i gott sällskap av Gustav Fridolin Gudrun Schyman Maria Wetterstrand Nyamko Sabuni Gunilla Carlsson Anders Borg och Birger Schlaug.

Anna är något så stort som tolk i ryska. Och med tanke på att modersmålet är serbiska och bosniska, nästa modersmål svenska och så flytande engelska liksom god slovakiska och stora planer på polska och ukrainska - är hon lite i en klass för sig för Europaparlamentet. För mig känns EU som fredsprojekt otroligt viktigt och jag hoppas verkligen att Balkan kommer med i EU en dag. Vad kan väl vara bättre under den här processen - än en politiker som trivs i Luleå - arbetar i Strasbourg-Bryssel - och snart talar alla slaviska språk.

Håller helt med henne om att Frankrike och Tyskland snarare ser EU som ett marknadsprojekt medan länderna i öst fortfarande ser EU som fredsprojekt - och att det inte känns helt bra. EU för mig är fred och mänskliga rättigheter - som beror av god ekonomi och politisk transparens. Ett starkt - och demokratiskt - EU kan nå ut i världen som en större aktör än de europeiska länderna var och en för sig.

Min arbetsdag

Ett oändligt antal gånger har jag tänkt att jag borde ha den återkommande rubriken Min arbetsdag. Som när jag i Genève började dagen med bokformgivning för att sedan lyssna till G77s inlägg i MR-rådet för att sedan skriva mitt projekt för att sedan drinka på sjunde våningen för att sedan stassa om till DJ-kneget.

Eller när jag i Georgien började dagen med bokformgivning för att sedan sitta på möte med samtliga fältorganisationer för att sedan åka FN-jeep genom sönderbrutna vägar för att intervjua de fattigaste internflyktingarna för att avrapportera till kollegorna på kontoret för att till sist åka Mercedes med mina tokrika kollegor till Tbilisi för möte.

Som Qurator lärde jag mig att klara 08.00-01.00 utan ombyte och utan huvudvärkstabletter. Lagom bekvämt lagom elegant lagom snyggt. Inga smycken. Alltid matpauser. Alltid tandborste. Arbetet varierade från morgonmöte till expenservice till banklunch till teknikarbete till tjänstemannahäng till representationsdrink.

I Georgien lärde jag mig dessutom vikten av fickor. En ficka för passet en för ficklampan en för anteckningsblocket och givetvis en för snacks. Visste aldrig var man skulle stranda någonstans.

Men tyvärr har jag inte bloggat så mycket om mina arbetsdagar. Så nu känns de förfärligt avlägsna. Även att min nuvarande vardag på många sätt är väldigt spännande är den helt klart mer strömlinjeformad.

20 minuter vardag

Tio i tre satt jag på ryskan och diskuterade föräldraledighet. Tre stod jag i lobbyn och skrev på mitt nya hyreskontrakt. Tio över tre stod jag med ett glas champagne på en mottagning.

Kulturministern har skygglappar

Lena Adelsohn Liljeroth blir nu KU-anmäld för sitt uttalade stöd till Pirate Bay-domen. Med all rätta. Om hon nu alls ska uttala sig mitt under pågående rättegång - vilket hon naturligtvis inte ska - skulle hon snarare kunna ta initiativ till kreativa samtal. Som svt:s önskan om öppet arkiv eller moderata tankar kring Creative Commons. Uppenbart är att vi just nu står mellan gammalt och nytt och måste få nytt att fungera bättre än hittills. Att avfärda Pirate Bay som olagligheter är verkligen att blunda för något så oändligt mycket större.

Det får du ta med Margareta

En helt ny bild av Björn Ranelid träder fram hos Filip och Fredrik. Måste erkänna att jag nog inte varit så insatt i alla turer innan och nu blir riktigt underhållen. Det här är vad jag kallar St[R]ösocke[r].

Älskar skånska

Så det här klippet publicerar jag med stor kärlek. Det enda som är värt lite spe är Ranelids St[R]ösocke[r] - men å andra sidan har jag och min skånska kollega nu fått ett nytt mumsigt mantra. Missa inte heller Berit som jag givetvis fann hos Snaskefar.

Summan är konstant

Noterar att ju mer jag skriver i mitt arbete - desto mindre skriver jag på bloggy. Och vice versa. Idag har jag skrivit ett mycket informellt - och konfidentiellt - paper samt snart en rapport om dagens utspel i ECOSOC. Mycket underhållande dokument båda två och gott om plats för finurliga formuleringar. Önskar jag kunde publicera alltihop här.

Vänlighetsspråk

Under min höst på UNHCR fick jag veta att vi svenskar var så rakt på sak att övriga medarbetare hukade inför stormen. Minns alldeles särskilt ett mejl där jag blivit ombedd att vara så artig så det nästan var löjligt. Vilket jag var. Eller iaf ansåg att jag var. En informell drink senare hade jag fått lära mig dels att mejlet varit alltför direkt men också att mejlet - för ovanlighetens skull - gett önskat resultat. Alltså hade jag på något vis trots allt vunnit och dessutom blivit eftertraktad.

Men den där händelsen satte sina spår. Hur jag såg mig som så otroligt artig medan jag fortfarande bara var en effektiv svensk tjänsteman. Så nu googlar jag flitigt artighetsfraser. Som formellt svar på inbjudan, ursäkt samt hälsningsfraser. Särskilt frasen Please accept my apologies som ledde fram till en hel drös tips på damage control. Mycket användbart. Om man inte dömer hemsidan alltför hårt.

Widerbergare...

När jag ikväll handlade en klassisk amerikansk smörgås - dvs stenhård kritvit baguette med alldeles för mycket kött och märklig sås - blev jag helt tårögd och tänkte på Widerbergaren för 25 kr. Tänk korv skinka leverpastej saltgurka ost persikohalva. Det kanske bästa med Lund.

Använder FNs nät...

långblogga

När jag slank in på makthavare.se för deras EU-test - tack Betty - skrattade jag igenkännande åt Finansministern börjar långblogga. Underbart ord och precis vad Carl Bildt nyligen uppmärksammade.

Nyhetssammanfattningar

Läser otroligt mycket nyheter på nätet och känner en konstant lust att blogga. Men för varje ny artikel eller krönika eller hemsida så krävs bakgrundsfakta och så vilar sidorna tills Firefox dör. Vilket sker ungefär en gång varannan vecka. Som tur är autosparas de flesta sidorna så att jag lugnt kan gå in och svepa igenom senaste femtiotalet artiklar. Ändå blir det inte alls så många nyhetssammanfattningar som jag skulle önska. Särskilt som jag gillar att själv läsa bloggy och gå igenom de länkar jag annars snart hade glömt bort.

Bildt har helt rätt

Visserligen en något raljerande ton men en blogg bör inte se ut så här.

Processer

Foto Hsing Wei
När jag tittar igenom min roomies - notera att det är tredje roomien på bloggy - foton från Berlin inser jag hur fascinerande det är med vardagsfoton. Hur flera foton i rad visar en process där slutresultatet inte är alls lika intressant som själva vägen dit. Eftersom mina foton på bloggy alltid publiceras solo har jag en tendens att bli väldigt resultatinriktad. Ofta samlas flera olika detaljer i en och samma bild - som flera rum i en scen för den som läst filmvetenskap.

Samtidigt som jag själv älskar ensamfoton - och ständigt strävar efter fulländning - inser jag nu hur mycket jag saknar serierna. Processen. Misstagen. Humorn. Därför tänkte jag en gång för alla sätta mig in i Flickr. Gori Tsalka Akhmeta Florens Williamsburg Alphabet - något säger mig att jag är besatt av landskap - och givetvis pärlan Klefstad. Så många foton som aldrig ser dagens ljus inne på iphoto.

New York eller Gori..?

När jag kom hem ikväll tittade min roomie på The Factory Girl. Eftersom hennes pappa arbetat med Andy Warhol tog vi en paus och tittade på hans foton och pratade om hans liv. Otroligt fascinerande att höra henne berätta om den världen ur ett barns perspektiv. Och hur det är att växa upp med en konstnär. Sen tittade vi färdigt på filmen.

Ibland känns mitt liv så märkligt självklart.

EU-orientering

Döm om min förvåning när jag blev kristdemokrat. Samtidigt inser jag nu att mitt resultat sätter EU i lite perspektiv. Med tanke på att jag vurmar för ett fritt internet och en högst liberal syn på kön och sexualitet trodde jag att jag snarare skulle bli pirat än kristen.

Men det är ju alla de där lågintensiva frågorna om miljö utvidgning flyktingmottagning arbetstillstånd alkohol snus som valet handlar om. Alla de frågorna där jag känner mig trygg med beslutsfattarna. Så då är det inte så väldigt konstigt att alliansen hamnar i topp hos mig.

Ser verkligen fram emot att än en gång i lugn och ro titta igenom kandidaterna och välja någon som verkligen representerar mig i EU. Gör gärna testet och tipsa om det finns fler.

Och utsikten rakt ner

Och i motsatt riktning södra manhattan

360° lycka

Slank förbi en inflyttningsfest i helgen och det är nästan fånigt så lycklig man blir över en 360 graders rooftop utan säkerhetsstängsel. Än mer när det knappt finns andra höghus runt omkring. Vy över Hudson.

Direkt från FN

Just nu ansöker NGOs till FNs NGO-kommittee och blir utfrågade av medlemsstaterna. En liten rackare hade i sin ansökan skrivit att de arbetar för villkorslös kärlek. När Egypten på fullaste allvar frågade med vilka aktiviteter de arbetar för villkorslös kärlek och hur denna villkorslösa kärlek ska passa in i FNs arbete hördes spridda skratt.

vill minnas att de flesta jag umgicks med i Lund var intelligenta på ett någotvis, inte kanske alltid trevliga eller smarta, men en viss lägsta nivå

Yixin är i sitt esse och ett - som alltid - väldigt roligt sådant.

Organic inte som ekologiskt

I Sverige handlar jag i princip aldrig svenska ekologiska produkter. Rättvisemärkta bananer och kaffe är en sak men ekologisk mjölk är beyond my comprehension. Svenskproducerad säsongsbetonad lokal mat är hur bra och snäll som helst. Men här är det en annan femma.

Att hitta rätt bland paketen i USA är tidskrävande och då bör ändå noteras att jag bor i medvetna New York. Organic mjölk är - tills jag blir motbevisad - en självklarhet eftersom jag inte vill få i mig hormoner och märkligheter. Den uppmärksamme noterar givetvis också det vackra lilla paketet Finn Crisp som trots transportsträcka har letat sig ner i min korg. Även solen har sina fläckar och mina beror mest på hemlängtan.

Ännu lite mer vardag

Efter en utelunch i Tudor Park släntrade vi över till Macchiato för en kaffe. Mitt på tredje avenyn stannar min vän och utbrister att detta är urbilden av New York. Soldis höghus trafik taxis. Och visst är det.

Överamerikansk upplevelse

I måndags var jag på SWISHs årliga fundraising. Välgörenhetskabaret. Underhållningen var oväntat bra men - för amerikanska sammanhang - oväntat kort. Vad som däremot inte var oväntat var stereotyperna män kvinnor och homosexuella. Kvittar hur många Q det finns i HBTQ. Konferenciern bad om handuppräckning vilka som var straighta och vilka som var gay. Noterade nyfikna ögon som naglade sig fast. Brrrr.

Annat var kanske inte att vänta med tanke på att SWISH står för Straight Women in Support of Homos. Samtidigt får man inse att USA är ett utvecklingsland när det kommer till gayrättigheter så fine.

Och så de obligatoriska stolarna

Filmstashen runt hörnet

Och hela det oglamorösa setet

Lite vardag

Alltid är det filminspelning någonstans. Och som vanligt går eller cyklar jag rakt igenom bara för att alltför sent inse att jag borde ha väjt undan. Här mellan mig och metron ute i Williamsburg igår morse.

Gungsoffa med hund

Men när hunden inte är på plats kan man sitta och fika i timmar.

Askungen

Nu slår klockan midnatt så nu måste jag packa igen bloggy iphoto tube twitter mejl face svenskan och se mig besegrad. Imorgon ska jag ta ledigt från mitt sociala overload och njuta av godbitarna på mackie.

Johan och Emma-Lee

Egentligen hade jag här tänkt skriva kärlek till den unga generationen och kredda Johan Palm för sin uppfriskande androgynitet och härliga musik. Men. När Johan och Emma-Lee inte kunde bäddas in vädrade jag plötsligt unkna skivbolag och känslan blev delvis en annan.

Generalsekreteraren på twitter

Guldstjärna till Dracos som länkade generalsekreterarens kalender till twitter. Givetvis är koden öppen.

New York på ryska

I lördags var jag på inflyttningsfest hos en svenska som accidently bodde med en ryss [1]. Därefter var jag på födelsedagsfest då jag slank inom serbiska Kafana [2]. Och slutligen hamnade vi i baksätet hos den extremt arge taxichauffören Lavrov ish [3]. Bingo.

Projekt: Kamera

I lördags var jag på birthday bash på aveny C och gissa om jag blev hungrig och slank inom Kafana för en serbisk burgare framåt ett. Visserligen stängt men med klingande ryska charmade jag enkelt den serbiska personalen och fick en decent burgare med serbisk smetana och ett stort glas vin för 8 dollar. Inte illa inte illa alls.

Finaste av allt var fotografen vladimir med gigantisk kamera som var superimponerad av min lilla canon. Eftersom jag rekar för uppgradering frågade jag vad han tyckte och direkt svarade han G10. Tidigare har jag blivit rekommenderad 50D - vilket är en annan liga. Så där och då höll jag på att rusa hem för utforskningar. Insåg med andra ord att det är hög tid att konsultera fotocoachen.

Musik goes pynt

Igår var jag på artists and fleas för att kika på vinyler. God vän här i stan har pyntat sina väggar med dollyvinyler och jag är givetvis mycket inspirerad. När det blev en svartvit madonna hamnade jag genast i samtal med säljaren som blev oväntat engagerad i min mission. Efter många vändor enades vi kring 70-talsboogie så nästa lördag finns en hög väggspecialare för mig att bläddra igenom.

Bakissöndag på väster

Alldeles oväntat gick jag idag på Söndagsparty med Filip och Fredrik. Ärligt får jag erkänna att inget var som jag väntat mig. The Crew var hur vänlig som helst studion superfin och alla i publiken välartade. Dessutom välklädda och vackra. Gästerna gjorde vad de kunde men Filip och Fredrik themselves fyllde inte riktigt skorna. Tyvärr. Men summa summarum var det en fin bakissöndag i New York och inte alls lika traumatiskt som vissa svenskhändelser annars kan vara.

En superbonus var husbandet och ledsen att de inte fick iaf något större utrymme i showen. Med tanke på att husbandet och de två amerikanska gästerna var behållningen av dagen insåg jag varför det är USA och inte Sverige som är ledande inom showbiz i världen.

Samplat

En vän har lagt upp en remix på Passion Pit. Bara bättre och bättre för varje lyssning. Om ni tycker likadant - rösta gärna. Klicka på Vote on the Remixes och lyssna på Can't Wait av Caleb w. Cliff. [Just nu nr 15.]

Bara 8 minuter bort

Nu har jag lagt upp krokar på Svenska kyrkan, Swedes in New York, UN Interns, face, bloggy och strolling. Några andra tips..?

Rum med utsikt

Om någon känner någon som letar boende i Williamsburg så blir mitt rum ledigt den 1 juni då jag flyttar tillbaka över vattnet till min beloved Alphabet City. Mysigt vitt rum med parkettgolv och balkong. Precis att man ser Chrysler Building och Empire State över vattnet. Delar med riktigt sköna roomies och bara två gator från tunnelbanan Bedford. Anledningen till flytten är bikie såklart. Pallar inte bron fyra gånger per dag. Så läget är perfekt för en tunnelbanare eller tokcyklist. Mer info över mejl om nån är intresserad!

Vemodig sommarförälskelse

Martin Gelin tipsar om Sommarens obligatoriska New York-indie. Och vad kan jag annat än instämma från hipsterindiens Williamsburg.

Olika syn på klimatförändringen

Welcome to the United Nations. It's your world.

Btw så har FN i all tysthet lanserat sin nya hemsida som jag än så länge trivs riktigt bra med. Påminner om UNHCR OHCHR UNICEF och alla de andra finingarna. Hur som helst mycket bättre än förra.

Bikie under FN-beskydd

När jag låst cykeln precis utanför grinden till FN och ska glida in ler säkerhetsvakten och säger att bikie is safe. Att han personally ska se till att bikie inte blir stulen. Visst känns det tryggt. Och vilken approchering med tanke på att jag cyklade till Gunilla Carlssons lansering av sin klimatförändringsrapport på FN. Grönt all the way.

FNs baksida

Tvärsöver East River

Plötsligt bara händer det

Mitt i en drink ser jag hur min motpart fullständigt zoomar ut. Oh my god hör jag tyst. När jag i slow motion vänder mig om formar sig mina läppar i ett ljudlöst Oh. Som på en given signal rör sig plöstligt en ström av diplomater i en tyst gemensam rörelse mot de öppna altandörrarna. Alla tittar stumt på varandra utan ett ord. Är detta sant. Aldrig någonsin har jag sett någon förutom fönsterputsarna ute på terassen.

Med fast mark under fötterna blir vi som kalvar på grönbete. Alla börjar prata med varandra skratta fota mingla röka. Med fåniga leenden på läpparna. Ända tills vakten vänligt men något trött föser in oss igen. Men tio minuter på FNs terass är mer än en dödlig kan drömma om.

Lite synligare fönsterputsare

Fönsterputsarna på 46e våningen

Fota med bara händerna

Apropå kommentarerna om Roslings underbara värld och att TED är så fantastiskt så såg jag i förra veckan ett strålande föredrag om ny teknik. Däremot lite tveksam till namnet Fluid Interfaces Group.

Välkommen till Roslings underbara värld

Suggestiv musik ackompanjerar en övertydlig svenskbruten engelska på en 57 minuter lång resa genom vetenskap krossade fördomar framtidstro och - kanske framförallt - realism. Som alltid med gåshud och bitvis rörd till tårar inser jag hur långt vi har kommit och hur långt vi kan nå. Det är svenskt det är globalt det är FN och det är starkt.

När Rosling i 41a minuten beskriver hur investerare vill ha detaljinformation om länders stabilitet och utveckling medan biståndsorganisationer kör samma biståndspolitik oavsett land är igenkänningsfaktorn hög. Själv berättar han om sin förskräckelse när han inser hur ledande personer i näringslivet har en mer faktabaserad världsbild än unga aktivister och professorer på universitetet.

1834 var Sverige som Sierra Leone är idag.
[Fö samma år som svenska konsulatet öppnade i New York.]
1863 var Sverige som dagens Moçambique.
1891 var Sverige mellan dagens Uganda och Ghana.
1921 var Sverige som dagens Egypten.
1948 var Sverige som dagens Mexiko.
1974 var Sverige som dagens Chile.
2004 var Sverige som Singapore. [Som nu gått om Sverige.]

Bill Gates säger förbehållslöst att Rosling höll ett av de bästa föredragen på TED-konferensen [tror jag det var måste kolla igen]. Och med tanke på följande citat är jag inte sen att hålla med.

Ska man föreläsa ska man försöka få i sig nyheterna för just den dan.
Problemet var inte okunskap utan förutfattade meningar.
Det viktigaste var att man behandlade människor artigt.
Det medmänskliga beteendet var viktigare än den medicinska prestationen.

Och föräldrars enorma drivkraft för en bättre framtid för sina barn. Liksom möjligheterna som vilar i elektricitet och semesterdagar. Och att Afrika på bara femtio år gått från förmedeltid till dagens samhällen.

Supertack för tipset Yixin..!

Azerbajdzjanier och nyzeeländare

Ibland undrar man hur många zätan som får plats i Azerbadjzjan. Eller om Nya Zeeland stavas med ee på svenska eller engelska. Och vad alla dessa invånare faktiskt kallas. Då rekommenderar jag varmt Språkrådets geografiska namn.

När jag klickade på länken till Utrikes namnbok stannade min värld. Så snart jag hämtat mig fick mina kollegor inte helt oväntat - och till skräckblandad förtjusning - höra namnen strömma. Länders namn på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Dessutom myndigheter, organisationer och så några EU-titlar. Bjuder spontant på handläggare [сотрудник] avdelningschef [начальник управления] och ordförande [председатель]. Riktigt smälter på tungan.

Svenskar i FN

Svenska FN-förbundet postar nu en miniserie om svenskar i FN. Upplysningsintressant. Särskilt med tanke på att förbundet nyligen uppmärksammade att unga svenskar inte tror på FN och dess millenniemål. En tanke de tyvärr delar med en och annan lätt desillusionerad diplomat - inget land nämnt.

Själv samlar jag på källor som tydigt visar att världen är fredligare än någonsin och rikare än någonsin. Men det är klart. I detta mediebrus där mord och krig framträder så mycket tydligare än småföretag och familjelycka är det kanske resultatet inte så himla långsökt.

Vad som däremot fascinerar mig är hur dessa undersökta unga menar att de själva kan göra en större skillnad än FN. Och att de personligen kan uppfylla millenniemålen. Visst det finns säkert en miljon sätt frågan är bara hur. Och varför de sitter inne med lösningen utan att dela.

Sex blev fem

I väntan på en födelsedagsmiddag har jag klurat lite på de där sexordsnovellerna. Givetvis lyckades jag bli som nöjdast med en femordare. Cyklist skrämmer fotgängare skrämmer cyklist. Varje morgons resa till reppen. Men känner att jag är oändligt långt från att behärska konsten. Det ska ju inte bara vara sex ord - utan början, färdsträcka och slut. Och så lite underfundigt.

Så här i melodifestivalstider

Foto GFDL
Vad kan väl passa bättre än lite Cypernläsning till musiken. Fyllig info för den som har tid - men en lite mer behändig chat för oss andra.

Förra veckans nyheter

Så lite läsning apropå att svenska konsulatet stänger i New York och Los Angeles påpassligt under och precis efter ordförandeskapet. Liksom några begåvade rader inbäddade i trötta sverigereferenser.

Rubriksättning ska vara ett hantverk

Älskar rubriksättning. Ju kortare och fylligare desto bättre. Skriva kort är ett hantverk. For sale: baby shoes, never worn. Eller. Säljes: barnskor, oanvända. Men Jusek har missat poängen. På alla vis.

Läser en fin liten artikel om FN-representationen med en förtjust Anders Lidén och en tillitsfull Peter Ericson. Och hur lyder rubriken. EU-ÅR PRESSAR FN-SVENSKARNA. Holy bananas. Den rubriksättaren bör nog fundera igenom sitt yrkesval.

Därmed inte sagt att ordförandeskapet inte kommer innebära blod svett och tårar. Men det är liksom materialet för en annan artikel.

Underhållande om betalmusik

Läs gärna Gunilla Kinn om att vilja betala för musik. Där länkas även helt oväntat till mina gamla morötter som jag fortfarande vidhåller.

Strateg och icke-ismare

Min fina vän Alice intervjuades för Sydsvenskan i söndags. Drömde om en karriär som diplomat känns med tanke på unga 25 år och en redan lysande karriär aningen missvisande. Särskilt någon som definitivt inte lämnar något åt slumpen. Med otrolig energi och ständiga inlägg.

Trots ett gemensamt lundaförflutet lärde vi känna varandra först på Centrum för rättvisa där alla deltagare var starka individer med tydliga - och ofta diametralt olika - åsikter. Vad som fascinerade mig var att lika intensiva som alla var under seminarierna - lika vänliga och nyfikna var alla under middagen på kvällen. Härligt med vänner som vågar sticka ut hakan och synas och som samtidigt är så genomsympatiska.

Med reservation för En plats i himlen.

Och så lite humor

Dessutom har jag insett att jag inte är klädsamt bitter. Tydligen ska jag ha för litet skrivbord och för låg lön. Bara det att tanken aldrig slagit mig. Själv tänker jag mest att jag slipper beskjutning och nollgradiga badrum utan vatten. Och att jag har ett fantastiskt roligt arbete som passar mig perfekt. Men det är klart. Man har ju olika perspektiv.

Reflektioner kring mig själv och min omgivning

När jag tog hissen med en ny bekantskap häromdan råkade jag nämna lite siffertics. Som att reppen ligger på 46 våningen är Sveriges landsnummer. Trodde jag hade sagt ett par ord för mycket när jag fick höra att hon såg hissknapparna i mönster. I två sekunder var vi alldeles tysta. Sen var det klarlagt att vi båda sysslade med grafisk formgivning. Alltså man blir lite märklig av alla osynliga linjer och gyllene snitt.

En annan sak jag har insett i interaktion med min omgivning är att jag dels är fantastiskt konservativ och dels otroligt radikal. Exakt som mina föräldrar med andra ord. Konservativ på så vis att jag osar om jag är bjuden kommer om jag tackat ja och hälsar på morgonen. Hyfs och stil och ribbing och hela konkarongen och därmed basta.

Radikal på så vis att jag helt enkelt tackar nej om jag inte är intresserad och att jag inte gör det jag inte vill. Inga kvinnonätverk för min del till exempel - något som sällan tas emot med öppna armar - ingen socialisering på bloggytid eller mackietid. Och inget umgänge med energitjuvar hur viktiga de än tror sig vara.

Tillfälligt avbrott

Vet inte riktigt vad som hände men sen i söndags har jag varit så trött så jag somnat så snart jag hamnat på tu man hand med mackie. Förmodligen ett litet förkylningsvirus som trillat förbi. Men eftersom ingen förkylning har brutit ut och jag redan känner mig piggare drar jag slutsatsen att till och med förkylningarna är snälla i New York.

90 minuter

Igår premiärvisade en av mina bästa vänner tillika roomie Aude Temel sin första film. En dokumentär om världsmästerskapet i fotboll 2006 som mycket passande heter just 90 minutes. I försnacket skojade den andre producenten om att filmen visserligen är hela 94 minuter men att det givetvis beror på tilläggstid.

Självklart pirrade det lite i magen när vi satte oss i salongen. Tänk om den inte skulle vara bra. Vad kan man egentligen fylla en fotbollsfilm med i hela 90 minuter. Men redan själva inledningen slog knock på alla mina tvivel. Sen var det bara en enda lång rad av skratt och tårar då vi fick följa sex olika personer med sex olika nationaliteter i sex olika områden runtom i New York. Till ett väl avvägt soundtrack.

Italienfödde men amerikanske Joe som levde för fotboll samtidigt som han mycket personligt berättade om föräldrarnas svåra tid som immigranter i USA. Eller franske tidigare proffsspelaren Erwan som skadade sitt knä och numera tränar supersöta småkids på Lower East Side. Lyckan hos den lilla blondlockiga flickan som sparkar in bollen på straff ca en meter från mål är oslagbar. I did it I did it I did it!!

Själv föll jag för den ukrainske poeten som arbetar i St. Petersburg BookStore i ryska Brighton Beach. Och den mexikanska familjen som inte bara mycket filosofiskt resonerade kring barnens amerikanisering utan också levde för sin sydamerikanska fotbollsturnering i Bronx. 64 lag varje söndag året om. Lite som Korpen.

Så slutligen knöts alla dessa livsöden samman då bara två lag fanns kvar. Italien mot Frankrike. Straffläggning. Växelvis Joe växelvis fransmannen. 1-0 1-1 2-1 3-2 4-3. Tiden står stilla. Tills. Joe med vänner skriker och skriker och skriker. Lyckan är total och hela filmen har sitt klimax. När Erwan suttit tyst länge nog säger en mycket cool fotbollsflicka. Alors. Det är bättre att förlora finalen än gruppen.

Filmen visas på olika filmfestivaler innan den finns tillgänglig.

Mr. & Mrs. Smith

Möjligtvis lite sent. Men nu har jag sett filmen. Och den är bra.

Cykelbron

Bilbron

Tågbron

Inspiration eller irritation

Så sakteliga börjar jag inse värdet av sömn mat och bikie. För om jag är utvilad mätt och välcyklad är min ytterst diversifierade newyorkska bekantskapskrets vansinnigt charmig och underbart öppen kreativ och inspirerande. Men om jag däremot inte ätit ordentligt eller inte fått tillräckligt mycket tid för mig själv och bloggy så ser jag snarare bekantskapskretsen som oansvarig och världsfrånvänd ologisk och faktiskt rentav irriterande. Så stor skillnad att jag är överraskad själv.

Som att jag idag satt i vardagsrummet och skrev när min roomie plötsligt seglar in och meddelar att hon ska stretcha. Fint säger jag utan att riktigt förstå vad hon menar. Men snart blir jag varse. Ur högtalarna strömmar avantgardistisk violinmusik medan min roomie stretchdansar modern dans. Och eftersom jag idag var på strålande humör kunde jag inte låta bli att smygkika medan jag skrattade för mig själv och tänkte att det var bra kreativt ändå att få skriva till dans.

Men handen på hjärtat känns det lite mycket för mig som vuxit upp ensam. Och ska det hända i vårt vardagsrum varje dag är jag mer tveksam. Om inte idag hade varit en bra dag och min roomie underbar hade jag nog faktiskt tom blivit lite irriterad. Våra egna rum är inte små.

Åh vilken underbar intervju

Inte bara läsvärt utan också sevärt. När det slår mig hur otroligt avlägsen miljön tonen rösten dialekten atmosfären eftertänksamheten lugnet - tiden! 15 minuter! - känns så riktigt kniper det i hjärtat. Varför har vi inte sådana här intervjuer i TV nuförtiden..? Anses dessa insiktsfulla människor medieovänliga..? Och i så fall enligt vem..?

En gottegris dröm

En kollega tipsade häromdagen om Gottelisa.

Energitillskott

Imorse hade jag så himla svårt att gå hemifrån. Mina muskler är trötta efter allt chockcyklande och milen till reppen via en lååång bro kändes alldeles oövervinnelig. Så istället skypade jag med mamma pappa och Guinness i en timme och åt sen frukost med mina söta roomies.

När jag äntligen fått bikie i blodet upplystes jag om att det regnade. All min uppbådade energi sjönk som en sten. Det är inte sant tänkte jag och såg framför mig en packad metro och buss. Så kikar jag ut och inser lättat att det är ännu en amerikansk överdrift. Mjukt duggregn och 16 grader var livsnjutning hela milen till reppen. Och ännu mer energi.

Dessutom bör tilläggas att min tävlingsinstinkt mår som bäst vid niotiden på Williamsburgbron. Eftersom cykelbron löper över bilbron ser man bilarna under sig. Och mitt i morgonrusningen - som infaller runt niotiden i New York - kör de väldigt långsamt. Att på tvåan i uppförsbacke lugnt passera bil efter bil gör backen så mycket kortare.

Just a regular Counter Terrorism Operation

På väg till ryskan vid lunchtid idag såg jag ett stort polisuppbåd utanför FN. Lite försiktigt frågade jag en av poliserna om det var något särskilt möte eller kanske något som hänt. Nejdå ler han stort it's just a regular counter terrorism operation. Ah.

Efteråt

Många gånger inser jag först efteråt vad jag borde ha sagt men istället för att gräma mig inser jag hur diskussionen faktiskt har fört mig själv framåt även att jag kanske inte vann alla poänger. Dagens lite försenade argument är att en auktoritär uppfostran av barn helt klart ger ögontjänare. Detta apropå argumentet att svenska barn saknar auktoriteter och att en lärare bör vara en självklar auktoritet som inte ifrågasätts och att barn därmed får nödvändig lugn och ro.

Nåväl. Förutom att säga att en person måste förtjäna sin auktoritet aktivt genom att själv visa respekt och förutom att upplysa om barnkommitténs slakt av Storbritanniens auktoritära system och förutom att säga att det är lärarnas och inte barnens ansvar och förutom att säga att lärarna måste få starkt stöd från skolledningen och förutom att hänvisa till Klass 9A och förutom att berätta om mina egna föreläsningar för underbara elever på Rosengårdsskolan så BORDE jag självklart understrukit att ett samhälle bestående av ögontjänare helt skulle sakna civilkurage och därmed hopp för framtiden.

Denna sista lilla rad kan tyckas obetydlig i sammanhanget men som den formgivare och jurist jag är inser jag att bara den raden skulle kunna ha byggt hela mitt resonemang och gjort samtliga framförda argument överflödiga. Ett mer fokuserat strömlinjeformat filosofiskt resonemang sporadiskt kryddat med ovanstående argument.

Dagens: Det här är bara inte sant..!

Skulle precis skriva française på en PC och insåg snart att jag famlade i mörker. Mackies enkla Alt + c funkade liksom inte. När jag såg länken började jag gapskratta. Men tänka sig. Alt + 0231 på sifferbordet. Hur ineffektiv kan en PC vara på en skala..?