Plötsligt bara händer det

Mitt i en drink ser jag hur min motpart fullständigt zoomar ut. Oh my god hör jag tyst. När jag i slow motion vänder mig om formar sig mina läppar i ett ljudlöst Oh. Som på en given signal rör sig plöstligt en ström av diplomater i en tyst gemensam rörelse mot de öppna altandörrarna. Alla tittar stumt på varandra utan ett ord. Är detta sant. Aldrig någonsin har jag sett någon förutom fönsterputsarna ute på terassen.

Med fast mark under fötterna blir vi som kalvar på grönbete. Alla börjar prata med varandra skratta fota mingla röka. Med fåniga leenden på läpparna. Ända tills vakten vänligt men något trött föser in oss igen. Men tio minuter på FNs terass är mer än en dödlig kan drömma om.