Live från Palais

Sitter i Palais Wilson där kommittén för barns rättigheter har frågestund med Storbritannien. Glädjande är att Storbritannien äntligen valt att dra tillbaka sina reservationer på Art. 22 och 37c i Barnkonventionen.

Men det finns fortfarande stora frågetecken kring barns situation i Storbritannien och jag har med allt större häpnad lyssnat till både kommittémedlemmarna och ministrarna. Helt ärligt så visste inte jag att polisen i Storbritannien använder ett visst ljud - mot mygg - som bara stör människor under 25 - för att skingra unga människor i grupp. En tydlig kränkning av rätten att samlas.

Eller att UK har 4 miljoner fattiga, varav 2 miljoner extremt fattiga. Enligt kommittén hade UK allra fattigast barn bland OECD 2005 [har ingen statistik än]. Landet har extremt många tonårsföräldrar. Och barn är straffmyndiga från 10 års ålder, i Skottland tom från 8 års ålder. My gosh. But well children ARE engaged in crime. Tänk er den meningen i en svensk konferenssal. Barn ÄGNAR sig faktiskt åt brottslighet.

För att inte tala om att Storbritanniens ministrar menar att det är viktigt att namnge kriminella ungdomar i pressen - för att trygga allmänhetens säkerhet. Själv ser jag en rättighetskonflikt där privatlivet borde väga betydligt tyngre. Mycket diskussioner kring det sk ASBO - Anti-Social Behaviour Order - som enligt ministrarna fläckar ner större delen av Storbritanniens unga.

Tydligen är medias bild av unga i Storbritannien väldigt missvisande, samtidigt som media utövar stort inflytande över politikerna. Det var fascinerande att höra FNs Barnkommittés medlemmar ta upp dessa frågor med några av Storbritanniens högsta ministrar. Att TV-programmet Nanny kränker barns rättighet till privatliv, att det förekommer alldeles för mycket mobbning i skolorna OCH - inte minst - att brittiska barn har för många och för hårda prov i skolan. Tänk om jag hade vetat när jag var liten - att i Genève diskuterar världens främsta politiker och ledare - att barn inte får bli mobbade eller ha alltför många prov. Får gåshud bara jag tänker på det.

Så slutligen trasslade en av ministrarna in sig i ett långt resonemang kring hur viktigt det är med aga - ja UK har kvar barnagan - eftersom det är så mycket kriminalitet i Storbritannien. Någonstans där gick ordföranden in och sa att det kanske finns ett samband - och ett omvänt sådant. Sen skrattade alla gott åt UK en stund.

Ordföranden är fö alldeles briljant. Yanghee Lee. Förutom att vara classy och begåvad är hon oväntat skarp och drar sig inte heller för att skoja med ministrarna - som alla ser ut att ha haft en duktigt svår barndom själva.

Anyways. Det här var de frågor som fångade mitt intresse. Mer seriösa analyser av institutionaliserade flyktingbarn mm finns såklart.

Anledningen till att inlägget kommer upp så sent - är för att jag inte hade länkat tillräckligt... Fortfarande inte... Återkommer..