En ohållbar ekvation

Brännpunkt idag om att svensk lagstiftning kräver att bönderna står för världens bästa djuromsorg - medan kommun och landsting storhandlar utländsk mat producerad under helt andra villkor. Som jag skrivit tidigare så tycker jag förstås att djuren ska ha det så bra som bara är möjligt - men om den kostsamma djurhållningen innebär konkurs för Sveriges bönder blir ekvationen ohållbar. Det innebär ju att de djur som har det bra blir allt färre samtidigt som djur som föds upp enligt mer marknadsanpassade förhållanden blir allt fler.

Tänker på dioxinskandalen när tyskt kött innehöll gifter. Kanske inte världens högsta doser men vad händer. Ryssland, Kina och Sydkorea ser sin chans att stoppa importen och gynna den inhemska marknaden. Sverige ser sin chans att öka importen och pressa priserna. Helt seriöst så serverades det tyska dioxinköttet till dagisbarn (fö mkt läsvärd och kort artikel!). Vad säger det om vår syn inte bara på djuren utan även på barnen..?

Dubbelmoral

Hela 78 procent av svenskarna säger sig gilla bönderna - men köper allt mindre svenskproducerad mat. Hur går den ekvationen ihop. Varken politiker eller konsumenter verkar förstå att de höga kraven och kostnaderna driver bönderna till konkurs. Och konkurs för en bonde innebär att behöva lämna generationers arbete och hem bakom sig. Antingen kräver vi god djuromsorg - vilket jag förstås stödjer! - och så betalar vi för det. Eller så får vi inse våra begränsningar och helt enkelt låta bönderna konkurrera precis som all annan affärsverksamhet.

Lite siffror från ett seminarium våren 2009. I Danmark bor 5 miljoner människor och producerade då 25 miljoner (!) grisar. I Sverige bor 10 miljoner människor och producerade då 3 miljoner grisar vilket var 2 miljoner för många. Grisbönderna försattes i konkurs på löpande band - tre första månaderna 2009 en grisbonde om dagen.

Det är inte bara det att konsumenten inte väljer svenskt i butik - inte heller restauranger, skolmatsalar eller äldreboenden väljer svenskt. I Danmark kräver man danskt i storhushåll - i Sverige billigt. Vad är det för lojalitet med gemensam värdegrund och inhemsk produktion.

En annan aspekt är att i Sverige är det bonden som ansvarar för att kontrollera sjukdomar som salmonella. I Danmark är det inte lika höga krav - där kontrolleras köttet först senare eller inte alls och då tar sjukvården kostnaden när folk blir sjuka. Svenska bönder betalar alltså individuellt en kostnad som i andra länder betalas av skattebetalarna.

Men framförallt är jag så tagen av att ingen utanför bondesfären uppmärksammar detta. Bönderna står inte bara för mat utan även för arbetstillfällen och kulturvärden. Men samma majoritet som säger sig gilla bönderna verkar ha väldigt svårt att inse det.

Fördomar skymmer sikten

Jag är oändligt trött på att höra att Eskil Erlandsson skulle vara perfekt som partiledare för Centern för att han ser ut som en bonde (?!) och är uppskattad av bönderna. Stadsbor borde åka ut på landet och se hur snygga bönderna är och så borde stadsborna fråga om bönder på randen till konkurs verkligen tycker att handlingsförlamade fnissande Eskil Erlandsson känns som en lovande framtid för svenskt lantbruk. Svaret är ett rungande nej. Unga kompetenta drivande - snygga! - företagare på landet behöver sin motsvarighet och förkämpe i stan. En konstruktiv person som vågar ta strid för svenskt hållbart lantbruk.

Om allemansrätten

LRF Tjäna pengar på annans mark inte allemansrätt

Nästan lite humor

När jag läser debattartikeln en gång till vill jag nästan skratta mitt i all tragik. Ser framför mig hur kändisarna sitter i Stockholm och tror att grisarna verkligen lever så miserabelt. De skulle bara se hur söta och gosiga de små liven är och hur glatt de bökar runt i torvströ varje förmiddag. Tänk att verkligheten är så oändligt långt från konsumenten men att konsumenten ändå har all makt. Tragikomiskt på alla vis.

Okunnigt och kortsiktigt

Svenska kändisar skriver att de vill bojkotta svenskt griskött. Argumenten baseras på de foton och filmer som djurrättsaktivister tog på utvalda sjuka eller döda grisar. Självklart går det att hitta vanskötta grisar i Sverige - ingenting är någonsin perfekt - men man måste ha klart för sig att Sverige har världens strängaste djurskyddsregler.

Grisar i Sverige är väl omhändertagna därför att de allra flesta bönder är bönder just för att de trivs med sina djur. Själva avlivningen är en helt annan sak och ska inte blandas ihop med levnadsförhållandena.

Vad jag inte förstår är varför kändisarnas raseri riktas mot svenskt lantbruk som ändå arbetar i rätt riktning. Varför inte kritisera svenska kommuner som importerar tyskt dioxinkött..? Varför inte kritisera svensken som ohämmat konsumerar utländskt griskött från trånga stallar och långa transporter..? Varför inte kräva en rimlig miniminivå för allt griskött som konsumeras i Sverige..? Svenska bönder har inget att förlora och grisar över hela Europa har allt att vinna.

Pettekulla

Tecken

Någonstans i närheten finns det kor...

Var rädd om maten

Strunta i allt vad ekologiskt heter! Nu! Försök istället att ta vara på den mat som du faktiskt har köpt. Anta gärna utmaningen hos Lantmännen och gör deras fyndiga hushållstest. Om testet visade sig vara svårt beställer du bara boken Var rädd om maten. Och om du redan är en lirare beställer du förstås vår bok på samma tema - I mormors skafferi.

Dags att äta svenskt

Var åttonde dansk gris har multiresistenta bakterier pga antibiotika. Jfr Sverige. Notera även att danskarna kuperar - klipper - svansarna på sina grisar. Tänk på det i köttdisken. Och sluta ruinera er på ekologiskt.

Bonde

Svenskt lantbruk

Svenskt landskap

Älskar att fota från bilen. En bra vana jag lade mig till med i Georgien.

Avundsjuka och okunskap är bara förnamnet

Tittade precis på Aktuellts reportage om kungens jordbruk. Oförblommerad avundsjuka och fullständig avsaknad av analys. Reportern åkte längdskidor på vokalerna i alla miljoooner kronor som kungen mottog varje år i bidrag - förutom sina miljoner i förmögenhet och miljoner i investeringar.

Ärligt talat. Konsumenter köper inte svenskt kött. Inte mer än hälften av svenskens inhandlade mat är svensk. Det är en av de lägsta siffrorna inom hela EU. Få länder är så illojala mot sin egen matindustri som svenskar. Samtidigt som vi har de högsta kraven. EU-bidrag är enda möjligheten för bönder att överleva på sitt arbete - därför att de möjliggör för svensken att jämföra med billighetsalternativen. EU-bidragen är ingenting annat än konsumentsubventioner.

Hur många är det som slår näven i bordet och kräver ekologisk mat med högsta djuromsorg och bästa kvalitet? Förmodligen lika många som sedan anonymt går till affären och köper danskt.

Imorse diskuterade jag detta med en foderförsäljare som menade att ingen någonsin kommer att bry sig om oss bönder eftersom vi bara är 2 % av befolkningen. Otroligt orättvist. Trots allt är det vi som förser - åtminstone halva - Sverige med mat.