Energitillskott

Imorse hade jag så himla svårt att gå hemifrån. Mina muskler är trötta efter allt chockcyklande och milen till reppen via en lååång bro kändes alldeles oövervinnelig. Så istället skypade jag med mamma pappa och Guinness i en timme och åt sen frukost med mina söta roomies.

När jag äntligen fått bikie i blodet upplystes jag om att det regnade. All min uppbådade energi sjönk som en sten. Det är inte sant tänkte jag och såg framför mig en packad metro och buss. Så kikar jag ut och inser lättat att det är ännu en amerikansk överdrift. Mjukt duggregn och 16 grader var livsnjutning hela milen till reppen. Och ännu mer energi.

Dessutom bör tilläggas att min tävlingsinstinkt mår som bäst vid niotiden på Williamsburgbron. Eftersom cykelbron löper över bilbron ser man bilarna under sig. Och mitt i morgonrusningen - som infaller runt niotiden i New York - kör de väldigt långsamt. Att på tvåan i uppförsbacke lugnt passera bil efter bil gör backen så mycket kortare.